PERSONA NON GRATA (2:5)

The Life Destroying Politics

Natten till den 20 december är tempratoren minus 15 grader i Stockholm. Det känns som 21 grader kallt när Gregor går ut för att uträtta sina behov. Det är cirka 15 centimeter snö som täcker hela marken och träden runtomkring honom. Snötyngden gör att grenarna böjer sig nedåt mot den vita marken i lagom avstånd. Det känns att hela omgivningen böjer sig framåt i långa rader för att visa vördnad.  Det är en klar och kall natt och det blåser frisk. Många skulle beskriva den som en oerhörd vacker natt med ett sagolikt vackert, vitt landskap, men för Gregor är det bara ett helvete som öppnar sina portar och vill omintetgöra honom. Hela hans skelett känns som totalfrusen när han sätter sig på hinken som står vid busken intill viadukten som korsar cykelvägen till korsningen där pendeltåget passerar. Tempratoren känns inte heller något varmare när han återvänder till sitt tält och lägger sig i sin hårda träsovplats.

Gregor är 45 år gammal och redan ser ut som en 70-årig sliten gubbe. Hans dotter, Nina, är en 20-årig kvinna som lämnat bakom sig 2 småbarn hemma i Bulgarien i hopp att spara ihop lite pengar i Sverige och försörja sin familj i hemlandet. De två intar två sittplatser i närheten av varandra vid två matbutiker söder om stan.

På morgonen därpå känner Gregor en annorlunda frusenkänsla som går i hela hans kropp när han går och sätter sig vid sin hemgjorda pall vid matbutiken i Liljeholmens torg. Klockan är 9 på morgonen. Han sitter där, i minus 10 graders kyla, i 10 timmar denna dag med några korta kiss- och rökpauser. På slutet av dagen känner han att en annorlunda smärta och värmerush håller på att ersätta den dödskylan han tidigare känt i kroppen. Skelettsmärtan tar sig in i de smalaste benbarken i hela hans kropp. Han känner att det är någon djävulsk förbannelse håller på att lägga beslag på hans själ.

Varje gång han böjer sig över hans plastskål för att kasta ner några mynt tänker han: vilken jävla bluff jag är som tjänar tusentals kronor varje månad och skänker några spänn till dessa gatutiggare som ofta är lika gamla som jag vilka inte fått, i motsats till det jag fått, en chans för ett värdigt liv.

  • Hej, jag heter Bosse,  eller Börje Bo. Vad heter du?
  • Tack so macke, säger Gregor
  • Nej, nej, Казвам се Босе, как се казваш? försöker Börje säga.
  •  Ааа, казвам се Грегор, tillägger Gregor och försöker att le trots den hemska smärtan i kroppen.

Den dagen får han två bananer, en liten franska, en burk läsk och 25 kronor. Ingen köper de få träslevar han lagt framför sig på en bit papperskartong på golvet. Innan han tar sig hem till tältet denna afton köper han ytterligare ett paket cigarett.

Tälten Gregor sover i delar han med ytterligare 4 andra av sina släktingar. På morgonen därpå är det omöjligt för honom att ta sig upp. Han har ingen hosta men svårt att andas, har dödssmärta i hela kroppen och hög feber. Han uppmanar familjen att ta sig till ”jobbet” som vanligt och lämna honom att vila i tältet. Han har en falska halvfrusen Coca cola, en flaska helfrusen vatten, lite bröd och ost kvar i tältet i fall han blir hungrig.

Nina tänker då och då på sin far som ligger sjuk i tältet. Det mesta av hennes tankar och energi går ut på att hålla sig ”varmt” eller kämpa igenom kylan när hon sitter på sin plats utanför matbutiken. Hon sitter där varje dag i 10 timmar på en kartongbit, ihopsjunken i flera lager av smutsiga och gråaktiga kläder utanför T-banestationen. Tusentals passerar förbi henne varje dag, men det är inte många som ser henne. Hon tittar inte på folk. Hon orkar inte lyfta blicken och iaktta förbipasserande. Då hon ibland lyfter blicken blickar hon människorna med tomma ögon. Hon ser ibland sorgsen ut, ibland skamfull, ibland förbannad, ibland revanschsugen, ibland mordisk. Hon ser framförallt övergiven ut. Denna dag får hon en liten franska, en påse gula vindruvor, 5 tomma läskflaskor och 20 kronor. Pandemin härjar hejdlös. Människor dör varje dag. Det är tusentals som ligger på sjukhus, folk är oroliga och nu tänker de i första hand på sig själva än på de fattiga som räcker ut sina händer eller ropar på att få hjälp. Nina lyfter sin blick och ser en fin bil parkerar på parkeringen nära där hon sitter. Ett vackert par kliver ut ur bilen, båda med fina och stiliga vinterkläder, vinterskor och färgglada, troligen mycket dyra pälsmössor. Hand i hand, medan de småpratar och ler passerar dem henne. De väljer noga att inte tittar åt det hållet hon sitter. Nina ser sig själv i dem, tänker att hon kunde vara istället för henne. Men nu sitter hon här på en bit kartong och fryser, att hon är så ung men har redan två barn och att hon inte gått skolan. ”Hej” säger Nina spontant och tittar på paret. De passerar bara förbi. Nina sänker sin blick och tänker: ”Hoppas verkligen att hela världen drabbas av den djävla äckliga Coronan ännu hårdare så att vi alla dör, så att ni också känner lite av den smärtan och det eländet jag går igenom”.  

En välklädd kvinna som kallar sig Angie luta sig mot Nina och tar en av hennes träslevar. Hon känner på den lite, frågar hur mycket det kostar. Nina säger att den kostar 50 kronor. Hon lägger ner sleven. Hon tar ut en ganska ny 100 lapp och ger den till Nina. ”behåll resten”, säger Angie. Angie talar Bulgariska. Hon erbjuder att Nina skulle kunna övernatta hos henne och hennes man Carl i deras stora villa i utkanten av Stockholm. Angie tillägger att det är kallt och folk hjälper inte som tidigare på grund av Coronan, men att hon och hennes man är generösa. Hon sedan vänder blicken och pekar med sin vänstra arm en bil i parkeringen och säger att det är hennes man som är där. Mannen som står vid bilen höjer sin hand och vinkar leende. Angie går sedan tillbaka och sätter sig i bilen och de kör iväg. Sleven blir kvar.

Två dagar passerar och familjen märker att Gregor blir sämre och sämre. Han orkar inte ens säga några ord och att han börjar kissa på sig. På den tredje dagen ringer Nina till 1177. Det blir svårt att göra sig förstådd. Hon får tips att man ringer tillbaka ifall Gregor blir sämre. Dag 4 blir Gregor ännu sämre. Familjen talar om att ta honom till akuten men Gregor vägrar och säger att det är en besvärlig influensa som troligen kommer att bli bättre snart. När ”influensan” inte ger sig då föreslår Gregor att man ringer till medium Dawood i hemlandet för att spå om han klarar sig igenom influensan. Dawood vill att familjen först skickar 200 kronor till hans konto i Bulgarien för att han sedan ska uttala sig. Efter att han får sina pengar vill han att han lyssnar på Gregor andetag i telefon. Han uppmanar sedan familjen att man skaffar 7 stycken stearinljus med en specialdoft från en Bulgarisk butik i Stockholm. Han ger även adressen till affären så att familjen inte väljer fel ställe. Instruktionen är att man ska hålla ett levandeljus brinnande varje natt i hela natten i sju nätter. Han skickar iväg från sitt residens i Bulgarien ett brev med andliga ord som ska först doppas ner i ett glas vatten sju gånger. Gregor ska sedan dricka upp det helande vattnet som fått andliga ord. Man ska sedan torka brevet och brinna det med det sjunde stearinljuset den sjunde natten. Dawood tillägger att han ser ett skenande ljus runt Gregor vilket familjen och Gregor själv tolkar som om han kommer att tillfriskna från den hemska infektionen. Flera i familjen struntar i sina dagliga ärenden och åker iväg för att köpa de 7 stearinljusen som kostar 350 kronor. Det brev med andliga ord som Dawood skickar iväg med ett bud kostar ytterligare 200 kronor. För att visa sin välvilja och generositet meddelar Dawood att familjen kan betala pengarna efter att Gregor tillfrisknat.

Det blir ett projekt att hålla levandeljuset brinnande hela natten i 15/20 graders kyla inne i ett tält, men familjen bestämmer att sitta och vaka över ljuset en och en varje natt. Det femte natten sitter Nina och vakar över den tjocka stearinljuset med den ganska obehagliga doften. Nina hade ”jobbat” hela dagen och varit tvungen att sitta vaken hela natten. Mitt på natten somnar hon en aning. Hon vaknar skräckslagen och upptäcker att ljuset brinner inte längre. Hon snabbt tänder på det igen. Nina vet inte exakt hur många minuter hon hade somnat och hur det kommer att påverka tillfrisknandeprocessen av sin fars sjukdom. Men hon är jätteorolig. Hon sitter resten av natten och ber att det avbrottet från behandlingen inte skulle påverka slutresultatet på ett negativt sätt.

När familjen går upp på morgonen två nätter senare upptäcker man att Gregor har somnat in mitt på natten. Nina känner en enorm skuldkänsla. Hon väljer att förbli tyst om det som hände ett par nätter tidigare. Hon är rädd för att bli anklagad för pappas död och därefter utstött från familjen. Det går mycket dåligt med ”affärerna” och familjen tjänar mindre och mindre för varje vecka som pandemin pågår. Man får inte ihop tillräckligt för att skicka lite pengar hem till familjen. Oron är stor bland gruppen. Samtidigt planerar man att skicka Gregors kropp till Bulgarien. Det kostar också tid och pengar att transportera kroppen till hemlandet.

Det är en kall och solig dag. Det finns inte ett enda moln i himlen. Den blåa himlen ser helt himmelskt ut. Man har svept in Gregor i ett vitlakan och bundit fast kroppen på en träbreda. Nina, tillsammans med en kusin tar den korta sidan av träberedan vid sin fars huvud. En annan släkting tar den andra kortsidan av träberedan vid Gregors fötter. De lyfter den för att ställa den på taket av en bil som är redo att åka hem med kroppen. När de har Gregor ovanpå sina huvud så känner de att tyngden förändras. Tyngden av Gregors kropp försvinner gradvis och de i sin förvåning ser att kroppen svävar lätt i luften och går mot himlen. Alla blir så stumma vilka bara iakttar att en starkare kraft tar emot Gregor. Hans kropp försvinner i den sagolika blåa himmelen.  

Nina kan inte slå ifrån sig sin skuld om att pappan inte lever längre. Samtidigt tänker hon på sina hungriga barn i hemlandet och att både pappas bortgång och pandemin som har orsakat ekonomiska problem för miljoner europier har gjort att hon har svårare att få ihop pengar och skicka hem det.

Angie dyker upp igen en dag på eftermiddagen. Hon lutar sig snällt framåt mot Nina och erbjuder att Nina ska i alla fall komma hem till henne och hennes make för att varma sig, duscha och dricka lite varm mjölk. Att familjen kan sedan köra henne tillbaka till hennes plats igen. Carl är som vanligt vid sin flashiga bil och vinkar på Nina. Angie erbjuder också att kompensera det inkomstbortfall det innebär om Nina lämnar sin plats för ett par timmar. Nina till slut bestämmer sig och tackar ja till erbjudandet. Tanken på ett varmt bad i ett fint badrum, rena kläder och varm dryck är som en dröm för henne. Hon går och sätter sig på baksätet av bilen. Angie sätter sig på framsätet vid Carl. Efter 10 minuter körning stannar Carl bilen och Angie går ut. Angie säger till Nina att hon ska bara handla lite och kommer hem senare. Att Nina kan åka vidare med Carl. Nina blir rädd och vill gå av bilen. Hon märker att bilen är låst inifrån. Carl vänder blicken vänligt och visar en bunt med pengar och säger: ”här är det 2000 kronor. Du får det om du kommer hem till mig och duschar och gör mig sällskap ett par timmar. Det är upp till dig.” Angie tolkar medan hon står utanför bilen och är på väg att stänga dörren. Carl säger att hon får fundera en stund. Han låser sedan upp bildörrarna och säger att Nina kan gå ut om hon vill. Nina funderar en stund, öppnar dörren till bilen, funderar ytterligare en stund och sedan stänger dörren igen utan att kliva av. ”Då så, du är välkommen”, säger Carl. Angie stänger dörren och avlägsnar sig från bilen. Carl och Nina åker iväg.

I flera dagar i rad ser Börje att det finns en annan man, en lite yngre man, som sitter istället för Gregor på hans plats. Han går till sist fram och frågar vad som hänt med Gregor. Han fick veta att Gregor troligen blev en av de tiotusentals som fallit offer för Coronavirus vilken aldrig blev ett konstaterat fall.

Börje sitter i sin bil. Han känner och hör hur han andas tungt. Han fäller några tårar och tänker att han hatar denna orättvisa värld. En stund senare tänker han att det inte hjälper att fälla tårar eller hata världen. Han måste göra något. Han bestämmer sig att ringa två samtal.

Det första samtalet går till hans vän Soraya i Bryssel.

  • Hej vännen, hur är läget? Skulle vi/du kunna samtala med dina kollegor i parlamentet för att se om vi så småningom kan sätta press på de europeiska länderna med romsk befolkning att prioritera denna grupp och höja deras levnadsstandard. Jag tror att Europa, med hjälp av Amerika, Kina och Ryssland, måste vidta piska-och-morot-politiken för att få de där djävla regeringarna att förbättra levnadsstandarden för den del av sin egen befolkning som lever i misär. Titta lite närmare, är du snäll och se om vi kan börja någonstans ifrån.

Det andra samtalet går till hans dotter i Stockholm.

  • Hej älskling, hur har ni? Kan vi träffas över en fika eller en lunch?
  • Ja, vad bra, hämta gärna barnbarnet också, det blir kul.
  • Okej, vi ses, puss.


© Samuel E.  Rajeus, Redaktör, S.E.R.P. & PUBLISHING