LIVET ETT LIDANDE

Buddhas fyra sanningar och åttasteg till upplysning

Buddhas fyra sanningar:

  1. Livet är ett lidande.
  2. Lidandet är orsakat av våra förväntningar/fasthållanden (till föremål, idéer, individer, att överleva sig själv).
  3. Det finns ett motgift mot lidande: upphörandet av begäret, av anknytningar, och av jaget.
  4. Det finns en specifik väg till en lidelsefri tillvaro, åttastegsvägen till upplysning.

De åttastegen är mycket svårt att uppnå. Ju mer man lär sig av dessa steg och är redo att implementera dem desto lättare/mer lidelsefri blir livet.

Det krävs ett livslångt lärande, lyssnande och erfarenhetssamlande för att befria sig från lidande. Men enligt Buddhas första sanning, som jag förstår, upphör aldrig lidandet helt. Vi kan bara minska det genom upplysning.

Rätt beslut – tänka osjälviskt. Rätt tal – tala sanning. Rätt handlande – att inte döda. Rätt liv – att välja bra arbete/liv som inte skadar någon. Rätt strävan – försöka att göra det rätta. Rätt tänkande – att inte göra saker som man får ångra senare. Rätt meditation – genom meditation nå befrielsen.
Publicerat i English | Kommentarer inaktiverade för LIVET ETT LIDANDE

PERSONA NON GRATA (5:5) DEL 1

Depression och suicid //bild: www.hopkinsmedicine.org

Året är 1991. Den 26-årige EmirAli (El) Saravan har legat sjuk hemma i flera månader. Han har slutat att besvara de få vänner han haft. Han orkar inte tala med sin stora syster som nästan varje dag ringer från Norge. Han har gått och helt isolerat sig i månader och talat ibland bara mycket kort med sin advokat. Han har bara legat hemma i sin säng och orkat inte sköta sin hälsa. Han äter då och då lite mat. Han ligger vaken i dagar och han rör inte på sig. Hans advokat försöker fortfarande att hitta ett sätt att kunna stoppa Els utvisning till Iran. Hon anser att El kan, i vilket fall, få sitt permanenta indragna uppehållstillstånd tillbaka. I värsta fall måste han bara lämna landet för några månader och få komma tillbaka. Han behöver bara ha tålamod. Han behöver bara tåla att ha modet upp. Och det är precis det som han inte längre har. Han känner sig helt slut efter 10 år i Sverige. Han känner sig förolämpad. Han känner sig förödmjukad. Han trodde att hans språkkunskaper, hans jobb, att han betalat flera miljoner i skatt de senaste åren och hans examen i juridik och i statsvetenskap skulle hjälpa honom att få bli behandlad med lite respekt. Men där hade han fel. Lag är lag.  Han har ljugit om sin identitet. Han måste nu stå för konsekvenserna. Alla är detsamma inför lagen i Sverige. 

Han är ihopsjunken i sin säng i sin lilla etta i Stockholm. Han har hållit brevet som kommit från Migrationsverket i sin hand i flera timmar, men han inte ens läser det. Han stirrar bara på taket. Han vänder sin blick tittar trött på brevet. Han är inte så iver att läsa det. Han funderar en lång stund med kuvertet i sin hand. Han öppnar det. Längs upp på pappret hinner han bara att läsa att han har 2 veckor på sig att lämna landet. Han lägger ifrån sig brevet, struntar i att läsa vidare. Han ligger i sängen ytterligare några timmar med ryggen på sängen och med ögonen stirrande på taket.

Han reser sig och går raka vägen, den korta vägen till sin klädkammare. Han går igenom sina kläder, väljer en fin ljusblå skjorta och ett par mörkblå byxor. Han letar efter sin gamla och utgånget passerkort till Migrationsverkets lokaler på Solnavägen 101 där han tidigare jobbat nästan varje dag i flera år som tolk. Han tar en dusch, rakar sig, tar på sig den fina skjortan och de fina byxorna, väljer en fin, vit Adidasskor och tar på sig dem, hänger passerkortet synligt runt sin hals, tar en liten svart folder och lägger Migrationsverkets negativa besked i det. Han ringer en taxi till Migrationsverkets kontor i Solna. När taxiföraren ringer och meddelar att han väntar vid porten hinner El att ta fram sin avlidne mors lilla vita tygnäsduk och knyter den på sin högerhandled. Hans mor, när El varit bara några månader gammal, hade broderat med rödtråd ett hjärta längs upp på höger sidan av näsduken med sin och Els initialer i mitten.

Klockan är 12:50, fredagen den 14 juni 1991. När El går av taxi och är på väg in till Migrationsverket, är det många personal som är på väg tillbaka till sina jobb från lunch. Flera känner igen honom och hälsar: ”tjäna El, hur går det?”. En annan säger: ”Hejjj, är du fortfarande kvar här? Jag trodde du jobbade som domare vid det lagt och skrattar högt.” El går in tillsammans med andra som använder sitt passerkort. Det blir inga problem att komma in på Migrationsverkets lokaler. Han tar trapporna tillsammans med några andra och tar sig till våning 6. Han går in, passerar hela kontorslandskapet på mer än 30 meter. Vissa hälsar. Han svarar inte. Han går raka vägen till ett av fönsterna som är öppna. Han kliver upp på fönsterkanten och han hoppar ner från den 6:e våningen.

Fortsättning följer!

Publicerat i Novell | Kommentarer inaktiverade för PERSONA NON GRATA (5:5) DEL 1

NETANYAHU AND HANIYA, TWO SIDES OF THE SAME COIN!

First published on 05/17/2021

Sometime many years ago, real hope was raised when the Oslo Agreement was signed by then Israeli and Palestinian leaders. It was hoped that there would be a peaceful solution to the Israel-Palestine conflict, including a two-state solution. That hope was eventually dashed when Hamas took control of Gaza and essentially neutralized the elected Palestinian state headed by President Mahmoud Abbas.

Hamas, since its seizure of power with the help of Iran and Syria, has undertaken a more aggressive military confrontation against Israel. Israel’s government, in turn, after The Oslo Agreement, is being replaced, step by step, with a populist leader like Netanyahu who sees short-term gain, such as retaining power and continuing to govern, in a more aggressive appearance against Hamas. That constellation on both sides is dangerous. It jeopardizes the long-term ambition to achieve a lasting peace in the region at the expense of, above all, the lives of innocent people on both sides, but mostly in areas with Palestinian population.

Hamas has fired about 3,000 rockets at Israel in recent days. These rockets have destroyed more than 600 completely sporadic and civilian targets inside Israel. Israel’s response was not to be delayed. They have mercilessly bombarded Gaza resulting in heavy material and human losses.

Both sides, no doubt, know that this policy will not lead to a peace settlement, but for both, the short-term demonstration of power is the main goal. Poor Gaza can afford to arm itself with tens of thousands of rockets to show its military muscle in such a situation as it is now while knowing that this show of force is at sandbox level compared to the enormous military strength Israel has. Hamas stages its policies at the expense of thousands of innocent Palestinian lives. It is, of course, with Iran’s blessing and its military and economic support. Israel unfortunately becomes a pawn in the game and indirectly the mullahs’ puppet through its ill-considered actions in the Gaza Strip. It is in the interests of both Iran and Hamas for Israel to act militarily disproportionately, which they are doing now, as they have done many times before. Both Iran and Hamas thus demonstrate to the outside world that Israel is a “barbaric regime” that kills innocent children and women who live in areas that are also ”besieged” by Israel.

Israel is a superpower in the region, but Israel does not act like a superpower. The richer and stronger a state is, the wiser and softer it should act/react when it comes to making difficult and strategic decisions. The current Israeli leadership is incapable of making such decisions. A cease-fire is now in the interest of both, which will probably happen shortly. The question is really who wins from these senseless killings. There is no doubt that both Iran, Israel and Hamas see themselves as winners in this latest aggression. And they are surely the winners. Who are the losers then?

The best solution right now is perhaps what Jan Egeland emphasizes, a change of leadership on both sides who can look beyond the short-term gain and think seriously about the future of their people.

© Samuel E. Rajeus, Editor, S.E.R.P & PUBLISHING // First published on 05/17/2021

Publicerat i English | Kommentarer inaktiverade för NETANYAHU AND HANIYA, TWO SIDES OF THE SAME COIN!

THE ISRAEL-PALESTINE CONFLICT

Unfortunately, still very relevent/// First published on June 02, 2010 /// The Israel-Palestine conflict is a proof of human being’s wild and dark nature and his destructive thinking/analysis ///https://www.bbc.com/indonesia/majalah-57110959

First published on June 02, 2010 // Unfortunately, still very relevant even now // my thoughts go to all innocent individuals, from both sides, who are suffering these days from such despicable act (war).

The Israel-Palestine conflict is a proof of human being’s wild and dark nature and his destructive thinking/analysis

Even if Israel hijacks another hundred ships heading for Gaza… it will not solve the problem. The problem is that we are not alone in this country… Until we Israelis and Palestinians recognize the logical consequences of this simple fact, we will all live in a permanent state of siege – Gaza under Israeli siege, Israel under international and Arab siege. Amos Oz, 1939-2018, Israeli author, and Nobel Prize candidate. DN, 02 June 2010

What is really happening in the Middle East? If violence and killing would produce positive outcome, we would surely, long ago, see peace between Israel and Palestine, but it seems that neither party understands it. The hatred is still very strong between the parties after more than 60 years of suffering and killing. This is because both sides want to solve this problem with weapons, with killing each other. Even if there will be, someday, a fragile peace this hatred will remain with the people for tens, maybe, hundreds of years because you won´t easily forget painful events inflicted on you.

Just imagine that if you could do as Gandhi did, if you could do as Aung San Suu Kyi does, if you could do as Mandela did, as Martin Lutter King did, as the Dalai Lama does, i.e., to put all your energy into nonviolent methods, creating reconciliation, peace, and coexistence. In the case of Burma and Tibet, it will take, maybe, say 100 years to achieve a peaceful change or a peaceful solution. The big difference then will be that once you get there then this hatred that now exists between Palestinians and Israelis, will not exist between different ethnic groups in Burma or between Chinese and Tibetans, at least not to the extent that exists between Israelis and Palestinians.

You win big if you reach a peace that is not just on paper, that is not fragile and that is not reached with enormous suffering and hatred. Even if we achieve a fragile peace in the Middle East, this hatred will remain for a very long time. Is it worth doing in this way as the parties are doing now in the Middle East?

There is no doubt in my mind that the rise of Israel in the way it happened more than sixty years ago was a historical mistake. The question today is whether we should return Israel to Palestinians because there was a mistake that happened more than 60 years ago. In that case, we must return all of Sweden to the Sami and ”travelers” who lived in Sweden before Europeans came and occupied their territory. In that case, we all must get out of here, together with those who call themselves ”real Swedes”. How far back in history do we have to go for all parties to be satisfied? To think like that is completely illogical and only leads to more suffering and more hatred. The two-state solution seems the best solution right now.

With great respect for those who chose nonviolent methods to achieve their goals and to create a lasting peace on our planet.

When will we learn from history? When will we learn from our living local history? When will we learn from Nelson Mandela, from Aung San Suu Kyi, from the Dalai Lama?

© Samuel E. Rajeus / Editor. S.E.R. & Publishing (S.E.R.P.)

First published on June 02, 2010

”I hate war as only a soldier who has lived it can, only as one who has seen its brutality, its stupidity.!”, President Dwight D. Eisenhower, The US president 1953-1961 and Supreme Allied Commander in Europe during World War II.

Publicerat i Essay/English | Kommentarer inaktiverade för THE ISRAEL-PALESTINE CONFLICT

PERSONA NON GRATA (4:5)- Del 5-5

Bild: samverkan.regionsormland.se // Avslutningssamtal (Den indoktrinerade hjärnan) – från novellserien (kommande bok) TES- Tusen och Ett Samtal

  • Det var en av våra vänner inom IRGC, general Shayan, som uppmärksammade min mor om att lobotomi på min hjärna skulle med största sannolikhet leda till invalidisering. Att jag kunde förvandlas till ett kolli, vilket hände Rosemary Kennedy, för resten av mitt liv. Mamma ville absolut inte se mig som en levandedöd för resen av sitt liv. Det var därför inte alls svårt för henne att fatta ett avgörande beslut. Hon tog då kontakt med general Shayan och redan på samma kväll transporterades vi bort till gränsen vid Marivan och så småningom  vidare därifrån till Sverige. Jag fick senare veta att våra vänner inom IRGC lyckades att få ut närmare fyra hundra tusen iranier, under flera decennier, ur Iran vilka riskerades hårda fängelsestraff eller avrättningar. Vi hoppas fortfarande att denna gren inom den iranska makteliten ska kunna ha en avgörande roll, tillsammans med andra demokratiska krafter, för att leda Iran in i frihet, berättar Golnesa.
  • Att hjälpa andra och att brinna för ditt folk visar att du har ”hjärtat på rätt plats”. Jag värderar högt din förmåga att ha en sådan moralisk kompass och ledstjärna i livet. Jag undrar bara om du också älskar dig lika mycket som du älskar dina medmänniskor, att du också tar hand om dig och tillgodoser dina mänskliga behov på samma sätt som du tillgodoser andras mänskliga behov. 
  • I detta vårdintyg från sjukhuset, där du hamnat akut med ambulans, står att du haft hjärtsvikt 4 gånger i loppet av några månader. Alla prover och röntgenbilder visar sig utan anmärkning. Du och jag har träffats med jämna mellan rum i 3 år. Jag känner mig misslyckad i att kunna hjälpa dig. Som jag ser det och efter alla mina samtal med dig kan jag med säkerhet säga att du kunde komma långt om du hade värderat dig lika mycket som du värderar dina medmänniskor. Du kunde lätt leda t ex en forskargrupp på ett universitet och nått och hjälpt tusentals/tiotusentals individer genom dina vetenskapliga publikationer. Men du valde att hjälpa ett hundratals individer genom din nuvarande livsstil. Vad är din kommentar kring det som jag säger?

Bild: samverkan.regionsormland.se // Avslutningssamtal (Den indoktrinerade hjärnan) – från novellserien (kommande bok) TES- Tusen och Ett Samtal

  • Du kanske kommer aldrig att förstå detta Bosse. Jag kommer från en bakgrund som ligger mig till last. Det går åt enorm energi dagligen för att kunna hålla mig i schack och fungera någorlunda normal. Jag är stolt över mig själv att jag, trots allt, lyckades att rädda mig och leva de åren jag haft på jorden. Mitt största uppdrag i livet kanske varit att rädda mig själv samtidigt som jag försökt hjälpa andra.
  • Okej, låt mig fråga dig då. Du har valt att inte ha någon livspartner i alla dessa år. Är det så att du är tillfreds med ditt solitära liv? Att du är så mager och lider av hjärtsvikt och hamnar på sjukhus kan tyda på att du lider av psykiska besvär då vi inte kunnat hitta någon somatisk förklaring för dina svimningar/kollapser som du får alltför tätare nuförtiden. Låt mig fråga dig direkt Golnesa. Är du sexuellt intresserad av kvinnor, men du går emot ditt hjärta och inte vill acceptera detta eller ge utlopp till det behovet?

Golnesa rycker sig i sin stol. Hon låtsas spotta i luften, toof, toof, toof och säger:

  • Kvinnor, som kärlekspartner, hahaha.

Vi litar till Gud för våra behov och Gud skall av godhet ge oss vad vi behöver genom Sitt Sändebud. Vi sätter vårt hopp till Gud.

… Gud har lovat de troende, männen såväl som kvinnorna, ett paradis, vattnat av bäckar, där de skall förbil till evig tid, och sköna boningar i dessa Edens lustgårdar; men större än allt detta är Guds välbehag – detta är den stora, den lysande segern.

  • Okej, män då? Har du haft saknaden att ha en man som äkta make i ditt liv? Det är kanske din ensamhet som håller på att ta kål på dig?
  • Män, hahaha, jag hatar män.

Hon tänker en stund.

  • Nej låt mig tillrättavisa mig själv. Jag älskar alla människor, män och kvinnor som mina medmänniskor. Men jag gör enligt det direktiv min herre befaller mig.

 … Gud låter inte de människor som Han har kallat till trons väg gå vilse, förrän Han har klargjort för dem vad de bör avhålla sig från. Gud har kunskap om allt.

Några veckor senare ringer Golnesas kollegor och personalen på moders boende till polisen och lämnar en orosanmälan om att hon inte dykt upp på jobbet och hos in mor i flera dagar.

Golnesa Alamulhoda

Aghaz va darband (född och fångad), den 29 december 1983, Tafresh, Iran

Payan va raha (död och fri), den 16 mars 2022, Tensta, Sverige  

 © Samuel E. Rajeus

Publicerat i Novell | Kommentarer inaktiverade för PERSONA NON GRATA (4:5)- Del 5-5

PERSONA NON GRATA (4:5)- Del 4-5

Bild: Ledarna, Sveriges chefsorganisation #religion #religiösförföljelse #kvinnorättigheter #diskriminering #Hbtqirättigheter

Den indoktrinerade hjärnan

Oh min barmhärtige du ser att jag utvandrat från ondskans rike och total lämnat mitt öde i dina händer. Du får göra med mig det som är bäst för mig. Jag väntar gärna på välbehag och dina lustgårdar i stället för denna djuriska lustar.

Golnesa är framlutad och ihopsjunken på sin janamaz (bönematta). Hon trycker sin panna hårt på sin mohr (bönejord) och hon har sitt radband i sin högerhand medan hon gråtande läser sina böner.

Troende! Hur är det fatt med er? När ni kallas att kämpa för Guds sak klamrar ni er fast vid det jordiska; är ni så intagna av vad denna värld kan erbjuda att ni glömmer evigheten? Detta liv ger er bara torftiga fröjder jämfört med den eviga glädjen…

Om ni inte vill kämpa för Guds sak skall Han straffa er med ett svårt lidande och Han skall sätta andra människor i ert ställe. Ni vållar Honom ingen skada – Han som har allt i Sin makt…

Gud förlåter dig…

Bönerna avlöser varandra i timmar tills hon utmattad somnar på bönemattan.

Hon vaknar mitt på natten av ett knackande på dörren. Någon knackar ganska tyst, någon sort skrapande, på dörren. Hon går försiktigt mot dörren och kollar i dörrögat. Det är mörkt ute. Hon ser inte någon. Hon lyssnar noga och hör svagt tungtandning och tystgråtande röst. Hon bestämmer sig för att öppna. Hon öppnar dörren och utanför står Hayat som bor några lägenheter ifrån henne. Hayat är barfota och har ett tunt linne på sig i den 6 gradiga vårnatten.

  • Khale jan; jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Min man kom hem berusad igen mitt på natten. Han började slå mig då jag vägrade att ha sex med honom.

Golnesa tar bara hennes hand och drar henne snällt in i lägenheten och låser dörren.

  • Du får tvätta dig här. Här är det några varma kläder. Du får gärna sova i sängen som står i klädkammaren. Jag har inget annat ställe att erbjuda.
  • Tusentack Khale jan. Det duger gott och väl så.

En timme senare går Golnesa och öppnar dörren till klädkammaren för att se om grannen Hayat är okej. Hon ser att Hayat har somnat med sitt tunna linne på sig. Golnesa tittar på hennes vackra och långa hår som täcker halva hennes ansikte, ner på ena bröstet. Hon iakttar Hayats vackra ansikte och kropp som ligger där som en liten ängel från ovan. Hon tar ett djupt andetag. Hon tar en filt och försiktigt lägger den ovanpå henne. Hon tänker en stund. Det verkar att hon går in i djupa tankar. Hon går och hämtar sin bönematta, ställer fram den vid sin säng i sovrummet och kastar sig på sin bönematta, kysser sin bönejord som hon fått från Karbala. Hon tar det vackra himmelsblåa radbandet i sin högerhand och med tårar i ögonen ber hon tyst:

Gud och Hans Sändebud tillkännager för alla människor på den Stora vallfärdens dag: Gud avvisar allt samröre med avgudadyrkarna, och Hans Sändebud gör detsamma. Om ni visar ånger är det för ert eget bästa, men drar ni er undan skall ni veta att ni inte kan uppresa er mot Gud. Och låt alla förnekare av sanningen veta att ett plågsamt straff väntar dem…

Deras Herre ger dem det glädjerika budskapet om Sin nåd och Sitt välbehag och om lustgårdar där Guds gåvor aldrig tryter… Gud vägleder sannerligen inte dem som visar trots och olydnad… Gud har kommit till er hjälp i många drabbningar.

  • Min gode Gud du ser att jag visar ånger och förrättar bönen. Och i de kommande dagarna kommer jag att skänka på nytt 2 lamm till behövande i min hemstad. Du vet allt och du har hjälpt mig i många drabbningar.

Hon fortsätter att be till morgonljuset. På morgonen förbereder hon sig för att gå till jobbet. På väg till sitt jobb tar hon alltid en sväng till serviceboendet bara ett ögonkast från hennes lägenhet i Tensta. Där bor hennes mor som verkar ha blivit dement. Djupt i sina tankar om Hayat tar hon den korta promenaden på 101 steg i den vackra och tidiga vår-sommaren till serviceboendet.

Golnesa´s lägenhet är känd som inofficiell kvinnojour eller skyddsboende bland skyddsbehövande kvinnor. Många kvinnor, unga och gamla har sökt akutskydd hos henne i de 23 åren hon bott i Ottarallé i Tensta. Trots att hon bor i en etta har hon förberett sin klädkammare med en sängplats som har varit hundratals kvinnor fristad under deras flykt från sina förövare.

På serviceboendet går hon upp till sin mamma. Modern är som vanligt på dåligt humör. Golnesa försöker ta upp henne från sängen och in till toan för att tvätta henne och klä på henne och förbereda henne för frukost. Mamman är på dåligt humör.

  • Låt mig vara. Rör inte mig ditt missfoster. Du är äcklig och kommer att brännas i helvete. Du förstörde mitt liv. Du tog mitt land ifrån mig, ifrån oss alla. Du tog mina barn ifrån mig. Du kommer att brännas i helvete.

Golnesa är tyst som alltid medan hennes mor radar upp en rak olika svordomar. Hon gör det som hon ska. Hon byter blöja på henne, tvättar henne i underlivet, sätter på en ny blöja, tvättar hennes ansikte varsamt, tar en blöttvättlapp och tvättar hela hennes kropp, och sätter på henne en ny och ren klänning, medan mor håller på att svära och Golnesa tyst och sorgsen gör det som hon helt frivillig tagit på sig att göra, nämligen att sköta sin mor varje morgon för vilka är personalen tacksam. När Golnesa är på väg ut ur lägenheten för att meddela personalen att mor är redo för frukost hör hon sin mors röst.

  • Hämta med dig Mohammad och Mohsen nästa gång du kommer till mig min vackra flicka.

Golnesa vänder sin blick och iakttar sin mor. Hon går sedan fram till henne och tittar henne rakt i ögon.

  • Mamma!
  • Vem är du? Är du min fru?

 © Samuel E. Rajeus

Publicerat i Novell | Kommentarer inaktiverade för PERSONA NON GRATA (4:5)- Del 4-5

PERSONA NON GRATA (4:5)- Del 3-5

Bild: Rosemary Kennedy, https://en.wikipedia.org/wiki/Rosemary_Kennedy //Konsulting the holy book, Estekhare

Om ni inte vill kämpa för Guds sak skall Han straffa er med ett svårt lidande och Han skall sätta andra människor i ert ställe. Ni vållar Honom ingen skada – Han som har allt i Sin makt.

Det här är den första av tre estekhare (konsultation med den heliga boken) som genomförs av familjen Alamulhoda gällande den 15-åriga dotterns, Golnesa, öde.

  • Gud är tydlig och klar i sin befallning. Flickan måste avlivas, säger Haji.
  • Ja, vi har två estekhare till att gå till, låt se vad Gud beordrar oss via dem, säger Khanom Agha förtvivlad och med darrande röst.

Golnesas far, Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda, pushar för att hitta en lösning till sin dotters, Golnesa, vägran att välja en friare för att gifta sig med. Trots att han är fullupptagen med sina affärer är det viktigt för honom att hans heder inte befläckas. Och att folk inte pratar illa om hans perfekta och Gudslydiga familj. Han vet att någonting gick fel när Shejk Seyyed Rohalla Al Mahdi Al Hashemi varit hos dem och försökt att driva bort onda andra from Golnesas kropp. Han vill nu ta tag i problematiken själv och inte längre litar på att hustrun Khanom Agha kan lösa det.

Khanom Agha är livrädd för att Haji ska hitta en lösning liknande den för 16 år sedan när han tagit itu med problematiken med Gorbanolla Mohammad för att kunna vinna Guds nåd både i denna och i den andra världen. Khanom Agha därför föreslår Haji att de gärna konsulterar med den heliga boken (estekhare) för att se vad de behöver göra med flickan. De bestämmer sig för att öppna den heliga boken 3 gånger för att se vad som Gud befaller dem att göra.

Den andra estekharen görs hos Khanom Aghas farfar Haj Seyyed Ahmad e Alamulhoda i Mashhad, tillika Hajis farbroders far. Familjen väljer den heliga dagen Jomeh (fredagen), efter namaze jomeh (fredagsbönen) som utförs av Haj Seyyed Ahmad e Alamullhoda. Familjen samlas i masjid e Jameh Mashhad (Jameh Mosque av Mashhad, Atiq). Alla tre sitter för en bönestund innan estekhare. Khanom Agha gråter tyst i sin förtvivlan under hela bönestunden. Haj Seyyed Ahmad e Alamullhoda öppnar den heliga boken. Han läser högt:

Kom inte ni med tomma ursäkter! Ni har förnekat den tro som ni förut bekände. Även om Vi för några av er utplånar deras synder, skall Vi straffa andra eftersom de är obotfärdiga syndare.

  • Budskapet och Guds ord kan inte misstolkas. Vi måste antingen välja att alla hamna i helvetet eller välja att offra flickan för att även befria hennes själ och låta Gud förhoppningsvis förlåta henne och ta emot henne i paradiset.
  • Ännu en estekhare kvar, tillägger Khanom Agha med dämpad röst.

Med stor möda lyckas Khanom Agha övertala Haji att resa tillsammans med henne till en pilgrimsresa till Bibi Zejnab bint Ali i Damaskus, Syrien, för att genomföra den sista och avgörande estekhare. Khanom Agha vill vara så nära som möjlighet vid Bibi Zejnab bint Alis grav och söka hennes stöd för att rädda sin dotter. 

Den tredje estekharen lyder:

Vet de då inte att helvetets eld väntar dem som sätter sig upp mot Gud och Hans Sändebud? Där skall de förbli till evig tid – ett elände och en förnedring utan like.

Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda får klart för sig att flickan måste avlivas och hustrun Khanom Agha känner en maktlöshet och kan absolut inte göra någonting åt det. Dessutom har den heliga boken sagt sitt och man måste bara följa den.

När paret återvänder hem från sin pilgrimsresa får dem ett brev från en ayatolla som föreslår familjen en lösning. I brevet får paret kännedom om en berömd läkare, kirurg, i Tehran som har opererat tusentals unga människor, ofta unga politiska fångar i den ökända Evin-fängelset efter att man övertalat deras föräldrar att godkänna ingreppet. Kirurgen lovar att omvandla patienterna till Gudslydiga individer med sina precisionsenliga neurologiska ingrepp. Familjen har bara två val, antingen låta deras barn opereras eller avrättas. Den ökända kirurgen fick öknamnet Dr. Mengele inom motståndrörelser i Iran. Ayatollan också poängterar att ingreppet och operationen är exakt i enlighet med det den heliga boken förslagit och därför får familjen vara säker att de gör enligt det som Gud beordrat de i tre rådfrågningar (estekhare). Haji går med på att följa ayatollans vägledning. Khanom Agha drar lättnadens suck. Hon hoppas på det sättet kunna rädda sin flicka från döden. 

Hela operationen styrs av KampSaralla i Teheran. Gonlesa och Khanom Agha anländer till hotellet dagen innan ingreppet. Det ska komma en bil och hämta de kl. 05:30 dagen därpå för att ta dem till kliniken. Sent på kvällen knackar någon på dörren. Khanom Agha öppnar. Det är en ung kvinna som presenterar sig som sardar (general) Shayans representant och sändebud som leder hela operation med Golnesas fall. Hon överlämnar en tidningsartikel till Khanom Agha och tillägger:

  • Sardar Shayan hälsar. Du kan kontakta mig precis när du vill ifall du undrar om någonting. Jag har skrivit upp mitt telefonnummer på första sidan här.

Det är en artikel från The Journal of American History, publicerad 1941. Den heter: Rosemary Kennedy, a woman´s fate.

© Samuel E. Rajeus

Publicerat i Novell | Kommentarer inaktiverade för PERSONA NON GRATA (4:5)- Del 3-5

PERSONA NON GRATA (4:5)- Del 2-5

Bild: militärhistoria.se // De unga martyrerna Ghorbanolla Mohammad och Rhamatolla Mohsen, 17 år, enäggstvillingar

”Den lilla skiten kan inte vara min son. Han bara står där muttrad och blir liksom illaberörd av att se blod och döda fåglar. Jag skulle ha tagit livet av honom då han tagit på sig sin systers klänning framför 30 av våra gäster och gjort narr av sig själv. Jag satt där bland gästerna och skämdes som fan medan alla andra skrattade högt när de såg den lilla pajasen.”

Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda är märkbart irriterad och förbannad när han berättar detta för sin fru Khanom Agha efter att han har kommit tillbaka från en jakttur då han tagit med sig sin 17 åriga son Ghorbanolla Mohammad. Ghorbanolla Mohammad visar uppenbarligen inget intresse för jakt eller allt annat som de flesta killar normalt gillar. Han gillar inte fotboll. Han gillar inte kampsport. Han gillar inte hantera vapen och han definitivt gillar inte döda djur. Alamulhoda har försökt på olika sätt att få honom att bli som en man, att vara maskulin som han själv. Alamulhoda har flera jaktvapen hemma, går regelbundet på jakt, är ordförande för sin lilla stads skytteklubb och jaktklubb. Han kör runt med en häftig pickupp, förutom sin kakifärgade Jeep.

Alamulhoda kommer ihåg och refererar till en familjefest han haft hos sig själv då flera av släktingarna är hemma hos honom på middag. Alla är där med sina barn i olika åldrar. Ghorbanolla Mohammad är bara 11/12 år då. Han har jätterolig med andra barn. Ghorbanolla Mohammad får för sig att låta barnen skratta ännu mer när han försvinner en stund och plötsligt dyker upp i sin systers klänning.

Ghorbanolla Mohammad är 16 minuter yngre än sin tvillingbror Rahmatolla Mohsen. Båda är 17 år gamla. Året är 1982. Iran-Irakkriget pågår fullfullt. Khorramshahr, den strategiska hamnstaden kontrolleras fortfarande av den Irakiska armen sedan i början av kriget 1980. Medan den islamiska regimen i Iran griper och brutalt avrättar tusentals av sina motståndare, vilka är t ex mot obligatorisk hijab eller mot strikta islamiska lagar, anklagade av att de är styrda av utländska stater som vill störta islamiska regimen och bryta upp Iran håller de samtidigt på att rekrytera hundratusentals barnsoldater i Basijmilisen inför det planerade anfallet för att ta tillbaka Khorramshahr. Mohammad och Mohsen går i samma skola. Basijmilisens representanter är närvarande i skolan och propagerar intensivt för att rekrytera barnsoldater. Mohammad och Mohsen är helt ointresserade.

Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda tar reda på att det pågår en måleritävling i grannprovinsen. I Khanom Ahghas förvåning och alla andra barns häpnad tar han Ghorbanolla Mohammad i sin militärfärgade Jeep och kör i väg till måleritävlingen på en dagsresa. Khanom Agha är extremt orolig för sin son Mohammad. Hon vet att Haji inte brukar alls gilla sådana aktiviteter som har med konst att göra. Hon vet att Haji ännu mindre ogillar Mohammad då han inte är lika macho som han. Hon är förtvivlad om vad som pågår i Hajis huvud. Khanom Agha är inte alls säker om Haji kommer tillbaka hem på slutet av dagen med barnet. Haji kommer tillbaka hem på slutet av dagen tillsammans med Mohammad helskinnad. Khanom Agha drar lättnadens suck.

Mohammad har haft den bästa dagen i sitt liv. Han gör det som han älskar. Han har gått i 17 år och önskat att kunna vinna sin fars kärlek mot sig själv. De två har haft en fantastisk dag tillsammans. De äter tillsammans. De målar tillsammans, eller att Mohammad målar och han sitter bredvid och är med och ger beröm. De talar framförallt hela dagen tillsammans. Mohammad känner för första gången i sitt liv att han har en pappa som älskar honom.

Dagen efter måleriresan går Mohammad rakt in i Basijmilisens tält på skolgården och anmäler sig som barnsoldat för att resa till fronten. När Mohammad senare på eftermiddag meddelar att han har skrivit in sig som soldat då får han en bamsekram av Haji medan Khanom Agha svimmar av chock. Dagen därpå går Rahmatolla Mohsen rakt in i Basijmilisens tält och anmäler sig själv som barnsoldat. Mohsen som är 16 minuter äldre än sin tvillingbror har i 17 år känt ett ansvar för Mohammad. Han älskar sin bror och vill inte låta honom åka ensam till fronten. Trots att Haji är emot Mohsens beslut att åka till fronten kan han inte ändra hans beslut. Mohsens svar är rakt: ” antingen stannar vi båda eller åker vi båda.”

Tre veckor senare åker båda bröderna, bara 17 år gamla, till KampKarbala (Gharargah e Karbala) i utkanten av Khorramshahr.

Natten till den 24:e maj 1982 sitter mer än 20 000 minderåriga pojkar med gröna huvudtyg runt sina pannor och gråter högt medan den iranska religiösa sångaren (Nohekhan Ahhangaran) sjunger i högtalarna om hur 72 av Emam Hosseins anhängare och medkämpar, helt ensamma och övergivna blev martyrer för sin sak ett tusen fyrahundra år sedan. Pojkarna sitter i timmar under den klara himmelen och gråter tillsammans. Medan tusentals pojkar sitter och gråter under barhimmel delar ut hundratals Basijipojkar tabletter som ska lugna ner pojkarnas nerver. Var och en kan ta en handfull piller som servers i fat. De fraktas senare till fronten. Barnen instrueras vidare att springa, utan vapen, på ett stort minfält för att öppna vägen för mer än hundratusen soldater som ska ta tillbaka Khorramshahr.  

Det som är kvar av Mohammad och Mohsen är deras kvarlevor som är några brända och stinkande ben vilka överlämnas i två kistor till familjen två veckor efter den stora offensiven. Brödernas martyrskap blir en stor händelse i trakten och den stora snackisen är att Haji har offrats två av sina söner på en och samma gång för den stora Ayatollan. Vilken enorm uppoffring. Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda undviker att delta i barnens tredje, sjunda och fyrtionde minnestund. Rykten går att Haji mår så pass dåligt att han inte orkar att delta. Khamon Agha sjunger i sin förtvivlan.

KRIGETS SORG

Mamman med ögon som är blodiga av tårar kommer hem idag.

Hon är i stan igen och gråter mycket, som vanligt, när hon ser kropparna av fallna soldater, när hon ser kropparna av fallna ungdomar.

Modern har varit orolig för att hon har sin son i fronten,

Förtvivlad som tusentals andra mammor, som har sina nära och kära i kriget.

Hon är rädd att Basijmilisen kommer en dag och överlämnar hennes sons kropp till henne, eller kanske istället för hennes sons kropp, bara några brända och stinkande ben.

Det här är krigets dagar och vardagens lidande.

Det finns inte längre tårar i ögonen på mammorna. De gråter blod.

I mindre än tre månader efter barnens bortgång får Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda licensen för att exklusivt importera gödsel till alla 14 städer i provinsen. Alamulhoda öppnar 14 kontor i provinsstäderna och reser kors och tvärs på olika städer för att få igång affärerna. Han skaffar också på kuppen 14 sighe (tillfälliga fruar), en sighe i varje stad han har kontor på. Plötsligt är han inte bara en vanlig affärsman i sin trakt utan en stenrik miljardär med hundratals anställda, en affärsman som har täta kontakter med högsta ledningen i Jamaran, Teheran, och nära band med Islamiska revolutionsgardet i bland annat KampKarbala som har ett huvudkontor i Jamaran.

En kväll när Haji är tillbaka från en affärsresa är Khanom Agha så ledsen att hon inte kan hålla sig längre. Hon har suttit och gråtit hela dagen och bett sina böner. Med klump i halsen anklagar hon Haji att hon vet att det är han som övertalade Mohammad att ta värvning i Basijmilisen och att det är han som orsakade döden av sina två söner. Hon läser högt:

Gud har lovat hycklarna, männen såväl som kvinnorna, och de envisa förnekarna av sanningen HELVETETS ELD och där skall de förbli till evig tid; det är ett tillräckligt straff för dem. Gud har fördömt dem och ett ändlöst lidande väntar dem.

  • Du kommer att brännas i helvete och ett ändlöst lidande väntar dig för det som du gjort mot mig och mina barn.

Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda blir så pass förbannad att han tar ett hårt strypgrepp på sin fru Khanom Agha och trycker så pass hårt att hon svimmar. Han sedan våldtar henne brutalt. När Khanom Agha vaknar en stund senare ser hon att hon blöder kraftigt i underlivet.

  • Om du stör min verksamhet kommer jag bränna upp dig levande din jävla Torrfitta. Du kommer att uppleva HELVETES ELD i denna värld och inte i någon fantasivärld som du läst i någon sagobok.

Nio månader senare föder Khanom Agha en flicka som hon namnger Golnesa. 

 © Samuel E. Rajeus

Publicerat i Novell | Kommentarer inaktiverade för PERSONA NON GRATA (4:5)- Del 2-5

PERSONA NON GRATA (4:5)- Del 1-5

Kvinnor utan män / Bild: monkey17.com// Denna del av novellen är baserad på en sann historia. Den enda skillnaden är att flickan inte lyckades avvärja shejkens övergrepp. Vissa namn och orter är fingerade.

Golnesa är bara 15 år gammal. Hon har vuxit till i en mycket vacker kvinnokropp. Friarna kommer och går på löpande band. Hennes far, Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda, är en rik och välrespekterad affärsman i trakten. Han har haft 7 vuxna barn. Golnesa är sladdbarnet som fortfarande bor hemma. Han är bekymrad över att hon avvisar alla sin friare. Han tycker att flickan börjar bli äldre. Att hon måste så fort som möjligt gifta sig och komma under sin äkta makens beskydd. Hennes mor är snarare arg att Golnesa bara vägrar att tacka ja till en khasegar. Familjen gör flera pilgrimsresor till Emam Reza för att få bort den förbannelse de tror att det drabbats flickan. Man hade hört flera historier om total handikappade och galna individer som hade blivit helt botade genom att kedjas fast till Harame Emam Reza. Familjen bestämmer sig att göra om pilgrimsresan och göra den rätt denna gång. I sin tredje resa till Emam Reza blev Golnesa fastkedjad till en av huvudentrén som öppnas mot Mecka i 3 dygn. Alla pilgrimsresor och böner visar sig fruktlösa. De botar inte Golnesa från den mystiska förbannelsen.

Golnesas mor, Khanom Agha, har hört talas om en imam som är berömd i Najafprovinsen vilken har botat hundratals unga pojkar och flickor. Khanom Agha är känd att hon är handlingskraftig. Det är hon som i princip leder sitt hushåll och till och med ger råd till flera familjer inom släkten. ”Khanom Agha är en riktig man” enligt folkmun i trakten. Att hon är som en man ser hon som en komplimang och hon har fått mycket respekt för att hon är ingen vanlig hemmafru. Khanom Agha tar kontakt med Sayyed Rohalla Al Mahdi Al hashemi, känd som Shejk Nooralla, för att undersöka hur hon kan bota Golnesa. Shejk Nooralla kräver 2000 dollar kontanter, fullbetald för en tredagarsresa till Iran för att bota Golnesa. Khanom Agha som har redan betalat stora summor för olika pilgrimsresor och olika förbannelseborttagare tycker att det är värt att bekosta denna shejk som en sista chans för att bota sin dotter. Hon övertygar sin make Alamulhoda och bjuder in shejken. Han får pengarna i förväg och fullbetald för resan. Han ger en lång rad lista av olika blomarter, olika örter, olika heligvatten från Karbala, Najaf, Mazar och Mashhad, samt olika rader av Gudsord för att ha den i olika delar av huset, i synnerhet blomkrukor i balkonger vilka står mot soluppgången. Det ska också stå exakt 4 glas vatten i en genomskinlig vattenkanna med blandade heligvatten från de 4 heliga städerna vid flickans sängkant.

Förbannelseborttagningen kommer att ske mitt på natten i flickans rum i totalmörker. Förberedelserna inför shejkens ankomst pågår i veckor. Khanom Agha får instruktioner att det måste vara en oskuld flicka under 15 år som tänder på 12 stearinljus i minne av 12 imamer. De ska vara radade från Golnesas sovrumsdörr till hennes säng. Ljusen ska brinna en timme innan shejken anländer. Khanom Agha betalar en grannflickas föräldrar för att låna henne på kvällen då hon måste tända stearinljusen. Man har lagt blommor med olika dofter och olika örter samt 14 olika ord, till minne av de 14  oskyldiga flickhelgonen, från den heliga boken i olika platser i huset enligt Noorallas instruktioner. En genomskinlig kanna med heligvatten, dyrköpt från 4 heliga städer, står vid Golnesas sängkant.

Det är mitt på natten när Nooralla anländer. Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda ligger och sover. Han orkar inte vara vaken sent då han har en hel del affärer nästa dag.  Det är bara Khanom Agha som är förväntansfull vaken. Golnesa sitter på sin säng sömnlös och orolig. Hon har motvilligt gått med på att låta shejken driva bort onda andar från hennes kropp. Flickan är bara 15 år. Hon är övertygad vid det laget, efter alla pilgrimsresor och moders böner, om att det är något allvarligt fel på henne. Nooralla kliver in i flickas rum. Han blåser ut första stearinljuset och ber en bön mumlande:

De som har antagit tron och utvandrat från ondskans rike och som med sina ägodelar och sina liv som insats strävar och kämpar för Guds sak har den högsta rangen inför Gud; det är de som skall vinna den stora segern… Gud älskar de som fruktar Honom.

Han fortsätter att be bönen och släcker stearinljusen en efter en. Han når vid Golnesas sängkant. Rummet är helt mörkt. De ser inte varandra. Han fortsätter att mumla och vandrar sin hand under Golnesas kläder och rör hennes bröst. Nooralla andas tungt och kan inte fortsätta att mumla längre. Plötsligt känner han en öronbedövande örfil i sitt vänstra ansikte. Han ramlar med sin tunga kropp på golvet. Ljudet av slaget är så högt att Khanom Agha hör det i sitt rum. Nooralla rusar ut ur Golneses rum medan han håller i sitt öra. När han kommer ut ser Khanom Agha att det blöder kraftigt från hans vänsteröra. Khanom Agha frågar i sin förtvivlan vad som hade hänt.

  • Denna flicka är totalt invaderad av Shaytan. Satan har helt tagit över henne kropp och hjärna. Jag kan inte hjälpa er. Jag kan inte hjälpa henne. Hon är helt förtrollad av Shaytan. 
  • Oh, min kära herre; säg till mig vad jag ska göra. Hur kan jag rädda min flicka.
  • Det går inte att rädda henne. Ni måste rädda er. Den enda lösningen är att hennes själ lämnar hennes kropp. Hon måste dö.

© Samuel E. Rajeus

Publicerat i Novell | Kommentarer inaktiverade för PERSONA NON GRATA (4:5)- Del 1-5

MATS LÖFVINGS SUICIDHANDLING – EN NARCISSISTISK AKT

Foto: TT, 8sedor.se // En psykologisk analys // Slutsatserna i denna analys är enbart baserade på de uppgifter som är hämtade från massmedia.

Ryktena kring den tidigare Stockholms regionpolischef, NOA-chefen och biträdande rikspolischefen Mats Löfving, född 1961, och hans hemliga sexuella kontakter med en tidigare underordnad polischef, Linda Staaf hade cirkulerat inom poliskåren sedan flera år tillbaka. Mats Löfving hade erbjudit Linda Staaf en högre chefsposition med tusentalskronor högre lön, samt en engångssumma på 63000 kronor medan hon varti hans älskarinna, vilket också bekräftades av säkerhetspolisen senare. 

Två polisanmälningar inrättades inom polisen mot Mats Löfving om att Löfving utsatte Linda Staaf för grov fridskränkning, olaga hot, ofredande och misshandel redan år 2020 och 2021. Båda polisanmälningarna lades ner mycket snabbt, bara dagar efter anmälan, av överåklagaren Anders Jakobsson med motiveringen om att det är ingenting annat än bara ”svartsjuka från Löfvings sida”. Härvan tog nationell uppmärksamhet när först Expressen den 05 december 2022 avslöjade det hela. Överåklagaren Bengt Åsbäck väljer till sist den 12 december 2022 meddela att Åklagarmyndigheten inleder en förundersökning om grovt tjänstefel om Mats Löfving gällande Linda Staaf. Notera att i det skedet kunde/ville varken polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten skydda Mats Löfving längre. 

Linda Staaf, född 1976, tillsattes 2015, då bara 39 år gammal, som underrättelsechef för Nationella Operativa Avdelning (NOA) av sin chef Mats Löfving, då NOA chef, medan de två hade en hemlig sexuellkontakt med varandra sedan en tid tillbaka. Polischefen Linda Staaf berättar i TV, efter Runar Vikstens, rikspolischefens särskilda utredare, presskonferens den 22 februari 2023, med ett leende i mungipan, att ”det var inget förhållande, bara en ytlig ”sexuell” relation”. Varför två vuxna individer som har rätt till att ha sex med vem de vill, väljer att hålla den hemlig, och att Mats Löfving väljer att förneka det till sitt sista andetag den 22 februari 2023?

Linda Staaf väljer så småningom att gå vidare och ha en ”sexuell relation” eller ett förhållande med Sveriges överbefälhavare (ÖB) Micael Bydén, född 1964, vilket hon och Micael Bydén bestämmer att offentliggöra i september 2022. Hon skulle flyttas senare till Regeringskansliet, troligen för att få en högre befattning som t ex minister eller biträdande regeringschef eller någon annan högre position inom polisen, armen eller regeringen, detta självklart med Micael Bydén backning vilken hon delar säng med.

Mats Löfving tas in i polishögskolan som en 19 årig. Han, som en mycket duktig ung man, klättrar upp i karriären. Han läser vidare till jurist och behandlas av sina överordnade som en utvald elit, en prins, inom poliskåren. Han tar så småningom en plats inom polisledningen. Han har haft ledningspositioner direkt eller indirekt i mer än 40 år. Han är van att ställa andra inför rätta. Han är van att bestämma över andras liv, kollegor och kriminella, han visar inte känslor, enligt hans bror Jan Löfving. Han är kallsinnig och kalkylerande i sitt sätt att tänka och operera. Han är en jurist med juridiskt tänkande när det behövs. Han är van att ta för sig. Rykten går också att han haft flera älskarinnor, mycket yngre än honom förstås, inom polisen. Det senaste efter Staaf, enligt medier, varit en 44 årig polis. För Mats Löfving är det helt enkelt svårt att svälja det faktum att han har blivit utnyttjad av Linda Staaf, via sängvägen, för att klättra så snabbt upp i karriären. Han fortsätter att trakassera Linda Staaf och kräver sex för den tidigare tjänsten.

Linda Staaf känner sig hotad och trakasserad av Löfving. Hon väljer till sist, troligen efter råd av sin nya sängkamrat, Micael Bydén, att berätta för sina chefer inom säkerhetspolisen om sin rädsla för Mats Löfving redan under 2020 och 2021 vilket leder så småningom till avslöjandena.

Mats Löfving är inte van att bli ifrågasatt, inte heller att bli granskad för felsteg eller olagligt handlande. Han är den som ställer andra till rätta. Han väljer till sista sekund att hävda att det inte funnit någon privat/sexuell kontakt mellan honom och Staaf trots överväldigande bevis och anmälningar från Staaf. Han vet att han har gjort fel men han förväntar sig att han får fullbackning av sin chef och sin vän rikspolischefen Anders Thornberg. Han ter inte sig deprimerad eller förtvivlad när han deltar i intervjuerna, inte heller när Runar Viksten, särskilda utredare, intervjuar honom. Han visar inga tecken på ånger. Han hävdar bara metodisk, med det juridiska tillvägagångsättet, att uppgifterna om hans privata/sexuella kontakter och allt annat om hot, trakasseri och svartsjuka inte stämmer. I ett maffialiknande tankesätt förväntar han sig att han får en fortsatt total backning, såsom i en maffialiknande pakt, av polisledningen och framför allt av Anders Thornberg vilket han uppfattar som sin vän. Den här önskan hör vi i Jan Löfvings intervju efter broderns självmord på TV. Jan Löfving berättar att Mats Löfving stöttade och backade för att Anders Thornberg skulle väljas som rikspolischef men kände inte att rikspolischefen backade Mats Löfving i den härvan där Mats Löfving åsidosätter regler och lagar för att få som han vill gällande Linda Staaf.

Det är svårt för en gammal ledare att acceptera nederlaget. Han känner sig mer och mer i underläge efter Runar Vikstens presskonferens. Han känner sig som förlorare i denna lek. Både hans vän Anders Thornberg och hans tidigare sexkamrat Linda Staaf går ut ur denna lek som vinnare, tänker han. Hans juridiska hjärna analyserar situationen och kommer fram om hur han kan vända på allt detta till sin fördel. Han har levt 61 år, han har levt de senaste 40 åren som en elit (prins), som en vinnare. Han vill absolut inte avsluta sin karriär, som en förlorare, genom att bli petad och troligen tvungen att kanske öppna ett häststall för unga tjejer under sina gamla dagar. Han väljer hur han vill avsluta sitt liv. Han känner att han har rätt till detta. Med denna narcissistiska akt vänder han mediernas och rättsväsendets uppmärksamhet mot den otacksamma vännen rikspolischefen Anders Thornberg och den kollegan, polischefen Linda Staaf,  såsom han uppfattar, som använde honom som en stege i sin karriär.

Vi ser idag att Mats Löfvings analys är helt korrekt. Linda Staaf får inte längre flytta till Regeringskansliet. Hennes förhållande med överbefälhavaren är säkert nu som en belastning för Micael Rydén. Någon kometkarriär i den yttersta eliten inom polisen, militären eller regeringen kommer med största sannolikhet aldrig hända för Linda Staaf. Hon är slut karriärmässigt. Linda Staaf kommer troligen bli tvungen att öppna en hönsgård och retirera till utkanten av landet.

Det finns nu flera anmälningar mot rikspolischefen Anders Thornberg gällande arbetsmiljöbrott med mera. Även partierna från både vänster och höger vill plocka politiska poäng genom att gå vidare med crikusen. Det finns också krafter som vill ställa Anders Thornberg vid sidan. Anders Thornberg kommer med största sannolikhet petas då denna regering och inte minst Sverigedemokraterna, som i praktiken styr regeringen, vill ge sken av att man vill rensa inom polisledningen och ta tag i kriminaliteten på allvar.

Mats Löfving är den snälle nu som tragisk mist sitt liv. Anders Thornberg och Linda Staaf har blivit ligister. Omvända roller gäller efter den narcissistiska akten. De ska få sitt straff. Mats Löfvings planer fortgår enligt hans tidtabell.

© Samuel E. Rajeus

Specialist i allmänpsykologi

Dr. kand. i psykologi / Leg. psykoterapeut (KBT)

Publicerat i Essä/Svenska | Kommentarer inaktiverade för MATS LÖFVINGS SUICIDHANDLING – EN NARCISSISTISK AKT