Samuel E. Rajeus Publishing – S.E.R.P

Den indoktrinerade hjärnan

Oh min barmhärtige du ser att jag utvandrat från ondskans rike och total lämnat mitt öde i dina händer. Du får göra med mig det som är bäst för mig. Jag väntar gärna på välbehag och dina lustgårdar i stället för denna djuriska lustar.

Golnesa är framlutad och ihopsjunken på sin janamaz (bönematta). Hon trycker sin panna hårt på sin mohr (bönejord) och hon har sitt radband i sin högerhand medan hon gråtande läser sina böner.

Troende! Hur är det fatt med er? När ni kallas att kämpa för Guds sak klamrar ni er fast vid det jordiska; är ni så intagna av vad denna värld kan erbjuda att ni glömmer evigheten? Detta liv ger er bara torftiga fröjder jämfört med den eviga glädjen…

Om ni inte vill kämpa för Guds sak skall Han straffa er med ett svårt lidande och Han skall sätta andra människor i ert ställe. Ni vållar Honom ingen skada – Han som har allt i Sin makt…

Gud förlåter dig…

Bönerna avlöser varandra i timmar tills hon utmattad somnar på bönemattan.

Hon vaknar mitt på natten av ett knackande på dörren. Någon knackar ganska tyst, någon sort skrapande, på dörren. Hon går försiktigt mot dörren och kollar i dörrögat. Det är mörkt ute. Hon ser inte någon. Hon lyssnar noga och hör svagt tungtandning och tystgråtande röst. Hon bestämmer sig för att öppna. Hon öppnar dörren och utanför står Hayat som bor några lägenheter ifrån henne. Hayat är barfota och har ett tunt linne på sig i den 6 gradiga vårnatten.

• Khale jan; jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Min man kom hem berusad igen mitt på natten. Han började slå mig då jag vägrade att ha sex med honom.

Golnesa tar bara hennes hand och drar henne snällt in i lägenheten och låser dörren.

• Du får tvätta dig här. Här är det några varma kläder. Du får gärna sova i sängen som står i klädkammaren. Jag har inget annat ställe att erbjuda.
• Tusentack Khale jan. Det duger gott och väl så.

En timme senare går Golnesa och öppnar dörren till klädkammaren för att se om grannen Hayat är okej. Hon ser att Hayat har somnat med sitt tunna linne på sig. Golnesa tittar på hennes vackra och långa hår som täcker halva hennes ansikte, ner på ena bröstet. Hon iakttar Hayats vackra ansikte och kropp som ligger där som en liten ängel från ovan. Hon tar ett djupt andetag. Hon tar en filt och försiktigt lägger den ovanpå henne. Hon tänker en stund. Det verkar att hon går in i djupa tankar. Hon går och hämtar sin bönematta, ställer fram den vid sin säng i sovrummet och kastar sig på sin bönematta, kysser sin bönejord som hon fått från Karbala. Hon tar det vackra himmelsblåa radbandet i sin högerhand och med tårar i ögonen ber hon tyst:

Gud och Hans Sändebud tillkännager för alla människor på den Stora vallfärdens dag: Gud avvisar allt samröre med avgudadyrkarna, och Hans Sändebud gör detsamma. Om ni visar ånger är det för ert eget bästa, men drar ni er undan skall ni veta att ni inte kan uppresa er mot Gud. Och låt alla förnekare av sanningen veta att ett plågsamt straff väntar dem…

Deras Herre ger dem det glädjerika budskapet om Sin nåd och Sitt välbehag och om lustgårdar där Guds gåvor aldrig tryter… Gud vägleder sannerligen inte dem som visar trots och olydnad… Gud har kommit till er hjälp i många drabbningar.

• Min gode Gud du ser att jag visar ånger och förrättar bönen. Och i de kommande dagarna kommer jag att skänka på nytt 2 lamm till behövande i min hemstad. Du vet allt och du har hjälpt mig i många drabbningar.

Hon fortsätter att be till morgonljuset. På morgonen förbereder hon sig för att gå till jobbet. På väg till sitt jobb tar hon alltid en sväng till serviceboendet bara ett ögonkast från hennes lägenhet i Tensta. Där bor hennes mor som verkar ha blivit dement. Djupt i sina tankar om Hayat tar hon den korta promenaden på 101 steg i den vackra och tidiga vår-sommaren till serviceboendet.

Golnesa´s lägenhet är känd som inofficiell kvinnojour eller skyddsboende bland skyddsbehövande kvinnor. Många kvinnor, unga och gamla har sökt akutskydd hos henne i de 23 åren hon bott i Ottarallé i Tensta. Trots att hon bor i en etta har hon förberett sin klädkammare med en sängplats som har varit hundratals kvinnor fristad under deras flykt från sina förövare.

På serviceboendet går hon upp till sin mamma. Modern är som vanligt på dåligt humör. Golnesa försöker ta upp henne från sängen och in till toan för att tvätta henne och klä på henne och förbereda henne för frukost. Mamman är på dåligt humör.

• Låt mig vara. Rör inte mig ditt missfoster. Du är äcklig och kommer att brännas i helvete. Du förstörde mitt liv. Du tog mitt land ifrån mig, ifrån oss alla. Du tog mina barn ifrån mig. Du kommer att brännas i helvete.

Golnesa är tyst som alltid medan hennes mor radar upp en rak olika svordomar. Hon gör det som hon ska. Hon byter blöja på henne, tvättar henne i underlivet, sätter på en ny blöja, tvättar hennes ansikte varsamt, tar en blöttvättlapp och tvättar hela hennes kropp, och sätter på henne en ny och ren klänning, medan mor håller på att svära och Golnesa tyst och sorgsen gör det som hon helt frivillig tagit på sig att göra, nämligen att sköta sin mor varje morgon för vilka är personalen tacksam. När Golnesa är på väg ut ur lägenheten för att meddela personalen att mor är redo för frukost hör hon sin mors röst.

• Hämta med dig Mohammad och Mohsen nästa gång du kommer till mig min vackra flicka.

Golnesa vänder sin blick och iakttar sin mor. Hon går sedan fram till henne och tittar henne rakt i ögon.

• Mamma!
• Vem är du? Är du min fru?

 © Samuel E. Rajeus

Om ni inte vill kämpa för Guds sak skall Han straffa er med ett svårt lidande och Han skall sätta andra människor i ert ställe. Ni vållar Honom ingen skada – Han som har allt i Sin makt.

Det här är den första av tre estekhare (konsultation med den heliga boken) som genomförs av familjen Alamulhoda gällande den 15-åriga dotterns, Golnesa, öde.

• Gud är tydlig och klar i sin befallning. Flickan måste avlivas, säger Haji.
• Ja, vi har två estekhare till att gå till, låt se vad Gud beordrar oss via dem, säger Khanom Agha förtvivlad och med darrande röst.

Golnesas far, Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda, pushar för att hitta en lösning till sin dotters, Golnesa, vägran att välja en friare för att gifta sig med. Trots att han är fullupptagen med sina affärer är det viktigt för honom att hans heder inte befläckas. Och att folk inte pratar illa om hans perfekta och Gudslydiga familj. Han vet att någonting gick fel när Shejk Seyyed Rohalla Al Mahdi Al Hashemi varit hos dem och försökt att driva bort onda andra from Golnesas kropp. Han vill nu ta tag i problematiken själv och inte längre litar på att hustrun Khanom Agha kan lösa det.

Khanom Agha är livrädd för att Haji ska hitta en lösning liknande den för 16 år sedan när han tagit itu med problematiken med Gorbanolla Mohammad för att kunna vinna Guds nåd både i denna och i den andra världen. Khanom Agha därför föreslår Haji att de gärna konsulterar med den heliga boken (estekhare) för att se vad de behöver göra med flickan. De bestämmer sig för att öppna den heliga boken 3 gånger för att se vad som Gud befaller dem att göra.

Den andra estekharen görs hos Khanom Aghas farfar Haj Seyyed Ahmad e Alamulhoda i Mashhad, tillika Hajis farbroders far. Familjen väljer den heliga dagen Jomeh (fredagen), efter namaze jomeh (fredagsbönen) som utförs av Haj Seyyed Ahmad e Alamullhoda. Familjen samlas i masjid e Jameh Mashhad (Jameh Mosque av Mashhad, Atiq). Alla tre sitter för en bönestund innan estekhare. Khanom Agha gråter tyst i sin förtvivlan under hela bönestunden. Haj Seyyed Ahmad e Alamullhoda öppnar den heliga boken. Han läser högt:

Kom inte ni med tomma ursäkter! Ni har förnekat den tro som ni förut bekände. Även om Vi för några av er utplånar deras synder, skall Vi straffa andra eftersom de är obotfärdiga syndare.

• Budskapet och Guds ord kan inte misstolkas. Vi måste antingen välja att alla hamna i helvetet eller välja att offra flickan för att även befria hennes själ och låta Gud förhoppningsvis förlåta henne och ta emot henne i paradiset.
• Ännu en estekhare kvar, tillägger Khanom Agha med dämpad röst.

Med stor möda lyckas Khanom Agha övertala Haji att resa tillsammans med henne till en pilgrimsresa till Bibi Zejnab bint Ali i Damaskus, Syrien, för att genomföra den sista och avgörande estekhare. Khanom Agha vill vara så nära som möjlighet vid Bibi Zejnab bint Alis grav och söka hennes stöd för att rädda sin dotter. 

Den tredje estekharen lyder:

Vet de då inte att helvetets eld väntar dem som sätter sig upp mot Gud och Hans Sändebud? Där skall de förbli till evig tid – ett elände och en förnedring utan like.

Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda får klart för sig att flickan måste avlivas och hustrun Khanom Agha känner en maktlöshet och kan absolut inte göra någonting åt det. Dessutom har den heliga boken sagt sitt och man måste bara följa den.

När paret återvänder hem från sin pilgrimsresa får dem ett brev från en ayatolla som föreslår familjen en lösning. I brevet får paret kännedom om en berömd läkare, kirurg, i Tehran som har opererat tusentals unga människor, ofta unga politiska fångar i den ökända Evin-fängelset efter att man övertalat deras föräldrar att godkänna ingreppet. Kirurgen lovar att omvandla patienterna till Gudslydiga individer med sina precisionsenliga neurologiska ingrepp. Familjen har bara två val, antingen låta deras barn opereras eller avrättas. Den ökända kirurgen fick öknamnet Dr. Mengele inom motståndrörelser i Iran. Ayatollan också poängterar att ingreppet och operationen är exakt i enlighet med det den heliga boken förslagit och därför får familjen vara säker att de gör enligt det som Gud beordrat de i tre rådfrågningar (estekhare). Haji går med på att följa ayatollans vägledning. Khanom Agha drar lättnadens suck. Hon hoppas på det sättet kunna rädda sin flicka från döden. 

Hela operationen styrs av KampSaralla i Teheran. Gonlesa och Khanom Agha anländer till hotellet dagen innan ingreppet. Det ska komma en bil och hämta de kl. 05:30 dagen därpå för att ta dem till kliniken. Sent på kvällen knackar någon på dörren. Khanom Agha öppnar. Det är en ung kvinna som presenterar sig som sardar (general) Shayans representant och sändebud som leder hela operation med Golnesas fall. Hon överlämnar en tidningsartikel till Khanom Agha och tillägger:

• Sardar Shayan hälsar. Du kan kontakta mig precis när du vill ifall du undrar om någonting. Jag har skrivit upp mitt telefonnummer på första sidan här.

Det är en artikel från The Journal of American History, publicerad 1941. Den heter: Rosemary Kennedy, a woman´s fate.

© Samuel E. Rajeus

”Den lilla skiten kan inte vara min son. Han bara står där muttrad och blir liksom illaberörd av att se blod och döda fåglar. Jag skulle ha tagit livet av honom då han tagit på sig sin systers klänning framför 30 av våra gäster och gjort narr av sig själv. Jag satt där bland gästerna och skämdes som fan medan alla andra skrattade högt när de såg den lilla pajasen.”

Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda är märkbart irriterad och förbannad när han berättar detta för sin fru Khanom Agha efter att han har kommit tillbaka från en jakttur då han tagit med sig sin 17 åriga son Ghorbanolla Mohammad. Ghorbanolla Mohammad visar uppenbarligen inget intresse för jakt eller allt annat som de flesta killar normalt gillar. Han gillar inte fotboll. Han gillar inte kampsport. Han gillar inte hantera vapen och han definitivt gillar inte döda djur. Alamulhoda har försökt på olika sätt att få honom att bli som en man, att vara maskulin som han själv. Alamulhoda har flera jaktvapen hemma, går regelbundet på jakt, är ordförande för sin lilla stads skytteklubb och jaktklubb. Han kör runt med en häftig pickupp, förutom sin kakifärgade Jeep.

Alamulhoda kommer ihåg och refererar till en familjefest han haft hos sig själv då flera av släktingarna är hemma hos honom på middag. Alla är där med sina barn i olika åldrar. Ghorbanolla Mohammad är bara 11/12 år då. Han har jätterolig med andra barn. Ghorbanolla Mohammad får för sig att låta barnen skratta ännu mer när han försvinner en stund och plötsligt dyker upp i sin systers klänning.

Ghorbanolla Mohammad är 16 minuter yngre än sin tvillingbror Rahmatolla Mohsen. Båda är 17 år gamla. Året är 1982. Iran-Irakkriget pågår fullfullt. Khorramshahr, den strategiska hamnstaden kontrolleras fortfarande av den Irakiska armen sedan i början av kriget 1980. Medan den islamiska regimen i Iran griper och brutalt avrättar tusentals av sina motståndare, vilka är t ex mot obligatorisk hijab eller mot strikta islamiska lagar, anklagade av att de är styrda av utländska stater som vill störta islamiska regimen och bryta upp Iran håller de samtidigt på att rekrytera hundratusentals barnsoldater i Basijmilisen inför det planerade anfallet för att ta tillbaka Khorramshahr. Mohammad och Mohsen går i samma skola. Basijmilisens representanter är närvarande i skolan och propagerar intensivt för att rekrytera barnsoldater. Mohammad och Mohsen är helt ointresserade.

Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda tar reda på att det pågår en måleritävling i grannprovinsen. I Khanom Ahghas förvåning och alla andra barns häpnad tar han Ghorbanolla Mohammad i sin militärfärgade Jeep och kör i väg till måleritävlingen på en dagsresa. Khanom Agha är extremt orolig för sin son Mohammad. Hon vet att Haji inte brukar alls gilla sådana aktiviteter som har med konst att göra. Hon vet att Haji ännu mindre ogillar Mohammad då han inte är lika macho som han. Hon är förtvivlad om vad som pågår i Hajis huvud. Khanom Agha är inte alls säker om Haji kommer tillbaka hem på slutet av dagen med barnet. Haji kommer tillbaka hem på slutet av dagen tillsammans med Mohammad helskinnad. Khanom Agha drar lättnadens suck.

Mohammad har haft den bästa dagen i sitt liv. Han gör det som han älskar. Han har gått i 17 år och önskat att kunna vinna sin fars kärlek mot sig själv. De två har haft en fantastisk dag tillsammans. De äter tillsammans. De målar tillsammans, eller att Mohammad målar och han sitter bredvid och är med och ger beröm. De talar framförallt hela dagen tillsammans. Mohammad känner för första gången i sitt liv att han har en pappa som älskar honom.

Dagen efter måleriresan går Mohammad rakt in i Basijmilisens tält på skolgården och anmäler sig som barnsoldat för att resa till fronten. När Mohammad senare på eftermiddag meddelar att han har skrivit in sig som soldat då får han en bamsekram av Haji medan Khanom Agha svimmar av chock. Dagen därpå går Rahmatolla Mohsen rakt in i Basijmilisens tält och anmäler sig själv som barnsoldat. Mohsen som är 16 minuter äldre än sin tvillingbror har i 17 år känt ett ansvar för Mohammad. Han älskar sin bror och vill inte låta honom åka ensam till fronten. Trots att Haji är emot Mohsens beslut att åka till fronten kan han inte ändra hans beslut. Mohsens svar är rakt: ” antingen stannar vi båda eller åker vi båda.”

Tre veckor senare åker båda bröderna, bara 17 år gamla, till KampKarbala (Gharargah e Karbala) i utkanten av Khorramshahr.

Natten till den 24:e maj 1982 sitter mer än 20 000 minderåriga pojkar med gröna huvudtyg runt sina pannor och gråter högt medan den iranska religiösa sångaren (Nohekhan Ahhangaran) sjunger i högtalarna om hur 72 av Emam Hosseins anhängare och medkämpar, helt ensamma och övergivna blev martyrer för sin sak ett tusen fyrahundra år sedan. Pojkarna sitter i timmar under den klara himmelen och gråter tillsammans. Medan tusentals pojkar sitter och gråter under barhimmel delar ut hundratals Basijipojkar tabletter som ska lugna ner pojkarnas nerver. Var och en kan ta en handfull piller som servers i fat. De fraktas senare till fronten. Barnen instrueras vidare att springa, utan vapen, på ett stort minfält för att öppna vägen för mer än hundratusen soldater som ska ta tillbaka Khorramshahr.  

Det som är kvar av Mohammad och Mohsen är deras kvarlevor som är några brända och stinkande ben vilka överlämnas i två kistor till familjen två veckor efter den stora offensiven. Brödernas martyrskap blir en stor händelse i trakten och den stora snackisen är att Haji har offrats två av sina söner på en och samma gång för den stora Ayatollan. Vilken enorm uppoffring. Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda undviker att delta i barnens tredje och fjortonde minnestund. Rykten går att Haji mår så pass dåligt att han inte orkar att delta. Khamon Agha sjunger i sin förtvivlan.

KRIGETS SORG

Mamman med ögon som är blodiga av tårar kommer hem idag.

Hon är i stan igen och gråter mycket, som vanligt, när hon ser kropparna av fallna soldater, när hon ser kropparna av fallna ungdomar.

Modern har varit orolig för att hon har sin son i fronten,

Förtvivlad som tusentals andra mammor, som har sina nära och kära i kriget.

Hon är rädd att Basijmilisen kommer en dag och överlämnar hennes sons kropp till henne, eller kanske istället för hennes sons kropp, bara några brända och stinkande ben.

Det här är krigets dagar och vardagens lidande.

Det finns inte längre tårar i ögonen på mammorna. De gråter blod.

I mindre än tre månader efter barnens bortgång får Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda licensen för att exklusivt importera gödsel till alla 14 städer i provinsen. Alamulhoda öppnar 14 kontor i provinsstäderna och reser kors och tvärs på olika städer för att få igång affärerna. Han skaffar också på kuppen 14 sighe (tillfälliga fruar), en sighe i varje stad han har kontor på. Plötsligt är han inte bara en vanlig affärsman i sin trakt utan en stenrik miljardär med hundratals anställda, en affärsman som har täta kontakter med högsta ledningen i Jamaran, Teheran, och nära band med Islamiska revolutionsgardet i bland annat KampKarbala som har ett huvudkontor i Jamaran.

En kväll när Haji är tillbaka från en affärsresa är Khanom Agha så ledsen att hon inte kan hålla sig längre. Hon har suttit och gråtit hela dagen och bett sina böner. Med klump i halsen anklagar hon Haji att hon vet att det är han som övertalade Mohammad att ta värvning i Basijmilisen och att det är han som orsakade döden av sina två söner. Hon läser högt:

Gud har lovat hycklarna, männen såväl som kvinnorna, och de envisa förnekarna av sanningen HELVETETS ELD och där skall de förbli till evig tid; det är ett tillräckligt straff för dem. Gud har fördömt dem och ett ändlöst lidande väntar dem.

• Du kommer att brännas i helvete och ett ändlöst lidande väntar dig för det som du gjort mot mig och mina barn.

Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda blir så pass förbannad att han tar ett hårt strypgrepp på sin fru Khanom Agha och trycker så pass hårt att hon svimmar. Han sedan våldtar henne brutalt. När Khanom Agha vaknar en stund senare ser hon att hon blöder kraftigt i underlivet.

• Om du stör min verksamhet kommer jag bränna upp dig levande din jävla Torrfitta. Du kommer att uppleva HELVETES ELD i denna värld och inte i någon fantasivärld som du läst i någon sagobok.

Nio månader senare föder Khanom Agha en flicka som hon namnger Golnesa. 

 © Samuel E. Rajeus

Golnesa är bara 15 år gammal. Hon har vuxit till i en mycket vacker kvinnokropp. Friarna kommer och går på löpande band. Hennes far, Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda, är en rik och välrespekterad affärsman i trakten. Han har haft 7 vuxna barn. Golnesa är sladdbarnet som fortfarande bor hemma. Han är bekymrad över att hon avvisar alla sin friare. Han tycker att flickan börjar bli äldre. Att hon måste så fort som möjligt gifta sig och komma under sin äkta makens beskydd. Hennes mor är snarare arg att Golnesa bara vägrar att tacka ja till en khasegar. Familjen gör flera pilgrimsresor till Emam Reza för att få bort den förbannelse de tror att det drabbats flickan. Man hade hört flera historier om total handikappade och galna individer som hade blivit helt botade genom att kedjas fast till Harame Emam Reza. Familjen bestämmer sig att göra om pilgrimsresan och göra den rätt denna gång. I sin tredje resa till Emam Reza blev Golnesa fastkedjad till en av huvudentrén som öppnas mot Mecka i 3 dygn. Alla pilgrimsresor och böner visar sig fruktlösa. De botar inte Golnesa från den mystiska förbannelsen.

Golnesas mor, Khanom Agha, har hört talas om en imam som är berömd i Najafprovinsen vilken har botat hundratals unga pojkar och flickor. Khanom Agha är känd att hon är handlingskraftig. Det är hon som i princip leder sitt hushåll och till och med ger råd till flera familjer inom släkten. ”Khanom Agha är en riktig man” enligt folkmun i trakten. Att hon är som en man ser hon som en komplimang och hon har fått mycket respekt för att hon är ingen vanlig hemmafru. Khanom Agha tar kontakt med Sayyed Rohalla Al Mahdi Al hashemi, känd som Shejk Nooralla, för att undersöka hur hon kan bota Golnesa. Shejk Nooralla kräver 2000 dollar kontanter, fullbetald för en tredagarsresa till Iran för att bota Golnesa. Khanom Agha som har redan betalat stora summor för olika pilgrimsresor och olika förbannelseborttagare tycker att det är värt att bekosta denna shejk som en sista chans för att bota sin dotter. Hon övertygar sin make Alamulhoda och bjuder in shejken. Han får pengarna i förväg och fullbetald för resan. Han ger en lång rad lista av olika blomarter, olika örter, olika heligvatten från Karbala, Najaf, Mazar och Mashhad, samt olika rader av Gudsord för att ha den i olika delar av huset, i synnerhet blomkrukor i balkonger vilka står mot soluppgången. Det ska också stå exakt 4 glas vatten i en genomskinlig vattenkanna med blandade heligvatten från de 4 heliga städerna vid flickans sängkant.

Förbannelseborttagningen kommer att ske mitt på natten i flickans rum i totalmörker. Förberedelserna inför shejkens ankomst pågår i veckor. Khanom Agha får instruktioner att det måste vara en oskuld flicka under 15 år som tänder på 12 stearinljus i minne av 12 imamer. De ska vara radade från Golnesas sovrumsdörr till hennes säng. Ljusen ska brinna en timme innan shejken anländer. Khanom Agha betalar en grannflickas föräldrar för att låna henne på kvällen då hon måste tända stearinljusen. Man har lagt blommor med olika dofter och olika örter samt 14 olika ord, till minne av de 14  oskyldiga flickhelgonen, från den heliga boken i olika platser i huset enligt Noorallas instruktioner. En genomskinlig kanna med heligvatten, dyrköpt från 4 heliga städer, står vid Golnesas sängkant.

Det är mitt på natten när Nooralla anländer. Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda ligger och sover. Han orkar inte vara vaken sent då han har en hel del affärer nästa dag.  Det är bara Khanom Agha som är förväntansfull vaken. Golnesa sitter på sin säng sömnlös och orolig. Hon har motvilligt gått med på att låta shejken driva bort onda andar från hennes kropp. Flickan är bara 15 år. Hon är övertygad vid det laget, efter alla pilgrimsresor och moders böner, om att det är något allvarligt fel på henne. Nooralla kliver in i flickas rum. Han blåser ut första stearinljuset och ber en bön mumlande:

De som har antagit tron och utvandrat från ondskans rike och som med sina ägodelar och sina liv som insats strävar och kämpar för Guds sak har den högsta rangen inför Gud; det är de som skall vinna den stora segern… Gud älskar de som fruktar Honom.

Han fortsätter att be bönen och släcker stearinljusen en efter en. Han når vid Golnesas sängkant. Rummet är helt mörkt. De ser inte varandra. Han fortsätter att mumla och vandrar sin hand under Golnesas kläder och rör hennes bröst. Nooralla andas tungt och kan inte fortsätta att mumla längre. Plötsligt känner han en öronbedövande örfil i sitt vänstra ansikte. Han ramlar med sin tunga kropp på golvet. Ljudet av slaget är så högt att Khanom Agha hör det i sitt rum. Nooralla rusar ut ur Golneses rum medan han håller i sitt öra. När han kommer ut ser Khanom Agha att det blöder kraftigt från hans vänsteröra. Khanom Agha frågar i sin förtvivlan vad som hade hänt.

• Denna flicka är totalt invaderad av Shaytan. Satan har helt tagit över henne kropp och hjärna. Jag kan inte hjälpa er. Jag kan inte hjälpa henne. Hon är helt förtrollad av Shaytan. 
• Oh, min kära herre; säg till mig vad jag ska göra. Hur kan jag rädda min flicka.
• Det går inte att rädda henne. Ni måste rädda er. Den enda lösningen är att hennes själ lämnar hennes kropp. Hon måste dö.

© Samuel E. Rajeus