GÄNGKRIMINALITET OCH ANSVAR (3-3)

Gängkriminalitet, den tredje part och droghandel. Legalisering av droger och avkriminalisering av droganvändning som en avgörande åtgärd för att få bukt med gängkriminalitet

Legalisering av droger och avkriminalisering av droganvändning som en avgörande åtgärd!

Vi ser idag att tusentals oskyldiga individer är drabbade av gängkriminalitet oh gängkrig i Sverige. Enligt polisens statistik har 88 personer, så kallade tredje man, oskyldiga, dödades eller skadades sedan 2012 t o m 2023 i Sverige. Bara under de senaste åren har det skett cirka 500 skjutningar eller sprängningar per år i Sverige.

Vilka är den tredje parten som är drabbade av skjutningar / sprängningar?

I denna grupp kan man se ensamboende äldre personer som inte vet hur de ska navigera i det svenska systemet för att få sin rätt då de inte kan det svenska språket tillräckligt bra. De har svårigheter för att kunna föra sin sak vidare t ex med försäkringsbolag, fastighetsbolag och stadsdelsförvaltningar. Det finns barn, ensamstående mammor, familjer med barn i olika åldrar och många invandrare som är drabbade.

Många av de lider av långvarig oro och ångest, har ständig huvudvärk, får panikattacker. Om dessa individer inte får vård i god tid finns en risk att de på sikt hamnar i långvarig depression och posttraumatiskstress syndrom (PTSD). Det kan handla om individen drabbas av ett apatiskliknande tillstånd, tappar fokus med konsekvenser för livet. Man då helt enkelt struntar i att betala sina räkningar, struntar i att gå till jobbet och struntar i att ringa och sjukanmäla sig. De hamnar så småningom i marginalerna vilket leder till att de börjar utveckla ett samhällshat eller man vänder hatet mot sig själv (självhat) och riskerar att ta livet av sig.

Vilka behov har dem (den tredje man) som drabbas av gängvåldet?

Det behovet är olika hos olika personer men de övergripande behoven är först och främst.

  • Tak över huvudet vilket ska anpassas till den enskilde eller den familj som är drabbad.
  • Hjälp med att barnen ska fortsätta gå skolan.
  • Hjälp att ta itu med försäkringsbolag och fastighetsbolag.
  • Hjälp med att komma i kontakt med sjukvården.

Man kan minimera de långsiktiga skadorna genom dessa tidiga insatser:

  • Upprättande av en statlig fond med flera hundra miljoner kronor i potten, till att börja med, för att snabbt gå in och skapa en normal vardag för dessa oskyldiga individer.
  • Upprättande av en särskild enhet som ska kunna fatta snabba beslut för att hjälpa och täcka de akuta ekonomiska behoven familjer har.
  • Upprättande av en särskild enhet för att hjälpa de drabbade med långsiktiga och ej provisoriska bostadslösningar.
  • Upprättande av en särskild enhet för att hjälpa med att ansöka om skadestånd hos försäkringsbolag men också vara som motpart till försäkringsbolag. Individen är inte tillräcklig stark (i det läget) och många av dem ej kunniga för att vara en jämlik part mot försäkringsbolag eller fastighetsbolag.
  • Att kunna få förtur när det gäller sjukvården (psykiatrisk vård/psykoterapeutisk vård)

Vad kan man göra för att minska på våldet?

Man argumenterar att problemet med gängkriminalitet är mer komplex än bara fattigdom och systemfel utan det handlar om stora pengar som man tjänar genom den globala narkotikahandel som omsätter miljarder och åter miljarder kronor årligen.

Faktum är att det finns miljarder och åter miljarder individer och med säkerhet miljontals individer i Sverige som köper droger vilka möjliggör droghandel och indirekt också finansierar gängkrig. Alla dessa individer, med sina akademiska examina och sina fina positioner vilka undviker ”getton” i vårt samhälle, går dagligen och köper droger. De  vet att de är en del av den kriminella verksamheten och bidrar till gängkriminaliteten. Så vi kan inte få bukt med gängkriminalitet och droghandel om vi inte kan få bukt med de som köper droger. Hur kan vi göra då?

Låt oss vända på det hela och tänka annorlunda. Detta med att kriminalisera droghandel har vi provat i hundratals år i olika länder. Vi ser att vi inte får det önskade resultat vi hoppas på, nämligen att folk slutar att köpa droger och att den illegala droghandeln avtar. Låt oss leka med tanken om att legalisera så många droger som möjligt. Jag har aldrig använt droger och troligen kommer aldrig att använda den för resten av mitt liv då min hjärna inte kräver det, men det finns uppenbarligen en njutning i att använda droger vilket gör att miljarder människor på vår planet vill använda den. Vi kallar alkohol som den ”värsta” drogen som årligen dödar miljoner människor världen över men alkohol är inte illegal utan produktion och användning av alkohol är reglerad i stora delar av världen. Varför kan vi inte göra det med droger?

Dessa åtgärder är nödvändiga:

  • Upprättande av en enhet (en grupp av experter) tvärvetenskaplig, för att titta på möjligheter att legalisera och avkriminalisera droger så fort som möjligt.
  • Mer tidigare stödinsatser till familjer med olika behov, mödrar som tidigare inte haft så mycket skolning, föräldrar som lider av olika psykiska besvär. Sociala myndigheter hjälper dem ekonomisk och inte hittar på för att avslå deras ansökan om försörjningsstöd. Man ska inte ta deras barn ifrån dem utan professionella går in och hjälper hela familjen.
  • Mer riktade insatser till barn i låg- och mellanstadiet.
  • Genom lagstiftning hålla gängledarna ansvariga. /Införa svensk RICO-lagstiftning.
  • Mer kontroll av sprängmedel.
  • Hårdare straff och fler poliser hjälper utan tvekan men löser absolut inte våra problem. Om enbart högre straff hade löst problemet hade vi idag inte haft den höga kriminaliteten relaterade till drogförsäljning t ex i USA.

© Samuel E. Rajeus, Redaktör, S.E.R.P. & Publishing

Publicerat i Essä/Svenska | Kommentarer inaktiverade för GÄNGKRIMINALITET OCH ANSVAR (3-3)

GÄNGKRIMINALITET OCH ANSVAR (2-3)

I en rättvis värld ska det finnas en grundläggande ekonomisk trygghet för alla samhällsmedlemmar. Det innebär att varje individ ska få en ersättning för sin hyra/sitt boende och en ersättning för att kunna äta sig mätt utan att behöva prestera alls. Det är en grundläggande rättighet som idag inte tillgodoses i stora delar av världen, även i denna så kallade industrialiserade världen.

När det grundläggande behovet är tillgodosett kommer individen att känna sig trygg och börja producera. När hjärnan inte är upptagen av oro för de grundläggande behoven då mår man så pass bra och trygg att man använder sina krafter/resurser för att utveckla sig. Man lär sig bättre och snabbare, man jobbar effektivare och man producerar mer vilket leder till ett blomstrande av samhället.

Det är min fasta övertygelse om att ingen frisk människa vill sitta hemma och bara få betalt. Jag uppmanar mina patienter som blir beviljade sjukpension att gå ut och jobba de 20% de har rätt till ifall de kan. Jag har också sett att patienterna visar tydliga tecken på psykisk och fysisk förbättring så fort de t ex via sjukpension känner en trygghet gällande deras grundläggande ekonomiska behov, nämligen tak över huvudet och mat på bordet. Det finns forskningsstudier och framstående vetenskapas män som betonar det positiva sambandet mellan människligt blomstrande, produktionsförmåga och känsla av trygghet när det gäller de grundläggande behoven.

Notera att vi har budgeten att tillverka stridsflygplan som kostar 100 miljoner dollar per styck. De nyaste amerikanska stridsflygplan kostar cirka 150 miljoner dollar, men vi har inte råd att betala cirka 10 000 kronor per månad till en person som inte kan jobba. Vi har råd att tillverka militära utrustningar för miljarder och åter miljarder för att skrämma och döda varandra men vi har inte råd eller vi vill inte, rent ideologiskt, att se till att hela befolkningen på vår planet ska ha sina grundläggande mänskliga/ ekonomiska behov tillgodosedda. Detta är den största hyckleriet i modern tid av de som dessutom kallar sig civiliserade. Faktum är vi, som art, är fortfarande mycket primitiva och vilda vilka hänynlöst sliter varandra i bitar för att bevisa att den ena är starkare, överordnad, den andre, underordnad. 

Att satsa på ett barn i Sverige från födelsen t o m hen fyller 18 år kostar staten cirka 2 miljoner kronor. Låt oss addera ytterligare 1 miljon kronor för det barn som kommer från ett socioekonomiskt utsatt område och behöver extra hjälp. Det blir 3 miljoner. Vi har räddat då en individ som kommer att producera och ge tillbaka till samhället i mer än 40 år tills hen går i pension. En individ som hamnar i kriminalitet och väljer en kriminell karriär i sitt liv kommer däremot att kosta samhället 100 miljoner kronor, enligt experter i Sverige. Frågan är varför makthavarna väljer att inte satsa på dessa individer. En förklarning kan vara ideologisk. Att man inte vill satsa på de som inte är ”av den ariska rasen” att de inte är av ”den rena vita rasen”. De förtjänar därför inte lika behandling som de vita och de får tryckas ner i den lägsta samhällshierarkin. En annan förklarning kan vara att myndigheterna ser den kortsiktiga kostnaden och inte kan se den långsiktiga vinsten av denna satsning.

Ett stort antal av de som söker sig till rika delen av världen är ekonomiska flyktingar. Man ser, idag via sociala medier, att folk har ett bättre liv i andra delar av världen och man önskar och hoppas att kunna ta del av det både för sig själv och för sina barn. Och man har helt rätt till det. Det är viktigt att veta och ha det i beräkning att en betydande del av de flyktingar och invandrare som kommer till Europa har haft en mycket tuff uppväxt/bakgrund, med krig, fattigdom, låg utbildningsnivå och undernäring. Låt mig ge er ett exempel: Palestinierna i Gaza har blivit utsatta för enorma fysiska och psykiska påfrestningar i mer än ett halvt år nu i det senaste kriget mellan Israel och Hamas. Många av dessa individer kommer att få men för resten av sitt liv. Ponera att ett hundratal av dem så småningom kommer till Sverige och får stanna. Vi får vara helt säkra och räkna med att en viss procent av dessa individer kommer att ha stora svårigheter att snabbt kunna eller någonsin kunna lära sig språket och komma in på arbetsmarknaden och jobba deltid eller heltid. Det är naivt att tro att vi kan tvinga alla som får stanna i Sverige att snabbt kunna lära sig språket och komma in på arbetsmarknaden. Det är inte så att individen inte vill det, utan det är så att individen inte kan det.

En familj med flera barn får uppehållstillstånd. Om föräldrarna visste att deras nuvarande 5-årig 10 år senare skulle ta till en pistol och döda en annan människa eller själv blir dödad av ett hundratal knivhugg i sitt ansikte och i sin kropp och sedan man skulle sätta eld på hans kropp och lämna honom brinna upp i ett dike skulle denna familj bara riva sönder uppehållstillståndsbeviset och kasta den i papperskorgen och återvänta till det svåra och fattiga liv de kommer ifrån. Det handlar om våra barn som förlorar sina liv och sin framtid. Det är inte deras fel eller föräldrarnas fel, i de allra flesta fall, att de har hamnat snett i vårt samhälle. Det är systemet som har dumpat dem i tusentals i ett ställe och helt enkelt struntat i dem eller i många fall börjat trakassera dem.

Jag har sett två helt olika attityder hos våra myndigheter. Jag har många gånger ringt till Pensionsmyndigheten då en patient behövde hjälp eller ville ha information. Jag ringer Pensionsmyndigheten medan patienten sitter hos mig. Uteslutande varje gång jag talar med en handläggare blir jag bemött med respekt och vänlighet. Handläggaren lyssnar och svarar på mina frågor gällande patienten med artigheten av en överordnad myndighetsperson. Jag ringer däremot till socialtjänsten eller Försäkringskassan gällande en patient som sitter på min mottagning och behöver hjälp då han eller hon är antingen gammal, sjuk eller inte kan språket. Min erfaret har tyvärr varit, i de flesta fall, att handläggaren har en arrogant och översittarattityd och vill inte vara tillmötesgående. Det får mig att tänka att handläggarna på Pensionsmyndigheten fått tydliga och skrivna direktiv om att respektera våra pensionärer eftersom de förtjänar det, medan de inom socialtjänsten och Försäkringskassan fått den oskrivna instruktionen att inte respektera de som söker bidrag eftersom de är avarter. Jag har haft hundratals patienter som rapporterar att de mår mycket sämre när de är tvungna att bemöta sin socialsekreterare och lämna in sin försörjningsansökan varje månad. Jag vill på intet sätt anklaga mina kollegor på socialtjänsten eller Försäkringskassan att de är dåliga individer. Jag anser att det är systemfel och handläggarna är systematiskt konstruerade att pressa sina klienter. Det finns många forskningsstudier som visar att underordnade har en tendens att bara implementera order även om många av de vet att ordern är fel. Det tydliga exemplet är Polis bataljon 101 i Nazi Tyskland som systematisk avrättade närmare en miljon judiska familjer medan de flesta inom polisstyrkan visste att deras handlingar var fel men de lyssnade bara på order.

Faktum är att ingen sitter och bara tar emot förolämpningar. Vi måste som samhälle vara redo att man kommer vid en tidpunkt att slå tillbaka. Och det är det vi ser idag. Människor slår tillbaka även om det är på bekostnad av deras egna liv och framtid. Och tyvärr oskyldiga i samhället kommer att träffas av splittren av den strid som utkämpas på våra gator.

Jag vill också här dra ett exempel. Under Vikingatiden kunde nordbo se och höra att folk i andra delar av Europa hade bra och levde ett gott liv, men det fanns inte så mycket mat i Norden och livslängden var inte mer än 40/45 år då man hade ett mycket slitsamt liv här. Det ledde till att Vikingarna byggde krigsfartyg och attackerade andra fartyg i havet. De anföll också byar och städer runt om Europa och plundrade och våldtog sig på andra eftersom de tyckte att de hade ett tufft liv och andra levde livet. Samma mekanism gäller när en grupp av samhällsmedlemmar känner att den andra gruppen tar del av det goda livet och lever ett gott liv och man själv sover hungrig på nätterna år efter år. Resultatet blir det vi ser idag, nämligen gängkriminalitet, skjutningar, bombningar och sprängningar. Det handlar om att en grupp vill ta del av det goda livet man ser att en annan grupp har.

© Samuel E. Rajeus, Redaktör, S.E.R.P. & Publishing 

Fortsättning följer!

Publicerat i Essä/Svenska | Kommentarer inaktiverade för GÄNGKRIMINALITET OCH ANSVAR (2-3)

GÄNGKRIMINALITET OCH ANSVAR (1-3)

Med anledning av Dalmar Namazis reportage i SVT den 22 april 2024 De unga som dras in i kriminalitet. Vems fel är det?

För cirka 30 år sedan lurades Sverige och svenskarna med antagandet att Sverige har blivit ett sjukt land och det finns hundratusentals/miljontals familjer/individer i detta land vilka systematiskt utnyttjar välfärden oh lever lyx på bidrag.

De högerkrafterna med detta budskap steg för steg vinner mark genom att upprepa lögnet så ofta och i olika sammanhang så att en betydande del av svenska folket börjar tro på det. Även flera partier, t o m regeringsbärande sådana, luras i detta antagande om att så är faktiskt fallet.

Jag såg med mina ögon att kommunerna och staten anlitade konsulter och betalade dyra konsultarvoden (hundratusentals kronor) för att lära handläggarna på socialtjänsten och Försäkringskassan om att hitta kryphål i regler och lagar för att avslå de svagas ansökan om t ex hemsjukvård, hemtjänst, ledsagning, sjukskrivingar och försörjningsstöd. Handläggarna var under press av sina chefer att avslå viss procent av ansökningarna varje månad. Den rådande stämningen i Sverige var/är att de flesta av dessa individer är lögnare som bara vill utnyttja systemet.

Det som är ett faktum är att de flesta av dessa individer står längs ner i vår samhällshierarki och har helt rätt till olika stöd. Det finns alltid några få procent eller vissa kriminella som försöker utnyttja bidragsystemet men de allra flesta är hederliga samhällsmedlemmar som hamnat i besvär och behöver hjälp. Resultatet av en sådan hets som startades för cirka 30 år sedan varit att dessa individer behandlades som avarter. Olika sociala myndigheter och Försäkringskassan behandlade dessa individer som om de är kriminella som ljuger. Man försökte bara hitta fel i deras ansökan och handläggarna (inte alla förstås) hade en mycket oartig och respektlös attityd mot de som sökte hjälp av olika slag.

I ett fall skriver jag som behandlare från primärvården ett hälsoutlåtande till socialtjänsten om att min patient lider av allvarliga somatiska och psykiska besvär. Handläggaren ringer mig och frågar med en anklagande och översittareröst: ”Hur mycket har du fått betalt för att skriva det intyget till henne?” Mitt svar lyder: ”Patienten är remitterad till mig via en vårdcentral och utlåtande kostar ingenting.” Handläggaren tänker troligen att jag är en kriminell som försöker hjälpa en annan kriminell.

Patienten är en 4-barnsmor som mår jättedåligt. Flera av hennes barn håller på att hamna fel. Hon har en dotter som brukar rymma från hemmet via balkongen, då patienten låser dörren till lägenheten på nätterna och gömmer nyckeln, i hopp att kunna få dottern stanna i hemmet under natten. Dottern, 15, rymmer flera gånger på nätterna och blir utnyttjad av andra och utsatt för gruppvåldtäkt. Sonen, 13, som lider av en allvarlig psykiskstörning hamnar till sist hos SiS. Min patients somatiska och psykiska besvär försämras ännu mer när hon känner sig maktlös och inte kan rädda sina barn. Hon berättar flera gånger gråtande om att sociala myndigheter behandlat henne som en kriminell och avslagit hennes ansökan om försörjningsstöd.

Konsekvensen i ett sådant fall blir att hon inte kan betala sin hyra och kan inte köpa mat för sina minderåriga barn som är hemmavarande. Den 13-åriga sonen som går hungrig i månader blir också retad av sina skolkamrater om att han ser ut som en utläggare som bara kommer till skolan med samma smutsiga gympa kläder månad in och månad ut. Han kommer hem år in och år ut och öppnar dörren till kylskåpet och där finns ingenting att äta. Pappan sitter i fängelse för bland annat misshandel och mamman håller på att gå sönder med flera barn som börjar spåra ur på olika sätt. Den 13-åriga sonen kallas för Snor av sina skolkamrater. Han är så pass stressad och hungrig att han inte fattar någonting av undervisningen i skolan. Han kallas också Slowsnor. Kärt barn har många namn.

I en sådan rådande situation blir den 13-åringen uppvaktad av en äldre kille i trakten. Den äldre killen köper kebab och hamburgare åt honom några gånger. En dag erbjuder han honom 500 kronor för att transportera i sin ficka en liten försändelse några hundra meter och lämna den till en annan kille. Det är första gången i hans liv som någon ser honom och behandlar honom som en människa. Han accepterar budet utan att tänka vidare. Hans kriminella bana har bara börjat.

Hela ansvaret för det elände vi ser idag med gängkriminalitet, skjutningar, bombningar och sprängningar ligger helt och håller på de tidigare regeringarna som systematiskt förolämpat och trakasserat de svaga i vårt samhälle. De svaga slår nu tillbaka med tyvärr ödesdigra konsekvenser som drabbar mer eller mindre oss alla.

© Samuel E. Rajeus, Redaktör, S.E.R.P. & Publishing 

Fortsättning följer!

Publicerat i Essä/Svenska | Kommentarer inaktiverade för GÄNGKRIMINALITET OCH ANSVAR (1-3)

PERSON NON GRATA (5:5) – DEL 2-4

Minnena av det svåra livet avlöser varandra

El tänker på sin mor, på sin syster, på sitt liv, på det förflutna. Minnena avlöser varandra.

Året är 1967. El är bara 3 år gammal. FatemehSadat (Sadie), Els syster, som är 10 år äldre än El är i skolan. Els mor, Nam Nam e Baran (Nana) spenderar hela morgon med sin son EmirAli (El). Hon matar honom med den lilla bröstmjölken hon har kvar. Hon lägger El på sitt knä tills han somnar. Hon läser/sjunger för honom ur Koranen och ur Hafez i timmar medan han sover. Hon tar ut från sin ficka den lilla vita handduken med sitt namns- och Els namns initialer och knyter den till Els högerhandled. Hon lägger El i hans spjälsäng, tittar på klockan på väggen. Hon räknar ut att Sadie kommer hem från skolan när som helst. Hon vet att El inte blir ensam hemma ifall han vaknar och hon är borta. Hon värmer Sadies mat och lägger den undan vid oljelampan som både värmer rummet och används för att koka tevatten, värma och laga enkla maträtter på.  

Landskapet och vädret är sagolik i denna tidiga april på berget i Shah Neshin e Deylaman. Nana tar ett djupandetag. Medan hon har sin lilla Koran i sin hand närmar hon sig till den tiometers djupa vattenbrunnen mitt i gården och hoppar ner i brunnen.

El passerar 6:e våningen.

Året är 1970. Det är i slutet av den heliga månaden muharram. Els far har varit ute och deltagit i olika religiösa aktiviteter under hela den heliga månaden. Han har skänkt flera middagar till Masjid e jameh Deylaman (Centralmoskén i staden) och gick med, tillsammans med 50 andra män i byn, i att raka sitt huvud och delta i den högst rankande religiösa ceremonin, nämligen att offentligt skära sitt huvud med flera ytliga svärdsnitt mitt i folkmassan och gå runt i moskégården med långa vita skjortor, dränkt i hans blod. Män vill, på det viset, demonstrera sin tillgivenhet till Gud och hans sändebud, profeten. Dessa män vill visa, med denna hjältemodiga akt, att de är redo att spilla sitt eget blod och andras förstås för Gud om så det behövs. Det är ett sätt att dyrka martyrskapet.

El passerar 5:e våningen.

Det är sista kvällen av den heliga månaden. Haji Seyed Ali Kohsaran, Els far, brukar samla ett gäng av sina närmaste kompisar för en privat fest på middag. Haji Seyed Ali Kohsaran anser att om man tjänar Gud under denna månad då är det helt fritt fram att leva livet hur man vill resten av året och Gud förlåter en sådan sann Guda dyrkare. Det sitter 10 medelålders män på golvet runt ett stort Sofre (mat duk). På den finns mycket ris och privat jagade viltkött från berget i Shah Neshin e Deylaman och hela området till Siahkal. Haji har också hemtillverkat specialvin som han, med stolthet, visar upp och skålar med sina vänner. Männen äter och dricker. De talar och skrattar högt. De har riktigt kul. Det är Sadie och två andra kvinnor, anlitad av Haji, som lagar all mat. Kvinnorna jobbar bakom huset i den provisoriska eld man satt upp och det är Sadie som tar in all mat och dryck till gästerna. Sadie är inte glad. Hon är i själva verket orolig att männen ska bli så fulla och sätta igång igen som föregående åren. Och det är precis det som händer. Gubbarna är fulla. Haji kommer ut skattande och tar Els hand och drar honom in i rummet och knuffar honom mitt på Sofre och beordrar honom att dansa medan andra fulla gubbar klappar. El är skräckslagen. Han börjar röra sig mitt bland gubbarna medan det finns massor av mat och dryck runt omkring honom på matduken. Haji drar honom till sig och med kraft tar av hans pyjamas och tvingar den 6-åriga El att dansa halvnaken medan gubbarna klappar och njuter. Sadie samlar hela sitt mod, knyter sin chador runt sin midja och springer in i rummet. Hon lyfter sin bror i sin famn, tar tag i en stor köttkniv och vänder sig mot sin far. Haji tittar bara på Sadie och vet att hon är reda att döda om han försöker att stoppa henne. Hon är 16 år, tillräckligt stor och stark att försvara sin bror. Hon går ut ur rummet. Den natten och resten av nätterna sover El i sin systers famn. Haji vågar aldrig mer att tvinga El till att dansa naken för honom eller för andra män.

El passerar 4:e våningen.

Den 40-åriga Mashdi Norestan e ShahPoshte har den exklusiva licensen att distribuera ris i hela provinsen. Han är en stenhård affärsman som också är mycket nära Els far. Han har talat med Haji, Els far, om FatemehSadats hand. Haji anser att FatemehSadat (Saide) är nu tillräckligt gammal för att bortgiftas. Sadie hatar alla sina fars vänner i synnerhet Norestan som beter sig såsom han kan få göra precis vad han vill utan att någon kan röra honom. Sadie vet samtidigt att det är omöjligt att motsäga sin far hur länge som helst i denna fråga. Att hon måste ge sig förr eller senare. Hon tänker då vad som händer med El ifall hon giftas bort och måste lämna El ensam hemma med sin far. Hon kommer på en idé. Hon talar med Norestan och lovar honom att hon ska gifta sig med honom på vissa villkor. Att innan det blir ett giftermål ska Haji på något sätt inte finnas kvar runtomkring hon och hennes bror. Att Norestan lovar också att både hon och hennes lilla bror flyttar utomlands. Och han kan pendla mellan Iran och utlandet.

El passerar 3:a våningen.

Några månader senare avlider den överviktige Haji Seyed Ali Kohsaran i en massiv hjärtattack. Rykten går att Haji hade ättit för mycket och rökt alldeles för mycket opium på en privatfest den kväll han avled. Mashdi Norestan e ShahPoshte frågar Sadie, efter Hajies bortgång, då med ett leende om de nu kan förlova sig. Saide går med på det. Ytterligare några månader senare Haji Norestan e ShahPoshte, tillika Sadies äkta make, ordnar att Sadie flyttas till Norge. Han ser till att Sadie får ett nytt födelsedatum som visar att hon har fyllt 18 år. Han planerar också, i ett mycket fullt spel, att lämna El bakom och inte låta honom resa med Sadie. Han lurar den 17-åriga Sadie om att, enligt människosmugglaren, det finns en stor risk för upptäckt om hon och El transporteras tillsammans och därför måste hon och El resa ensam. Han lovar Sadie att El kommer med nästa flyg och möter henne i Norge. Norestan har alltid ogillat El. Han bestämmer att El ska vara kvar i Deylaman. Han vill inte att El ska bo med sin syster i Norge. Han anar att den enda anledningen om att Sadie gick med på att gifta sig med honom var att rädda sin lille bror.

El passerar 2:a våningen.

Det blir flera mycket svåra år för El att klara sig ensam med några bybor i Shah Neshin e Deylaman. Han tvingas att hoppa av skolan, jobba på jordbruk och sova många nätter i enkla baracker. Han minns att han brukade la sig på magen och trycka hårt för att inte känna så mycket hunger i ett försök att sova. Sadie får lov av maken Norestan att ta El till Norge så fort som möjligt men han vill i själva verket förhala denna process så mycket som bara det går. Norestan har nu fått sina affärer utvidgade vilket innehar distributionen av ris i hela Skandinavien. Han går regelbundet på fredagsbön på den iranska ambassaden i Oslo när han är i Norge. Han har nu en fot i Iran och en fot i Norge. Han har också en familj (fru och flera barn) i Iran. Sadie vet om det men hon bryr sig inte alls. Sadie väljer däremot att aldrig skaffa barn med Norestan. Åren går och Sadie blir några år äldre och lite mer erfaren. Hon lovar Norestan att om han tar El till Norge då ska hon ordna att han bor med en annan familj och inte med henne. Norestan går med på det. Trots att han kan utan problem ta El legalt till Norge vill han inte göra det. Han manipulerar Els namn och födelsedatum, skaffar nya dokument för honom och tar honom illegalt till Norge.

El passerar 1:a våningen.

Det blir en mycket kraftig smäll. Det är några förbipasserande som skriker högt. Det är några män och kvinnor som ser det. De vänder sedan sitt ansikte och gråter tyst. Det är några som i sin häpnad stannar och fäller några tårar utan att själva veta varför de reagerar på det viset. En förbipasserande ung flicka som ser på, och som blir apatisk och kan ej röra på sina fötter. Hon står bara där medan Els blod rinner under hennes fötter. Hon skriker inte. Hon gråter inte. Hon kan inte gå. Hon vill inte stanna heller kvar där, ögonen är helt vidöppna. Hon blinkar inte. Hon vet inte vad som hänt.

El når marken.

Året är 1989.

© Samuel E. Rajeus

Fortsättning följer.

Publicerat i Novell | Kommentarer inaktiverade för PERSON NON GRATA (5:5) – DEL 2-4

SOVER DU BRA? II

För att kunna ställa en diagnos kring sömnproblematik såsom sömn-vakenhetsrelaterade störningar, enligt DSM 5, behöver individen uppleva problemet minst tre gånger i veckan i minst tre månader vilket allvarligt påverkar individens vakna tid (vardag) på ett negativt sätt. Individen ska uttrycka stark otillfredsställande med sömnens längd eller kvalitet, att man t ex har svårt att somna, svårt att förbli sovande, tidigt uppvaknande och svårt att somna om. Läkaren ska också kunna räkna bort fysiologiska effekter av t ex användning av  illegal drog eller läkemedel samt att man kan också räkna bort psykiatriska och medicinska tillstånd som förklarar sömnstörningen som ett symptom för t ex depression eller krisreaktion.

Man behöver normalt mellan 7 och 8 timmars sömn. I många länder sover befolkningen, mellan 18 och 35 år, mindre än 6 timmar per natt. Om vi inte sover så dör vi. Om vi sover dåligt under en längre tid kan det leda till olika allvarliga fysiska (olika typer av cancer, åderförkalkning, förorening av nervceller som leder till hjärnskador, alzheimer, m m) och psykiska sjukdomar (stressjukdomar, ångest och depression, m m).

Att sova för lite och jobba t ex långa pass som skift eller nattarbete ökar risken för misstag och olyckor. En nattarbetare har t ex 170% högre risk att råka ut för en bilolycka när man kör hem efter jobbet. 1/3 av fransmännen, närmare 6 miljoner, och 1/5 av amerikaner lider av sömnstörning och tar sömntabletter. I Spanien säljs 131 miljoner förpackningar med sömntabletter varje år.

Djupsömn som är en del av vår sömncykel är avgörande för en god hälsa. Varje sömncykel räknas i cirka 90 minuter och delas i 4 faser, insomning cirka 5 minuter, ytlig sömn cirka 10 minuter, djupsömn cirka 60 minuter och REM-sömn (där vi drömmer) cirka 15 minuter som upprepar sig 4 till 7 gånger under en natt.

Hjärnan producerar giftiga avfallsceller under vår vakenhet som måste rensas bort med en god nattsömn. Avfallscellerna ökar ju äldre vi blir. Man har också sett stora mängder avfallsceller hos unga individer med sömnstörningar. Det kan i värsta fall leda till Alzheimers som drabbar cirka 35 miljoner människor varje år. Det är gliacellerna som bär ansvaret för att rensa hjärnan från avfallscellerna genom att förse hjärnan med syre och näring. Och det sker bäst när vi sover, när hjärnan (nervcellerna) inte är i interaktion med sin omgivning såsom de är under vår vakenhet. Det är gliacellerna som öppnar sina porer vid djupsömn och förser hjärnan med hjärn- och ryggmärgsvätska som sköljer bort avfallscellerna från hjärnan viket via blodcirkulationen hamnar i levern som återvinner cellerna.

Följande parametrar påverkar sömnlängd och sömnkvalitén:

  • Skärmanvändning på kvällar
  • Matvanor och faste period
  • Fysiskaktivitet
  • Oro och stress

LED lampor och det blåa ljuset från våra skärmar räknas som små sol partiklar som får hjärna att tolka det som om det är mitt på dagen medan klockan är midnatt. Det blå ljuset från skärmen påverkar och minskar produktionen av sömnhormonet melatonin med 10 procent. Melatonin är avgörande för vår sömn. Störning i produktionen av melatonin innebär sömnstörning. Den förstör individens naturliga dygnsrytm som är avgörande för att vi ska känna oss sömniga för att gå och lägga oss på natten. Det rekommenderas därför ingen skärmtittande efter kl. 20.00. närmare 10% av alla vuxna i hela världen lider och lidit av sömnbrist vilket kan delvis förklaras med deras ovanor av skärmanvändning.

För att sova bättre behöver individen ha faste period under natten. Äter man för ofta eller sent på kvällen stör man den inre klockan som reglerar sömnen under natten. Man sover därför mindre och kommer inte in i djupsömnen som är vital för att hjärnan ska städas av ”skräp”.

Kaloriintag signalerar till hjärnan via levern att det inte är sömndags. Du får vara vaken. Ju mer man äter eller småäter desto oftare känner man hunger vilket leder till övervikt. Övervikt är en epidemi som nästan alla industrialiserade länder brottas med. Det finns två aptitreglerande hormoner,  Leptin som framkallar mättnadskänsla och ghrelin som ger hungerkänslor. Forskning har visat att sömnbrist leder till aktivering av ghrelin som ger en falsk signal för hungerkänsla vilket leder till mer ätande och övervikt.

Glukosnivån i hjärnan sjunker när man inte äter i mer än 5/6 timmar vilket leder till att hjärnan tolkar det som om det är sovdags och man kan sova bättre och djupare. Äter man sent, t ex efter kl. 20:00 eller äter man mycket och tung mat sent på kvällen då glukosnivån förblir hög i hjärnan vilket signalerar till hjärnan att du får vara vaken. Det innebär att sömnkvalitén störs. Sömnen blir därför störd och man har svårt att komma in i djupsömnen.

Fysiskaktivitet, framför allt hård träning frigör vakenhetshormoner. Dessa hormoner måste minskas för en bra nattsömn. Både tryck och temperaturen i kroppen behöver minskas för att man ska kunna sova bra. Fysiskaktivitet på kvällar utsöndrar vakenhetshormoner och ökar på både tryck och temperatur i kroppen vilket innebär sämre nattsömn. Aerobiska aktiviteter/ uthållighetsträning som cykling eller jogging på eftermiddagar visat sig däremot vara bra för en god nattsömn. I uthållighetsträning tar muskeln direkt syre från cellerna vilket hjälper till att både tryck och temperaturen sjunker och man får en bättre sömn.

Hur vi tillbringar vår dag (stressnivån på den dagliga aktiviteten) påverkar hur vi får en nattsömn, dagsljus under dagen, fysiskaktivitet under dagen, lagom arbetsuppgifter, undvikande av stress och oro (negativa tankar och en sund kostrutin med faste period på kvällar, minst 6 timmar innan sängdags och att man umgås med sina medmänniskor för att få bort ensamhetskänslan är avgörande för kvalitén på vår nattsömn.

Även det uråldriga sömnknepet, tupplur på dagen har visat sig ha positiv effekt på sömnen. Det rekommenderas dock att man tar sin tupplur senast innan kl. 14.00 på dagen och minst 6 timmar efter att man går upp på morgonen. 

Sömnstörning (om individen inte lider av en sömnsjukdom som t ex sömnapné) är ofta på grund av en kombination av att man utsätter sig för konstgjort ljus på kvällar, man äter dålig mat eller i fel tid och att man inte rör sig som man ska (mycket stillasittande), att man känner sig ensam och upplever mycket stress och oro. Får man däremot diagnosen sömnapné då den bästa behandlingen för närvarande är användning av andningsmask under natten vilket visat sig ha en god effekt på sömnkvalitén. Individen får en chans att komma in i djupsömn och man känner sig pigg när man går upp. Sömnapné drabbar hälften av befolkningen över 40 år vilket kan orsaka trötthet, minnesproblem och koncentrationssvårigheter m m.

Källor:

DSM-5 American Psychiatric Association                                                                   

JAKEN PÅ DEN GODA SÖMNEN, Vetenskapens värld, Dokumentär: SVT Play       

© Samuel E. Rajeus, PhD kand. i psykologi                                                           

Specialist i allmänpsykologi, Leg psykoterapeut (KBT)                           

Sammanfattning från Vetenskapens värld, JAKTEN PÅ DEN GODA SÖMNEN

Publicerat i Essä/Svenska | Kommentarer inaktiverade för SOVER DU BRA? II

IN DEFENSE OF MY GENERATION

The Iranian Revolution of 1979 – in Defense of My Generation

The young generation in Iran has shown tremendous courage and determination to defend their democratic rights against the totalitarian, theocratic regime in recent years. However, they have paid a high price with hundreds of dead, thousands of injured young people who lost an eye or other parts of their bodies and became disabled for the rest of their lives. They were shot with hunting rifles in different parts of their bodies (faces, genitals, breasts etc.). Today, thousands of these young men and women are also in prison on trumped-up charges. However, the young generation has shown that they are not giving up the fight. We see today that the struggle continues in various guises, many times in the guise of civil disobedience, such as boycotting the last election.

What I have heard many times at the height of the zan-zendegi-azadi (women, life, freedom) movement and even these days is that they accuse young revolutionaries of the 1979 revolution of being completely naive and fed up with enormous wealth with free education at the basic and advanced levels, cheap food – and fuel prices as well as a dollar costing only 7 tomans (today 1 dollar costs 60,000 tomans) revolted and everyone, without critical thinking or critical examination, lifted up and flamed Ayatollah Khomeini as the sole leader of the revolution which led to total disaster and bankrupt Iran finds itself today. We see today that some opponents of the Islamic regime are constantly beating their drums that they had a wise leader (the shah) who had nothing else in his leadership and his desire than to bring Iran and Iranians into the most democratic and industrialized world.

What today’s young generation in Iran does not know is that Iran was in its worst condition both in terms of education and welfare, as well as culture building and state building despite the strong economy Iran had via its oil industry. The Shah was a sole ruler who believed he had received his mission from God when he was a child via a dream (pure paranoia). He considered himself the only savior of the people, just similar to what we hear today from Iranian leader Ayatollah Khamenei that Islam came, that Khomeini and the revolution came, to save Iran and the Iranian people from corruption and that the word of God falls from his mouth. The Shah had been a tyrannical sole ruler who had gathered incompetent individuals around him who did not dare to tell him the truth. He only created a one-party-system which characterizes only dictatorial and appalling regimes. His aim was to control every aspect of Iranians’ lives also by investing billions of dollars in building his intelligence service, SAVAK.

I have seen this with my own eyes. It was enough that you drove 5 minutes outside the cities in almost all Iranian cities then you could see with your own eyes that the people had almost nothing, there were no roads, there was no electricity, there was no running water, there was no sewage. People struggled in misery while the Shah spent hundreds of millions of dollars for his 2500th anniversaries. He paid almost all of Iran’s oil purchasing power to buy US military weapons which basically floored all of Iran’s infrastructure construction and agriculture. The Shah was fully aware of this and believed that one must build the military before building the country, which was basically the case under his father’s and his own rule for 45 years. What I saw with my own eyes in 1979 was that Iran had not been so different from the Iran the mullahs created today after 44 years of rule. Both the leadership then and now have been/are backward systems that did not have/have the capacity to lead the country to prosperity, wealth, and democracy. Let us not be fooled by these regressive forces and fall into the same trap again. And those regressive forces are unfortunately many today. The Iranian people cannot afford it.

The Iranian resistance movement needs to be very alert today. There are forces that believe that they have fought for democracy for 44 years and sacrificed thousands of lives, then they claim the right to be the sole ruler of Iran and can easily think of killing ”executing” everyone who is against them. There are forces that believe that under no circumstances should you talk about, for example, Kurdistan getting autonomy or possibly some parts of Iran getting independence. These forces are ready and willing to bombard and kill hundreds of thousands/millions of Iranians so that their Iran with its current map will not be subject to any change.

Let me say this: In a democratic Iran of the future, all forces must be able to operate without one force accusing the other and pointing its weapon at. Let us consider the idea that this current regime may also get 15/20 percent of the votes, The Constitutionalist Party of Iran-Liberal Democrat gets 15/20 percent of the votes, other parties, such as National Front, the Democratic Party of Iranian Kurdistan, different Islamic, Christian, and Jewish parties, People´s Mojahedin Organization of Iran, The Iranian People´s Fedaee Guerrillas, and other democratic forces in Iran may get a certain percentage of the votes in an internationally monitored election. They should all be able to be in parliament and work for their cause. And Iranians must learn to respect each other’s differences and allow all parties under a democratic spirit to work for the country. It is possible although it takes time. We must be patient.

© Samuel E.  Rajeus, Editor S.E.R.P & Publishing

Sources

Amin, P. M. (2002). A single party state in Iran, 1975-78: The Rastakhiz party – the final attempt by the Shah to consolidate his political base. Middle Eastern Studies, 38 (1).

Looney, R. E. (2022). The role of military expenditures in pre-revolutionary Iran´s economic decline. Iranian Studies, 21(3-4). 52-83.

www.varldenshistoria.se  Världens dyraste fest kostade Shahen av Iran tronen https://varldenshistoria.se/samhalle/kungar-och-drottningar/folj-med-till-varldens-dyraste-fest

Publicerat i Essay/English | Kommentarer inaktiverade för IN DEFENSE OF MY GENERATION

LIVET ETT LIDANDE

Buddhas fyra sanningar och åttasteg till upplysning

Buddhas fyra sanningar:

  1. Livet är ett lidande.
  2. Lidandet är orsakat av våra förväntningar/fasthållanden (till föremål, idéer, individer, att överleva sig själv).
  3. Det finns ett motgift mot lidande: upphörandet av begäret, av anknytningar, och av jaget.
  4. Det finns en specifik väg till en lidelsefri tillvaro, åttastegsvägen till upplysning.

De åttastegen är mycket svårt att uppnå. Ju mer man lär sig av dessa steg och är redo att implementera dem desto lättare/mer lidelsefri blir livet.

Det krävs ett livslångt lärande, lyssnande och erfarenhetssamlande för att befria sig från lidande. Men enligt Buddhas första sanning, som jag förstår, upphör aldrig lidandet helt. Vi kan bara minska det genom upplysning.

Rätt beslut – tänka osjälviskt. Rätt tal – tala sanning. Rätt handlande – att inte döda. Rätt liv – att välja bra arbete/liv som inte skadar någon. Rätt strävan – försöka att göra det rätta. Rätt tänkande – att inte göra saker som man får ångra senare. Rätt meditation – genom meditation nå befrielsen.
Publicerat i English | Kommentarer inaktiverade för LIVET ETT LIDANDE

PERSONA NON GRATA (5:5) DEL 1

Depression och suicid //bild: www.hopkinsmedicine.org

Året är 1989. Den 26-årige EmirAli (El) Saravan har legat sjuk hemma i flera månader. Han har slutat att besvara de få vänner han haft. Han orkar inte tala med sin stora syster som nästan varje dag ringer från Norge. Han har gått och helt isolerat sig i månader och talat ibland bara mycket kort med sin advokat. Han har bara legat hemma i sin säng och orkat inte sköta sin hälsa. Han äter då och då lite mat. Han ligger vaken i dagar och han rör inte på sig. Hans advokat försöker fortfarande att hitta ett sätt att kunna stoppa Els utvisning till Iran. Hon anser att El kan, i vilket fall, få sitt permanenta indragna uppehållstillstånd tillbaka. I värsta fall måste han bara lämna landet för några månader och få komma tillbaka. Han behöver bara ha tålamod. Han behöver bara tåla att ha modet upp. Och det är precis det som han inte längre har. Han känner sig helt slut efter 10 år i Sverige. Han känner sig förolämpad. Han känner sig förödmjukad. Han trodde att hans språkkunskaper, hans jobb, att han betalat flera miljoner i skatt de senaste åren och hans examen i juridik och i statsvetenskap skulle hjälpa honom att få bli behandlad med lite respekt. Men där hade han fel. Lag är lag.  Han har ljugit om sin identitet. Han måste nu stå för konsekvenserna. Alla är detsamma inför lagen i Sverige. 

Han är ihopsjunken i sin säng i sin lilla etta i Stockholm. Han har hållit brevet som kommit från Migrationsverket i sin hand i flera timmar, men han inte ens läser det. Han stirrar bara på taket. Han vänder sin blick tittar trött på brevet. Han är inte så iver att läsa det. Han funderar en lång stund med kuvertet i sin hand. Han öppnar det. Längs upp på pappret hinner han bara att läsa att han har 2 veckor på sig att lämna landet. Han lägger ifrån sig brevet, struntar i att läsa vidare. Han ligger i sängen ytterligare några timmar med ryggen på sängen och med ögonen stirrande på taket.

Han reser sig och går raka vägen, den korta vägen till sin klädkammare. Han går igenom sina kläder, väljer en fin ljusblå skjorta och ett par mörkblå byxor. Han letar efter sin gamla och utgånget passerkort till Migrationsverkets lokaler på Solnavägen 101 där han tidigare jobbat nästan varje dag i flera år som tolk. Han tar en dusch, rakar sig, tar på sig den fina skjortan och de fina byxorna, väljer en fin, vit Adidasskor och tar på sig dem, hänger passerkortet synligt runt sin hals, tar en liten svart folder och lägger Migrationsverkets negativa besked i det. Han ringer en taxi till Migrationsverkets kontor i Solna. När taxiföraren ringer och meddelar att han väntar vid porten hinner El att ta fram sin avlidne mors lilla vita tygnäsduk och knyter den på sin högerhandled. Hans mor, när El varit bara några månader gammal, hade broderat med rödtråd ett hjärta längs upp på höger sidan av näsduken med sin och Els initialer i mitten.

Klockan är 12:50, fredagen den 14 juni 1991. När El går av taxi och är på väg in till Migrationsverket, är det många personal som är på väg tillbaka till sina jobb från lunch. Flera känner igen honom och hälsar: ”tjäna El, hur går det?”. En annan säger: ”Hejjj, är du fortfarande kvar här? Jag trodde du jobbade som domare vid det lagt och skrattar högt.” El går in tillsammans med andra som använder sitt passerkort. Det blir inga problem att komma in på Migrationsverkets lokaler. Han tar trapporna tillsammans med några andra och tar sig till våning 6. Han går in, passerar hela kontorslandskapet på mer än 30 meter. Vissa hälsar. Han svarar inte. Han går raka vägen till ett av fönsterna som är öppna. Han kliver upp på fönsterkanten och han hoppar ner från den 6:e våningen.

Fortsättning följer!

Publicerat i Novell | Kommentarer inaktiverade för PERSONA NON GRATA (5:5) DEL 1

NETANYAHU AND HANIYA, TWO SIDES OF THE SAME COIN!

First published on 05/17/2021

Sometime many years ago, real hope was raised when the Oslo Agreement was signed by then Israeli and Palestinian leaders. It was hoped that there would be a peaceful solution to the Israel-Palestine conflict, including a two-state solution. That hope was eventually dashed when Hamas took control of Gaza and essentially neutralized the elected Palestinian state headed by President Mahmoud Abbas.

Hamas, since its seizure of power with the help of Iran and Syria, has undertaken a more aggressive military confrontation against Israel. Israel’s government, in turn, after The Oslo Agreement, is being replaced, step by step, with a populist leader like Netanyahu who sees short-term gain, such as retaining power and continuing to govern, in a more aggressive appearance against Hamas. That constellation on both sides is dangerous. It jeopardizes the long-term ambition to achieve a lasting peace in the region at the expense of, above all, the lives of innocent people on both sides, but mostly in areas with Palestinian population.

Hamas has fired about 3,000 rockets at Israel in recent days. These rockets have destroyed more than 600 completely sporadic and civilian targets inside Israel. Israel’s response was not to be delayed. They have mercilessly bombarded Gaza resulting in heavy material and human losses.

Both sides, no doubt, know that this policy will not lead to a peace settlement, but for both, the short-term demonstration of power is the main goal. Poor Gaza can afford to arm itself with tens of thousands of rockets to show its military muscle in such a situation as it is now while knowing that this show of force is at sandbox level compared to the enormous military strength Israel has. Hamas stages its policies at the expense of thousands of innocent Palestinian lives. It is, of course, with Iran’s blessing and its military and economic support. Israel unfortunately becomes a pawn in the game and indirectly the mullahs’ puppet through its ill-considered actions in the Gaza Strip. It is in the interests of both Iran and Hamas for Israel to act militarily disproportionately, which they are doing now, as they have done many times before. Both Iran and Hamas thus demonstrate to the outside world that Israel is a “barbaric regime” that kills innocent children and women who live in areas that are also ”besieged” by Israel.

Israel is a superpower in the region, but Israel does not act like a superpower. The richer and stronger a state is, the wiser and softer it should act/react when it comes to making difficult and strategic decisions. The current Israeli leadership is incapable of making such decisions. A cease-fire is now in the interest of both, which will probably happen shortly. The question is really who wins from these senseless killings. There is no doubt that both Iran, Israel and Hamas see themselves as winners in this latest aggression. And they are surely the winners. Who are the losers then?

The best solution right now is perhaps what Jan Egeland emphasizes, a change of leadership on both sides who can look beyond the short-term gain and think seriously about the future of their people.

© Samuel E. Rajeus, Editor, S.E.R.P & PUBLISHING // First published on 05/17/2021

Publicerat i English | Kommentarer inaktiverade för NETANYAHU AND HANIYA, TWO SIDES OF THE SAME COIN!

THE ISRAEL-PALESTINE CONFLICT

Unfortunately, still very relevent/// First published on June 02, 2010 /// The Israel-Palestine conflict is a proof of human being’s wild and dark nature and his destructive thinking/analysis ///https://www.bbc.com/indonesia/majalah-57110959

First published on June 02, 2010 // Unfortunately, still very relevant even now // my thoughts go to all innocent individuals, from both sides, who are suffering these days from such despicable act (war).

The Israel-Palestine conflict is a proof of human being’s wild and dark nature and his destructive thinking/analysis

Even if Israel hijacks another hundred ships heading for Gaza… it will not solve the problem. The problem is that we are not alone in this country… Until we Israelis and Palestinians recognize the logical consequences of this simple fact, we will all live in a permanent state of siege – Gaza under Israeli siege, Israel under international and Arab siege. Amos Oz, 1939-2018, Israeli author, and Nobel Prize candidate. DN, 02 June 2010

What is really happening in the Middle East? If violence and killing would produce positive outcome, we would surely, long ago, see peace between Israel and Palestine, but it seems that neither party understands it. The hatred is still very strong between the parties after more than 60 years of suffering and killing. This is because both sides want to solve this problem with weapons, with killing each other. Even if there will be, someday, a fragile peace this hatred will remain with the people for tens, maybe, hundreds of years because you won´t easily forget painful events inflicted on you.

Just imagine that if you could do as Gandhi did, if you could do as Aung San Suu Kyi does, if you could do as Mandela did, as Martin Lutter King did, as the Dalai Lama does, i.e., to put all your energy into nonviolent methods, creating reconciliation, peace, and coexistence. In the case of Burma and Tibet, it will take, maybe, say 100 years to achieve a peaceful change or a peaceful solution. The big difference then will be that once you get there then this hatred that now exists between Palestinians and Israelis, will not exist between different ethnic groups in Burma or between Chinese and Tibetans, at least not to the extent that exists between Israelis and Palestinians.

You win big if you reach a peace that is not just on paper, that is not fragile and that is not reached with enormous suffering and hatred. Even if we achieve a fragile peace in the Middle East, this hatred will remain for a very long time. Is it worth doing in this way as the parties are doing now in the Middle East?

There is no doubt in my mind that the rise of Israel in the way it happened more than sixty years ago was a historical mistake. The question today is whether we should return Israel to Palestinians because there was a mistake that happened more than 60 years ago. In that case, we must return all of Sweden to the Sami and ”travelers” who lived in Sweden before Europeans came and occupied their territory. In that case, we all must get out of here, together with those who call themselves ”real Swedes”. How far back in history do we have to go for all parties to be satisfied? To think like that is completely illogical and only leads to more suffering and more hatred. The two-state solution seems the best solution right now.

With great respect for those who chose nonviolent methods to achieve their goals and to create a lasting peace on our planet.

When will we learn from history? When will we learn from our living local history? When will we learn from Nelson Mandela, from Aung San Suu Kyi, from the Dalai Lama?

© Samuel E. Rajeus / Editor. S.E.R. & Publishing (S.E.R.P.)

First published on June 02, 2010

”I hate war as only a soldier who has lived it can, only as one who has seen its brutality, its stupidity.!”, President Dwight D. Eisenhower, The US president 1953-1961 and Supreme Allied Commander in Europe during World War II.

Publicerat i Essay/English | Kommentarer inaktiverade för THE ISRAEL-PALESTINE CONFLICT