”Stryp deras bidrag, tvinga dem att lära sig det svenska språket, ta deras barn ifrån dem och kasta ut dem.” Det är dessa hetsiga ord vi har hört i åratal och vi hör i all större utsträckning i dessa valdagar. Man utmålar utlänningar, i synnerhet muslimer, vilka medveten utnyttjar bidragsystemet, vill inte jobba, vill inte lära sig svenska, uppmanar sina barn att inte lära sig svenska språket vilka vill på sikt ta över Sverige.
Jag har jobbat som kliniker på heltid sedan 2012. Jag fick träffa min första patient 1993 som USK/ledsagare. Under alla dessa år har jag träffat mer än 4000 patienter, de flesta från de så kallade problemområdena i Stockholm.
Det finns, enligt min erfarenhet, få utlänningar som kan lära sig svenska språket men väljer att inte göra det. En grupp är individer som fått sina akademiska utbildningar på engelska från svenska högskolor vilka för det mesta inte behöver svenska språket i sitt arbete. Dessa individers barn, däremot, går på svenska skolor och talar flytande svenska. Det finns ytterligare en grupp individer som kommer till Sverige vilka redan talar engelska, i begränsad nivå. De väljer också att klara sig med sin engelska på svenska arbetsmarknaden vilka också talar begränsad svenska.
Alla, precis alla, individer, förutom de ovan nämnda, jag träffat i alla dessa år vilka inte arbetade och inte kunde tala svenska led av allvarliga somatiska och psykiska åkommor. Individer som bott i Sverige i många år men ändå inte kunnat tala svenska på ett tillfredsställande sätt. Dessa individer, enligt min erfarenhet, inte haft någon längre skolning tidigare i sitt liv, eller att man lider också av en neurologisk åkomma, t ex läs- och skrivsvårigheter vilket gjort det svårt för dem att lära sig språket eller att kunna arbeta. Jag minns att jag hade en 35-årig kvinna med övervikt (fetma) och diagnosen autismspektrumstörningar. Jag frågade henne: ”Vill du verkligen leva för resten av ditt liv med cirka 7000 kronor sjukersättning och några tusen kronor bostadsbidrag per månad?” Hon sänkte sin blick och svarade övergiven: ”Ja”.
Jag är helt och hållet övertygad om att ingen frisk människa vill leva ett fattigt liv och bli förolämpad av sociala myndigheter varje månad för att få leva på bidrag. En 60-årig bekant berättar med tårar i ögon att han skäms så mycket att han inte kan det svenska språket och inte kan klara sig på egen hand. Det handlar inte om att människor inte vill. Det handlar om att människor inte kan. Vi kan inte, med förolämpning eller press, motivera dem/tvinga dem till någonting de inte kan. Vi ökar risken avsevärt att barn till dessa familjer hamnar i kriminella miljöer om vi förolämpar de, stryper deras bidrag (vilka de olika svenska regeringarna redan gjort i åratal), tvingar dem till ett fattigt liv och marginaliserar dem.
Under mina år på socialtjänsten hade jag träffat ett hundratal ungdomar från Afghanistan, Iran, Irak, Somalia och andra fattiga länder. Tonåringar som hade växt upp i total fattigdom. Tonåringar som inte hade gått skolan alls, eller bara ett par år på Koranskola. Tonåringar som sovit med tom mage i hela sitt liv. Tonåringar som åt från soptunnor i Iran, i Grekland, i Turkiet i många år på väg till Sverige. Tonåringar som hade sovit under barhimmel i åratal. Vi kunde då se att de varit undernärda. Deras kroppar och hjärnor hade fått stryk på grund av dålig levnadsstandard under deras uppväxt. Att växa upp utan tillräcklig mat (näring) utan värme, utan undervisning hade lämnat sina spår på dessa barn. Jag har fortfarande kontakt med många av dem efter 10/15 år. Många av de som unga män/kvinnor fortfarande inte behärskar svenska språket när det gäller läs- och skrivkunskap på tillfredsställande nivå. Många av dem jobbar mycket enkla jobb och försöker göra rätt för sig i det svenska samhället. Sverige har tagit emot mer än 2 miljoner invandrare från olika europeiska och icke-europeiska länder de senaste 30 åren. Det är rimligt att en del av de inte kan klara att lära sig språket eller arbeta då man lider av olika åkommor. Jag har haft hundratals patienter under dessa år från Europa och Amerika som också av olika anledningar hade hamnat i marginalerna.
Det finns partier och partiledare som sätter en etikett på dessa individer och utmålar dem som muslimer (de flesta av dessa individer är muslimer) och utomeuropeiska invandrare vilka utnyttjar systemet, som inte vill lära sig språket, som inte låter sina barn att lära sig språket. Det är en mycket medveten strategi från dessa partier. Genom att förolämpa, marginalisera, kriminellförklara vissa grupper försöker dessa partier fiska röster bland svenska medborgare med lägre kunskap. Det är en hets mot folkgrupp och jag uppfattar det som en medveten kriminell akt.
Ja, straffa de kriminella som sätter skräck på våra gator. Det behövs, men denna åtgärd räcker inte. Om vi stryper bidragen för de som står längs ner i vårt samhälle på grund av deras somatiska/psykiska sjukdomar, om vi stryper resurser till de som står länge ner i vårt samhälle eftersom de inte kan lära sig bättre svenska, om vi tar deras barn ifrån dem då kommer vi att möta en framtid med ännu mer skjutningar, ännu mer kriminalitet och ännu mer motsättningar. USA har i princip det hårdaste straffet för kriminalitet i världen. Amerika är idag en av världens farligaste länder med väldigt höga siffror när det gäller mord, stöld och grov kriminalitet. Med enbart långa fängelsestraff är det omöjligt att få bukt med den växande kriminaliteten i Sverige. De invandrare som lider av olika somatiska/psykiska besvär, de utlänningar som lider av läs-och skrivsvårigheter skapar inte kriminella barn som tar till vapen och säljer knark på våra gator. Fattigdom, att behandla dem som andrahandsmedborgare, att marginalisera dem och sätta stämpel på dem som De Andra, de mindre värda, de farliga, de konstiga skapar kriminella barn.
© Samuel E. Rajeus, Redaktör, S.E.R.P. & Publishing
Stockholm, den 10 september 2022