DOKTOR ARROGANT

Detta handlar om en lunchdiskussion med en specialist i allmänmedicin på en flykting vårdcentral i sommaren 2007.

—————————

Läkaren är en invandrardoktor, specialist i allmänmedicin. Han är väldigt skicklig i sin profession. Han kallar med ett sarkastiskt leende samtalsterapeuterna på kliniken för pratdoktorer. Vid ett tillfälle säger han till mig att dessa asylsökande inte behöver något stödsamtal eftersom de har säkert ett femtiotal släktingar runtomkring sig med vilka de kan prata. Snubben som själv har en invandrarbakgrund är bosatt i Sverige med ett hundratals andra från sin egen klan. Han tror sig att alla invandrare och flyktingar som befinner sig i Sverige har många släktingar här och att det är bättre att de pratar om sina intima bekymmer, t ex familjesituation med en släkting än att komma och samtala med en främling som kallar sig psykolog. Dr. arrogant menar också att de flesta av de flyktingar som söker sig till flykting vårdcentralen inte är egentligen sjuka utan de är ute efter mera papper i ett försök att få uppehållstillstånd. Och just därför tycker han att man inte behöver undersöka dem på allvar.

Att behöva lyssna på sådant skitsnack på en lunchrast var droppen. Jag säger till idioten med en doktors examen som tycker att han kan allt om terapier och terapisamtal bara för att han har läst till allmänläkare och specialiserat sig i allmänmedicin, att han inte fattar ett dugg om vad det handlar om när det kommer till samtal med en terapeut. Att jag själv var en ensamflykting i Sverige i flera år i början av min ankomst till Sverige. Och att det ibland hade gått flera veckor utan att jag överhuvudtaget hade någon att prata med, varken telefonen ringde eller det kom ett brev. Det var totalt tyst och total ensamhet. Det var kallt och mörkt och ångesttillståndet var personifierat. Behovet av att tala med någon neutral gjorde sig stark närvarnade. Dessutom förklarar jag vidare för honom att ha någon utomstående och professionell att samtala med är inte alls lika med att ha någon inom familjen/släktingar att tala med. Han verkade inte ha någon förståelse för mitt argument.

Jag la till att han inte är en lämplig läkare för att jobba på en flykting vårdcentral när han har en sådan syn om flyktingar och flyktingverksamhet.Som tur var han en inhyrd läkare som försvann efter tre veckor och kom aldrig tillbaka.