Dårarna på Badbybackens psykiatriska enhet

Dårarna på Badbybackens psykiatriska enhet

Dårarna på Badbybackens psykiatriska enhet

Kapitel 27, Ett utvidgat självmord

Janne lyckas mycket snabbt att ta sig ut ur Sverige. Han har flugit direkt från Arlanda till Paris. Han spenderar några nätter i tält med olika fattiga fransmän runt Seinefloden. Röda Korset har satt upp flera tält runt Seine för att hjälpa till med mat och dricksvatten. På både sidor av Seine kan man se tusentals tält uppsatta av vanliga fransmän som vill sympatisera med sina fattiga och hemlösa landsmän. Janne brukar gå till ett av Röda Korsets tält vid Quai d´Orsay för att få en kopp kaffe och lite frukost på morgnarna.

AnnBritt passerar markgränsen till Tyskland via Danmark utan det minsta problem. Hon lyckas att köpa ett falskt pass i Hamburg och senare flyga direkt till Chicago och från Chicago till San Francisco. Hon spenderar några dagar hos olika pundare och sover på gatorna tillsammans med andra amerikanska uteliggare i San Francisco.

Göran spenderar nästan en hel vecka hos Bella i hennes väninnas summarstuga på Gottland. Han åker tillbaka till Stockholm söndagen den 7 maj 2006. Kockan är sju på eftermiddagen av en molnig dag. Han sitter på toppen av Katarinaberget. Han tittar på den vackra utsikten över Stockholm och tänker på sina kompisar.

Det är söndag den 7 maj 2006. Klockan är nio på morgonen av en molnig dag i San Francisco. AnnBritt står i mitten av Golden Gate Bridge och tittar på den vackra utsikten över San Francisco, och tänker på sina kompisar. Det är inte så många som promenerar denna morgon på bron. Det är enstaka cyklister som passerar förbi. Det verkar inte så att någon lägger märke till AnnBritt. Hon tänker att det har varit så i fyrtio år av hennes liv.

Det är söndag den 7 maj 2006. Klockan är åtta på eftermiddagen av en molnig dag i Paris. Janne är på toppen av Eiffeltornet och tittar på den vackra utsikten över Paris och tänker på sina kompisar. Det finns mycket folk som rör sig på tornet. Jag sitter tillsammans med min tvååriga dotter i restaurangen längs upp på tornet och dricker en kopp kaffe. Janne går runt i restaurangen och verkar att han bara är där och observerar folk. Jag reser mig och går fram till honom. Jag ber honom om han kan ta en bild av mig och min dotter. Han nickar vänligt och säger ja. Jag sitter på min stol och sätter min dotter på mitt knä. Han fokuserar sig för att ta en fin bild av oss. Jag tackar honom. Han svarar genom att nicka och ler mot min dotter. Victoria springer och tar hans hand. Han vänder med samma leende och tittar på henne och sedan tittar han på mig.

– Vill du att jag ska ta en bild av dig och den här herren, älskling? Hon tittar på mig och ler.

– Can I take a photo of you and my daughter, please?

Janne nickar vänligt. Jag tar en bild. Han återvänder längs upp på toppen av tornet på mer än 350 meters höjd. Janne är starkt påverkad av Ecstasy. Göran som sitter på toppen av Katarinaberget är också starkt påverkad av GHB, och AnnBritt som står i mitten av Golden Gate Bridge över cirka 70 meters höjd är starkt alkoholpåverkad.

Alla tre tänker på varandra. Alla tre tänker på sitt liv och de svåra åren på jorden. Livet är döden och döden är befrielsen från de svåra åren i ensamhet och lidande. Döden är befrielsen från de smärtsamma minnena av livet. Livet är döden och döden är befrielse från den infekterade kroppen. De tänker på varandra och på det löfte som de har gett varandra. Alla hoppar samtidigt.

På väg ner når dem en hastighet på cirka 150 kilometer per timme. Ingen av de når någonsin marken eller vattenytan. Man återfinner aldrig någon kropp. De förblir avvikna på Badbybackens psykiatriska enhet för evigt.

 

Roman: 182 sidor, 198 kronor, plus porto 55 kronor, kan beställas på:

info@serp.nu

 

DU ÄR VAD DU ÄTER!

Munkar

Jag uppehöll mig ovanligt länge vid hyllan och tittade på de olika godingarna som läckert blinkade åt mig. Jag bestämde mig till sist och valde fem stycken donats med olika glasyrer, choklad, blåbär, vanilj och jordgubb. Jag gick sedan sakta vidare till wienerbrödhyllan och valde ett par wienerbröd med valnötter, ett par med blåbär och ytterligare två med vaniljkrämspulver. Jag kunde inte låta bli att ta några av de goda Danska wienerbröden med chokladöverdrag.

Den vackra och slimmade damen som gick förbi mig valde också med omsorg sina munkar med vita, rosa och röda strössel. Vi hamnade plötsligt på wienerbrödhyllan, stirrande på de olika godbitarna som gärna ville bjuda på en dans.

Hon bröt tystnaden och frågade:

Vad ska vi välja här?

De wienerbröden är absolut min favorit, sa jag.

Hon tog några stickan av dem och tillade.

Vad tycker du om de andra?

Jag blev lite generad och sa:

Jag har inte provat allt här men det mesta är bara ”mums”.

Jag skämdes lite och tänkte sticka till mejeriavdelningen. Jag sedan vände mig igen mot henne och sa med ett leende:

Man får unna sig lite gott på helger.

Hon tittade på mig lekfullt med förhöjda ögonbryn och sa:

Nej, jag äter inte såna! aldrig.

Jag tillade med ett högt skratt:

Ja, samma här. Jag köper dem till min granne!

@ Samuel E. Rajeus / Stockholm den 17 maj 2014