Klockan 16.15 den 31 december 1977, på 3000 fot i det iranska luftrummet, närmar sig Air Force One den internationella flygplatsen Mehrabad som ligger i utkanten av Teheran. 10 splitter nya F14 jaktflygplan med iranska strid piloter, utbildade i den amerikanska flygbasen Naval Air Station Oceana (NAS Oceana), Virgina, flyger upp och närmar sig till Air Force One. De eskorterar president James Campbell, hans hustru Rosaline Adalyn Campbell och den amerikanska delegationen de kvarvarande 15 minuterna till Mehrabad. Ombord på Air Force One tillsammans med presidentparet befinner sig mer än 100 amerikanska regeringstjänstemän, militära generaler och prominenta vetenskapsmän. De är på en två-dagars statligt besök hos Irans kung Mohamad AliReza Pahlavy-Shah och hans hustru, kejsarinnan Fariba Farya Diiban.
Den iranska kungen vill visa, med denna vänskapliga gest, sin tacksamhet för den senaste ordern på 80 Grumman F-14 Tomcats, jaktflygplan vilka levererades till Iran sedan 1972. Hela ordern kostade Iran mer än 2 miljarder dollar. Den iranska flygvapnet har nu 101 jaktflygplan tillsammans med de tidigare F-5E som man hade köpt från USA. New York Times avslöjar senare att det amerikanska bolaget USS Enterprise betalat mutor för mer än 30 miljoner dollar till iranska regeringstjänstemän och militärer för att få avtalet i hamn. Irans militära order till USA från och med 1972 till och med 1977 uppskattas till 20 miljarder dollar.
Teherans borgmästare, Sayed Mohammad Javad Sahryare Lavasani, en före detta armégeneral, beordrar rektorerna till olika skolor i västra Teheran att skicka ut sina mellan- och högstadieelever på gatorna runt omkring Mehrabads flygplats för att välkomna den amerikanska delegationen. Mer än 300,000 skolbarn/ungdomar, viftande med iranska och amerikanska flaggor, samlas på gatorna runt flygplatsen i den kyliga decemberdagen medan James Campbell tillsammans med Irans härskare stående i en bil, omringad av tusentals militära och civila livvakter, passerar förbi. De flyger sedan med militära helikoptrar till Niavaran palatset i norra Teheran.
Kl. 05:25 den 01 januari 1978 samtals en liten grupp amerikanska och europeiska forskare i Sahebqraniyeh palatset just intill Niavaran palatset. The International Royal Adoption Center (iRAC) of Shahrbano Fariba Diiban, Irans första dam, ligger, lite gömd, lite diskret, under Mirror Hall och Tea House av Ghasre Sahebqraniyeh. Bland forskarna finns professor Peter B. Baumgarten från Department of the Twin Neuropsychology, New York University, professor Solweig Marianne Ekblom från The International Swedish Adoption of Twin Study (iSATS) från Karolinska Institutet och några få andra forskare från andra europeiska länder. De sitter och äter frukost. iRAC vill visa sin tacksamhet, ännu en gång, mot den amerikanska regeringen som villkorslöst stöttat kungen i åratal. The International Royal Adoption Center of Fariba Farya Diiban skänker 101 spädbarn till forskargruppen. Spädbarnen är mellan 1 vecka och max 6 månader gamla som ska adopteras till Europa och Amerika via de vetenskapliga institutionerna som är representerade av den amerikanska delegationen.
Alla spädbarn som finns på centret är oäkta barn från den kungliga familjen eller innersta cirkeln i den iranska regeringen och militära ledningen. Kungligheter, ministrar och generaler har haft affärer eller one-night-stand med sina understötar vilka senare blev gravida och födde deras barn. Dessa barn är nu på iRAC på action för adaption. Det finns också flera spädbarn som, mycket diskret, transporterades från Washington med Air Force One till Teheran för att via iRAC adopteras bort. Den iranska ambassadören i Washington, Fazlollah Aredshir e Zaheri, tillika kungens svärson, och hans diplomater lyckades att producera ett flertal oäkta barn med de personal som dagligen tagit hand om ambassadens olika ärenden. Det gick också rykten om att ett stort antal barn som är ute på action är oäkta barn från iransk kejsaren, kungen. Kejsarinnan Shahrbano är personligen engagerad i dessa barn för att de ska få ett fint liv i Europa och Amerika. Hon ser också till att arbetet försiggår så smidigt som möjligt så att den fina fasaden av monarkin och den iranska regeringen inte fläckas.
The International Royal Adoption Center (iRAC) of Shahrbano Fariba Diiban är utrustad med de modernaste forskningsapparaterna när det gäller människans och framför allt spädbarns neurologiska och biologiska uppsättning. Barnen utsätts för avancerade kontroll och all data noga registreras. De barn som har en neurologisk uppsättning över det normala vilka anses vara biologisk helt friska och starka väljs för adoption i västvärlden. Ett stort antal enäggs- och tvåäggstvillingar och trillingar väljs för adoption vilka transporteras vidare till Europa och Amerika. Professor Solweig Marianne Ekblom väljer ett par enäggstvillingar, en flicka och en pojke för adoption vilka transporteras till Stockholm den första januari 1978. Professor Peter B. Baumgarten väljer flera tvillingar och ett par enäggs trillingar för adoption i USA. Alla tvillingar och trillingar adopteras av själva forskarna som är närvarande på adoptionscentret i Ghasre Sahebqraniyeh i Teheran.
Kl. 19:55 den 14:e augusti 1999 landar en ambulanshelikopter på den östra stranden av Arneö. Ava, medvetslös, transporteras till det akademiska universitetssjukhuset i Uppsala och sedan därifrån till universitetssjukhuset Karolinska i Solna. Ava förblir sövd i 40 dagar. Läkarna bedömer att det finns en stor risk att hon får hjärnskador ifall hon väcks tidigare under en lägre tid. Dr. Gerlög Nanna Margit Ekblad samlar alla sina krafter och stannar 40 nätter hos sin dotter Ava som ligger på intensiven på KS. Hon är noga att lägga sin hand i timmar i sin dotters kropp och ibland mycket varsamt massera henne. Ava vaknar efter 40 dagar och flyttas till en vanlig sjukhusavdelning för ytterligare observation. Läkarna bedömer att Ava:s hjärna är intakt och det finns en stor chans att hon återhämtar sig helt. När Ava vaknar upptäcker hon att hennes rum är full av torkade och nya blommor. Hon tar reda på att Dr. Nilson har varit på besök hos henne en gång i veckan och lämnat några rosor varje gång han varit på besök. De andra 40 rosorna, berättar mamman, är från en 22-årig ung man som kallar sig KeyGey (Kyyan Gaavid) som ligger på samma avdelning. KeyGey brukar smyga in sent på kvällarna och titta bara på den vackra Ava och lämna en ros som han noga väljer och köper från kiosken på entrén på KS.
Fredagen den 22 januari 2000 publicerar svenska morgons- och kvällstidningar flera artiklar med nästan detaljerad information om en stor sexhandel härva mitt i centrala Stockholm där ett stort antal svenska män från näringslivet, svenska riksdagsledamöter och svenska ministrar finns på kundlistan. Det står i flera artiklar att den svenska justitieministern Jon Lennart Sigbjörn Greider är direkt inblandad och i många fall agerat som hallick och varvat mindre åriga flickor och pojkar för sex med äldre män och kvinnor. Statsminister agerar direkt och meddelar i ett direktsänt TV-tal att hon kommer kraftfullt agera och lagföra alla inblandade oavsett deras positioner.
Juldagen den 25 december 1999 donerar finansmannen, Geirlaug Cia Tylander, Avas far, 5 miljoner kronor till Svenska Kyrkan. Han blir officiellt tackad av Svenska Kyrkan för sin generositet. Tylander lovar också att skänka ytterligare 5 miljoner i 5 år till Svenska Kyrkans verksamhet, öronmärkt, för att dela ut mat och förse tak till behövande under vinterhalvåret. Svenska Kyrkan kallar Tylander för årets filantrop. Anledningen till denna generositet och filantropisk akt är att Tylander tar reda på via justitieministern att flera mobilmaster runt omkring den avlidna prästen Fader Theodore McGiven registrerar ett telefonnummer som går till hans dotter Ava. Man registrerar att minst ett par samtal har gått via Ava:s telefon till Fadern och man kunde binda Ava:s telefon till området vid brandolyckan. Tylander tar absolut inga risker gällande hans anseende. Han bestämmer sig att göra allt för att inte låta hans namn komma ut i media. Han lyckas då via sina kontakter med svenska regeringen skänka stora summor till Svenska Kyrkan för att köpa deras tystnad. Tylander ringer också sin vän professor Solweig Marianne Ekblom och ber henne att använda sina kontakter för att Dr. Nilsson inte ska fortsätta behandla Ava. Tylander får tydliga signaler via sin stab att det inte går att lita på Dr. Nilsson som behandlar Ava.
Kl. 11. 15, lördagen den 19 februari 2000, på café Forsete vid Edvard Andersson Växthus på Bergianska trädgården, Stockholm, äger rum ett inofficiellt möte mellan stadsministern och justitieministern Jon Lennart Sigbjörn Greider. Hela samtalet är bara på några minuter. Greider reser sig sedan och hämtar sin hustru Lyan Florence Kiara som sitter en bit därifrån. De promenerar bort till Bergianska trädgårdens parkering. Säpochefen Lars-Åke Hjelmström är det nästa person som stadsministern ska ha ett inofficiellt möte med. Medan Hjelmström är på väg in på café Forsete är Greider och hustrun Kiara på väg ut. Deras blickar möter varandra. Lasse, säger Greider och nickar artigt. Sigge, säger Hjelmström och nickar gentilt. De två herrarna passerar bara förbi varandra.
Måndagen den 29 maj 2000 publicerar flera dagstidningar att polisen har gjort en omfattande granskning av fallet barnsexhandeln i Stockholm utan att hitta konkreta bevis om att svenska regeringen är inblandad. Dagens Nyheter framför också en officiell ursäkt till justitieministern Jon Lennart Sigbjörn Greider vars namn hade tidigare blivit publicerad i samband med fallet.
Fredagen den 21 februari 2000, kl. 09:00 ringer Dr. Nilsson Sigrells telefon. Det är Professor Solweig Marianne Ekblom som är i andra sidan luren.
- Jag fick reda på en sak du sa för några år sedan på en fest på SU. Du sa att om man inte är Sveriges FN-ambassadör med sitt kontor på FN skyskrapan i New York så alla andra positioner är bara skitjobb, säger Ekblom och skrattar högt i luren.
- Ja, jag minns det. Det var på fyllan som jag sa så och det var till svar på en tidigare klasskamrat som försökte provocera mig, tillägger Dr. Nilsson.
- Jag har talat med vår FN ambassadör Jan Henrik Gunnarsson. Du kan börja som andra viceambassadör och Sveriges hälsoattaché i USA med omedelbar verkan. Vi gillar dig. Vi har bra planer för dig Bosse.
- Det låter ju fantastiskt.
- Det kommer med en quid pro quo.
- Okej, låt höra.
- Du lämnar behandlingen av Ava till en annan doktor vi utsätter.
- Börje Nilsson Sigrell funderar en kort stund. Hans svar lider kort och koncist: ”Fuck you”, han lägger på luren.
Samma dag kl. 11:00 träffar Dr. Nilson Sigrell Ava. Ava mår mycket bättre. Hon berättar att hon funderar att börja ta några kurser och komplettera sina studier. Bosse stödjer tanken och samtidigt råder han Ava att hon tar det med den takt hon kan och att hon inte utsätter sig för onödig press. De två fortsätter med sina samtal med jämna mellanrum. Ava är dock mycket frustrerad för att utredningen med barnsexhandeln har total havererat och att man bara drar ut på tiden med att ställa någon till rätta för dessa brott. Dr. Nilson är också i sin tur mycket frustrerad för denna situation. Han säger till Ava att han vet att regeringen har nu skickat ut sina tvåbenta, halvsmarta fähundar för att sopa undan så mycket bevis som det går. De vill bara rädda sina egna positioner, sitt eget parti och sin egen regering. Och att han inte tror att utredningen kommer fram till någon sanning.
Dr. Nilson lämnar över mer än 200 sidor journalanteckningar till Ava och säger:
- Det är mycket troligt att jag blir omplacerad inom kort. Detta är din journal. Det är sekretessbelagda material. Men det är din journal och du kan göra precis vad du vill med det. Om du bestämmer dig att publicera dem då föreslår jag att du lämnar dem till Leif G. W. Person som är författare och journalist. Jag litar på honom.
Ava tar emot sina journalanteckningar och säger:
- Ja, jag tycker att någon måste betala för denna orättvisa.
Stockholm, julafton, tisdagen den 24 december 1991. Enäggstvillingarna Araste Khanom Anahyta (Arana) och Kyyan Gaavid (KeyGey) som adopterades av professor Solweig Marianne Ekblom i Teheran 1978 utsätts för omfattande och långvarig psykisk försummelse under hela sin uppväxt. Barnen är drygt 15 år gamla. Syskorna är helt ovetande om att de är tvillingar. De uppfostras som om man har adopterat dem på ett adoption center i Teheran och att de kommer från 2 olika föräldrar. Syskorna sluter in sig mer och mer när de inte känner någon uppmärksamhet hemifrån. De söker tryggheten i varandra och spenderar timmar, ensamma, i hemmet. Deras uppfostran har också lett till att de uppfattas som ”freak” av sina skolkamrater vilket gör att deras benägenhet att gå skolan ännu mer sjunker. Professor Ekblom gör absolut ingenting för att hjälpa barnen utan hon observerar de och dokumenterar all data för ett mycket större syfte, nämligen att föra neuropsykologiska forskningen framåt för att kunna erbjuda ett bättre liv till tusentals tvillingar som födes i framtiden. Den totala känslomässiga isoleringen leder till att syskorna blir kära i varandra. Arana blir gravid av sin bror KeyGey. Professor Solweig Marianne Ekblom, barnens adoptivmor, tar upp ärendet med forskarklubben. Forskarna föreslår att professor Ekblom avslöjar för barnen att de är enäggs syskon för att forska på hur de skulle tackla den uppstådda situationen med den nya informationen.
De tvillingar och trillingar som transporteras till andra länder i Europa och i Amerika adopteras antingen av forskarna själva eller placeras de i olika familjer med helt olika socioekonomiska förutsättningar. Medan det ena tvillingbarnet placeras hos en vanlig medelklassfamilj placeras det andra hos en lågutbildad familj med alkohol/drog- och kriminalitetsproblematik på en mycket dålig stadsdel. Data om dessa barns uppväxt samlas kontinuerligt av forskargruppen.
Denna lilla skara av forskargrupp har samlats och bildats en sluten klubb för att kunna gå runt de etiska riktlinjerna som finns i Europa och Amerika. Gruppen kommer fram till slutsatsen att för att kunna få mer kunskap om miljöns påverkan på den starka neurologiska dominansen behöver man delvis adoptera barn själva för att kunna, i husets fyra väggar, utsätta dem för omfattande forskningsexperiment. På det sättet får man de data man behöver och ingen anpassning till etiska riktlinjer behövs. Många barn i denna forskarklubb utsätts för olika typer av fysisk och psykisk misshandel. Barnen tillåts att inte följa några hälsosamma rutiner såsom matdags, sömnhygien. Många barn får tillgång till stora mängder läsk, godis och sötsaker. De bestraffas senare att de ej sovit i god tid eller har ätit för mycket godis. De kan stanna hemma om de inte vill gå skolan. De får framför allt ingen kärlek. De växer upp i en mycket kall och kylig hemmiljö. Resultaten av denna sluten forskningsgrupp publiceras lite fri, lite diskret på flera internationella journaler, bland annat The Journal of Twins & Triple Psychological Development of Children. The Psychoanalytic Journal of Twin Children Development. Publiceringarna får internationell uppmärksamhet och forskarna bjuds in runt om i världen för att föreläsa om temat ”the nature and narture impact on psychological/behavoral development of human beings”. De känsligaste forskningsresultaten hemlighetsstämplas och lämnas till Yale University Library. Det ska öppnas först i slutet av oktober 2065.
Fortsättning följer!
© Samuel E. Rajeus, redaktör, S.E.R.P. & Publishing
Relaterade film/artikel
Tvillingexperimentet – UR play
Three identical strangers: Five things you may not know / CNN entertainment, Janaury 27, 2019