PROSTITUTION, EN DEFINITION!

Pornfluencers och Teheran tabu – SVT dokumentär/film

Häromveckan tittade jag på en dokumentärfilm (Pornfluencers) på SVT play som handlade om människor som kallar sig influenser vilka säljer pornografiskt material eller helt enkelt nakna/erotiska bilder/filmer på nätet i syfte att tjäna pengar. Dessa individer vill absolut inte kalla sig prostituerade även om de säljer sina pornografiska bilder/filmer för att tjäna pengar. Och de kanske har rätt.

Prostituerad är, enligt definition, en individ, man eller kvinna, som säljer sin kropp (ej sin arbetskraft eller sin kompetens) till en eller flera i syfte att tjäna pengar. Individer som håller på med andra sorters affärsverksam inom denna bransch (sexindustrin) kallas för sexarbetare som är ett samlingsbegrepp. Sexarbete innebär att man tjänar pengar genom att låta någon annan eller några andra få sexuell upphetsning mot betalning. En prestation som vanligtvis inte behöver särskild en lång utbildning för att bemästra. Prostitution är en form av sexarbete, stripdans, pornografiska modellering eller akt, telefonsex, sexchatt är andra former av sexarbete. Det finns dock många andra former av sexarbete som inte är så självklara och så synliga. Individer som håller på med denna sort av prostitution vill absolut inte bli kallad för sexarbetare.

Syftet med dessa rader är inte att demonisera sexarbetarna eller att moralisera dess yrke som är ett av världen äldsta yrken. Det är däremot ett försök att kalla saker med dess rätta namn. Vi ”alla” någon gång i vårt liv har säkert sålt sex mot betalning då vi låtit, till exempel, en annan betala för vår drink på en klubb för att kyssa oss eller njuta av vår kropp för några minuter eller några timmar (one-night-stands). Och syftet i det fallet var att man helt medvetet valde att låta sig köpas genom att erbjuda sin kropp mot betalning. En annan sexarbetare kan t ex vara en student som låtit sin professor på institutionen smeka hans/hennes kropp mot att få godkänd på en kurs. En sexarbetare är också en kvinna eller en man som medvetet väljer att erbjuda sin kropp till en annan individ, även om det sker via giftermål, för att få ekonomisk trygghet, uppehållstillstånd, eller andra materiella och icke-materiella förmåner. För en människa som växer upp i fattigdom och har, i många år, gått och lagt sig med tom mage eller drömt, i hela sitt liv, om att äga ett par fina skor är valet inte så svårt. Man väljer att vara sexarbetare under några år i syfte att få ekonomisk och social trygghet. Jag dömer dem aldrig. Det är viktigt också att dessa individer inte inbillar sig att det handlar om någonting annat än prostitution. 

Som ni ser, med denna definition, vi ”alla” hamnar i denna sexarbetar-kategorin. Det angår inte andra hur man lever, om man vill sälja sin kropp för pengar, eller för att bli godkänd på en kurs, eller att man väljer att sälja sina nakna bilder och sina erotiska filmklipp på nätet för att tjäna pengar. Om en vuxen individ bestämmer sig för detta med frivilja då är det inte andras angelänghet att lägga sig i, självklart utifrån de lagar vi har i den västerländska civilisationen. I nödläge, med få alternativ att välja, är det inte konstigt att många väljer att sälja sex. Mer än 1 miljon svenskar immigrerade till USA för cirka 100 år sedan. Hundratusentals av dem blev sexarbetare och hamnade på amerikanska bordeller. Iranierna har levt under ekonomiska sanktioner i decennier med ett dåligt ledarskap som gjorde livet outhärdligt för dem. Hundratusentals iranska tjejer och killar, om inte miljontals, jobbar nu som sexarbetare i Gulfländerna.

Vi vet idag att det pågår en febril aktivitet inom porrindustrin, med mångmiljardsatsning, för att kalla detta någonting annat i syfte att hjärntvätta barn och ungdomar redan innan de fyller 18 år för att sedan använda dem som sexarbetare inom porrbranschen. Det är därför man använder begrepp som exotiskdansare, filmstjärna, eskort, modell, influencer och så vidare. Väljer man att göra det helt medvetet, eller väljer man att göra det eftersom det inte finns andra alternativ till buds, t ex, svåra förhållanden i fattiga länder, då vet man att man är en sexarbetare, en prostituerad, även om man gör det på ett par minuter eller på livstid. Bara att man kallar det vid sitt rätta namn.

© Samuel E. Rajeus, redaktör, S.E.R.P. & Publishing

PERSONA NON GRATA (2:5)

The Life Destroying Politics

Natten till den 20 december är tempratoren minus 15 grader i Stockholm. Det känns som 21 grader kallt när Gregor går ut för att uträtta sina behov. Det är cirka 15 centimeter snö som täcker hela marken och träden runtomkring honom. Snötyngden gör att grenarna böjer sig nedåt mot den vita marken i lagom avstånd. Det känns att hela omgivningen böjer sig framåt i långa rader för att visa vördnad.  Det är en klar och kall natt och det blåser frisk. Många skulle beskriva den som en oerhörd vacker natt med ett sagolikt vackert, vitt landskap, men för Gregor är det bara ett helvete som öppnar sina portar och vill omintetgöra honom. Hela hans skelett känns som totalfrusen när han sätter sig på hinken som står vid busken intill viadukten som korsar cykelvägen till korsningen där pendeltåget passerar. Tempratoren känns inte heller något varmare när han återvänder till sitt tält och lägger sig i sin hårda träsovplats.

Gregor är 45 år gammal och redan ser ut som en 70-årig sliten gubbe. Hans dotter, Nina, är en 20-årig kvinna som lämnat bakom sig 2 småbarn hemma i Bulgarien i hopp att spara ihop lite pengar i Sverige och försörja sin familj i hemlandet. De två intar två sittplatser i närheten av varandra vid två matbutiker söder om stan.

På morgonen därpå känner Gregor en annorlunda frusenkänsla som går i hela hans kropp när han går och sätter sig vid sin hemgjorda pall vid matbutiken i Liljeholmens torg. Klockan är 9 på morgonen. Han sitter där, i minus 10 graders kyla, i 10 timmar denna dag med några korta kiss- och rökpauser. På slutet av dagen känner han att en annorlunda smärta och värmerush håller på att ersätta den dödskylan han tidigare känt i kroppen. Skelettsmärtan tar sig in i de smalaste benbarken i hela hans kropp. Han känner att det är någon djävulsk förbannelse håller på att lägga beslag på hans själ.

Varje gång han böjer sig över hans plastskål för att kasta ner några mynt tänker han: vilken jävla bluff jag är som tjänar tusentals kronor varje månad och skänker några spänn till dessa gatutiggare som ofta är lika gamla som jag vilka inte fått, i motsats till det jag fått, en chans för ett värdigt liv.

  • Hej, jag heter Bosse,  eller Börje Bo. Vad heter du?
  • Tack so macke, säger Gregor
  • Nej, nej, Казвам се Босе, как се казваш? försöker Börje säga.
  •  Ааа, казвам се Грегор, tillägger Gregor och försöker att le trots den hemska smärtan i kroppen.

Den dagen får han två bananer, en liten franska, en burk läsk och 25 kronor. Ingen köper de få träslevar han lagt framför sig på en bit papperskartong på golvet. Innan han tar sig hem till tältet denna afton köper han ytterligare ett paket cigarett.

Tälten Gregor sover i delar han med ytterligare 4 andra av sina släktingar. På morgonen därpå är det omöjligt för honom att ta sig upp. Han har ingen hosta men svårt att andas, har dödssmärta i hela kroppen och hög feber. Han uppmanar familjen att ta sig till ”jobbet” som vanligt och lämna honom att vila i tältet. Han har en falska halvfrusen Coca cola, en flaska helfrusen vatten, lite bröd och ost kvar i tältet i fall han blir hungrig.

Nina tänker då och då på sin far som ligger sjuk i tältet. Det mesta av hennes tankar och energi går ut på att hålla sig ”varmt” eller kämpa igenom kylan när hon sitter på sin plats utanför matbutiken. Hon sitter där varje dag i 10 timmar på en kartongbit, ihopsjunken i flera lager av smutsiga och gråaktiga kläder utanför T-banestationen. Tusentals passerar förbi henne varje dag, men det är inte många som ser henne. Hon tittar inte på folk. Hon orkar inte lyfta blicken och iaktta förbipasserande. Då hon ibland lyfter blicken blickar hon människorna med tomma ögon. Hon ser ibland sorgsen ut, ibland skamfull, ibland förbannad, ibland revanschsugen, ibland mordisk. Hon ser framförallt övergiven ut. Denna dag får hon en liten franska, en påse gula vindruvor, 5 tomma läskflaskor och 20 kronor. Pandemin härjar hejdlös. Människor dör varje dag. Det är tusentals som ligger på sjukhus, folk är oroliga och nu tänker de i första hand på sig själva än på de fattiga som räcker ut sina händer eller ropar på att få hjälp. Nina lyfter sin blick och ser en fin bil parkerar på parkeringen nära där hon sitter. Ett vackert par kliver ut ur bilen, båda med fina och stiliga vinterkläder, vinterskor och färgglada, troligen mycket dyra pälsmössor. Hand i hand, medan de småpratar och ler passerar dem henne. De väljer noga att inte tittar åt det hållet hon sitter. Nina ser sig själv i dem, tänker att hon kunde vara istället för henne. Men nu sitter hon här på en bit kartong och fryser, att hon är så ung men har redan två barn och att hon inte gått skolan. ”Hej” säger Nina spontant och tittar på paret. De passerar bara förbi. Nina sänker sin blick och tänker: ”Hoppas verkligen att hela världen drabbas av den djävla äckliga Coronan ännu hårdare så att vi alla dör, så att ni också känner lite av den smärtan och det eländet jag går igenom”.  

En välklädd kvinna som kallar sig Angie luta sig mot Nina och tar en av hennes träslevar. Hon känner på den lite, frågar hur mycket det kostar. Nina säger att den kostar 50 kronor. Hon lägger ner sleven. Hon tar ut en ganska ny 100 lapp och ger den till Nina. ”behåll resten”, säger Angie. Angie talar Bulgariska. Hon erbjuder att Nina skulle kunna övernatta hos henne och hennes man Carl i deras stora villa i utkanten av Stockholm. Angie tillägger att det är kallt och folk hjälper inte som tidigare på grund av Coronan, men att hon och hennes man är generösa. Hon sedan vänder blicken och pekar med sin vänstra arm en bil i parkeringen och säger att det är hennes man som är där. Mannen som står vid bilen höjer sin hand och vinkar leende. Angie går sedan tillbaka och sätter sig i bilen och de kör iväg. Sleven blir kvar.

Två dagar passerar och familjen märker att Gregor blir sämre och sämre. Han orkar inte ens säga några ord och att han börjar kissa på sig. På den tredje dagen ringer Nina till 1177. Det blir svårt att göra sig förstådd. Hon får tips att man ringer tillbaka ifall Gregor blir sämre. Dag 4 blir Gregor ännu sämre. Familjen talar om att ta honom till akuten men Gregor vägrar och säger att det är en besvärlig influensa som troligen kommer att bli bättre snart. När ”influensan” inte ger sig då föreslår Gregor att man ringer till medium Dawood i hemlandet för att spå om han klarar sig igenom influensan. Dawood vill att familjen först skickar 200 kronor till hans konto i Bulgarien för att han sedan ska uttala sig. Efter att han får sina pengar vill han att han lyssnar på Gregor andetag i telefon. Han uppmanar sedan familjen att man skaffar 7 stycken stearinljus med en specialdoft från en Bulgarisk butik i Stockholm. Han ger även adressen till affären så att familjen inte väljer fel ställe. Instruktionen är att man ska hålla ett levandeljus brinnande varje natt i hela natten i sju nätter. Han skickar iväg från sitt residens i Bulgarien ett brev med andliga ord som ska först doppas ner i ett glas vatten sju gånger. Gregor ska sedan dricka upp det helande vattnet som fått andliga ord. Man ska sedan torka brevet och brinna det med det sjunde stearinljuset den sjunde natten. Dawood tillägger att han ser ett skenande ljus runt Gregor vilket familjen och Gregor själv tolkar som om han kommer att tillfriskna från den hemska infektionen. Flera i familjen struntar i sina dagliga ärenden och åker iväg för att köpa de 7 stearinljusen som kostar 350 kronor. Det brev med andliga ord som Dawood skickar iväg med ett bud kostar ytterligare 200 kronor. För att visa sin välvilja och generositet meddelar Dawood att familjen kan betala pengarna efter att Gregor tillfrisknat.

Det blir ett projekt att hålla levandeljuset brinnande hela natten i 15/20 graders kyla inne i ett tält, men familjen bestämmer att sitta och vaka över ljuset en och en varje natt. Det femte natten sitter Nina och vakar över den tjocka stearinljuset med den ganska obehagliga doften. Nina hade ”jobbat” hela dagen och varit tvungen att sitta vaken hela natten. Mitt på natten somnar hon en aning. Hon vaknar skräckslagen och upptäcker att ljuset brinner inte längre. Hon snabbt tänder på det igen. Nina vet inte exakt hur många minuter hon hade somnat och hur det kommer att påverka tillfrisknandeprocessen av sin fars sjukdom. Men hon är jätteorolig. Hon sitter resten av natten och ber att det avbrottet från behandlingen inte skulle påverka slutresultatet på ett negativt sätt.

När familjen går upp på morgonen två nätter senare upptäcker man att Gregor har somnat in mitt på natten. Nina känner en enorm skuldkänsla. Hon väljer att förbli tyst om det som hände ett par nätter tidigare. Hon är rädd för att bli anklagad för pappas död och därefter utstött från familjen. Det går mycket dåligt med ”affärerna” och familjen tjänar mindre och mindre för varje vecka som pandemin pågår. Man får inte ihop tillräckligt för att skicka lite pengar hem till familjen. Oron är stor bland gruppen. Samtidigt planerar man att skicka Gregors kropp till Bulgarien. Det kostar också tid och pengar att transportera kroppen till hemlandet.

Det är en kall och solig dag. Det finns inte ett enda moln i himlen. Den blåa himlen ser helt himmelskt ut. Man har svept in Gregor i ett vitlakan och bundit fast kroppen på en träbreda. Nina, tillsammans med en kusin tar den korta sidan av träberedan vid sin fars huvud. En annan släkting tar den andra kortsidan av träberedan vid Gregors fötter. De lyfter den för att ställa den på taket av en bil som är redo att åka hem med kroppen. När de har Gregor ovanpå sina huvud så känner de att tyngden förändras. Tyngden av Gregors kropp försvinner gradvis och de i sin förvåning ser att kroppen svävar lätt i luften och går mot himlen. Alla blir så stumma vilka bara iakttar att en starkare kraft tar emot Gregor. Hans kropp försvinner i den sagolika blåa himmelen.  

Nina kan inte slå ifrån sig sin skuld om att pappan inte lever längre. Samtidigt tänker hon på sina hungriga barn i hemlandet och att både pappas bortgång och pandemin som har orsakat ekonomiska problem för miljoner europier har gjort att hon har svårare att få ihop pengar och skicka hem det.

Angie dyker upp igen en dag på eftermiddagen. Hon lutar sig snällt framåt mot Nina och erbjuder att Nina ska i alla fall komma hem till henne och hennes make för att varma sig, duscha och dricka lite varm mjölk. Att familjen kan sedan köra henne tillbaka till hennes plats igen. Carl är som vanligt vid sin flashiga bil och vinkar på Nina. Angie erbjuder också att kompensera det inkomstbortfall det innebär om Nina lämnar sin plats för ett par timmar. Nina till slut bestämmer sig och tackar ja till erbjudandet. Tanken på ett varmt bad i ett fint badrum, rena kläder och varm dryck är som en dröm för henne. Hon går och sätter sig på baksätet av bilen. Angie sätter sig på framsätet vid Carl. Efter 10 minuter körning stannar Carl bilen och Angie går ut. Angie säger till Nina att hon ska bara handla lite och kommer hem senare. Att Nina kan åka vidare med Carl. Nina blir rädd och vill gå av bilen. Hon märker att bilen är låst inifrån. Carl vänder blicken vänligt och visar en bunt med pengar och säger: ”här är det 2000 kronor. Du får det om du kommer hem till mig och duschar och gör mig sällskap ett par timmar. Det är upp till dig.” Angie tolkar medan hon står utanför bilen och är på väg att stänga dörren. Carl säger att hon får fundera en stund. Han låser sedan upp bildörrarna och säger att Nina kan gå ut om hon vill. Nina funderar en stund, öppnar dörren till bilen, funderar ytterligare en stund och sedan stänger dörren igen utan att kliva av. ”Då så, du är välkommen”, säger Carl. Angie stänger dörren och avlägsnar sig från bilen. Carl och Nina åker iväg.

I flera dagar i rad ser Börje att det finns en annan man, en lite yngre man, som sitter istället för Gregor på hans plats. Han går till sist fram och frågar vad som hänt med Gregor. Han fick veta att Gregor troligen blev en av de tiotusentals som fallit offer för Coronavirus vilken aldrig blev ett konstaterat fall.

Börje sitter i sin bil. Han känner och hör hur han andas tungt. Han fäller några tårar och tänker att han hatar denna orättvisa värld. En stund senare tänker han att det inte hjälper att fälla tårar eller hata världen. Han måste göra något. Han bestämmer sig att ringa två samtal.

Det första samtalet går till hans vän Soraya i Bryssel.

  • Hej vännen, hur är läget? Skulle vi/du kunna samtala med dina kollegor i parlamentet för att se om vi så småningom kan sätta press på de europeiska länderna med romsk befolkning att prioritera denna grupp och höja deras levnadsstandard. Jag tror att Europa, med hjälp av Amerika, Kina och Ryssland, måste vidta piska-och-morot-politiken för att få de där djävla regeringarna att förbättra levnadsstandarden för den del av sin egen befolkning som lever i misär. Titta lite närmare, är du snäll och se om vi kan börja någonstans ifrån.

Det andra samtalet går till hans dotter i Stockholm.

  • Hej älskling, hur har ni? Kan vi träffas över en fika eller en lunch?
  • Ja, vad bra, hämta gärna barnbarnet också, det blir kul.
  • Okej, vi ses, puss.


© Samuel E.  Rajeus, Redaktör, S.E.R.P. & PUBLISHING

PERSONA NON GRATA (1:5)

The Life Destroying Games

Individer med olika mål/drömmar försöker sitt bästa under sin livstid att förverkliga sina visioner. En vill öppna sin egen restaurang. En vill köpa sin drömvilla. En vill bli lärare. En vill bli författare. En vill bli artist. En vill bli fotbollsproffs. En vill bli youtuber. Börje Nilsson hade alltid en dröm. Hans mål var att bli professor och verka inom forskarvärlden.

Börje är 23 år då han tar sin kandidatexamen i psykolog. Han jobbar några år och sedan pluggar han till master i socialpsykolog. Han var då 29 år då han bestämmer att söka en forskarutbildning. Det tar 5 år för honom att komma in. Han söker till olika forskarutbildningar inom sociologi och psykolog varje år. Han får avslag på sina forskaridéer gång på gång. Hon upptäcker ganska snart att han inte har de rätta kontakterna och han inte kommer från de rätta familjekretsarna. Det gör det svårare för honom att komma in på den forskarutbildning han söker sig till. De sociologiska institutionerna han skickar sin ansökan till anser att hans forskaridéer tillhör mest den psykologiska sfären och de psykologiska institutionerna han skickar sin ansökan till meddelar att idéerna passar mest inom den sociologiska forskarvärlden. Han kommer till sist in på ett forskarprogram. Programmet är normalt en 4-årigt utbildning. Det tar precis 10 år för Börje att bli klar med det. Han förstår också att det är en medveten strategi från institutionernas sida att vissa studenter som tillhör ”persona non grata” ska fördröjas så mycket som det bara går. Börje var 44 när han börjar undervisa på universitet. Han upptäcker ytterligare att varje forskargrupp har sin bunkermentalitet och tar in forskare som tillhör de rätta politiska kretsarna. Trots att han söker lektorstjänster förblir han som lärare i 11 år innan han får ett lektorat. Börje jobbar vidare och publicerar flera böcker inom sitt ämne, men någon professur är inte alls i sikte. Positionerna är tagna av ”gamarna” som håller hårt i sin uppfattning om att inte låta en som inte tillhör ”den högsta kasten” ska ta sig in. Börje hinner att bli 64 år gammal. Han beviljas till slut en professorship. Han går i pension ett år senare.

Börje känner sig på något sätt förolämpad när han blir professor vid den åldern. Det går inte att använda den på något sätt. Det är bara ett spel för gallerierna, en siffra i statistiken. Han tänker, detta är på något sätt värre än ”The Hunger Games”. Att någons hela liv går förlorat när man blir en bricka i ett spel.

Hur mycket kontroll har man egentligen över sitt eget liv?

FIXA MIG, DOKTOR!

Beträffande de psykiatriska störningarna och dess behandlingar

När en människa besöker en läkare hoppas man ofta att ens besvär/sjukdom ska förvinna helt och man blir botad. Man hoppas också att man blir på något sätt immun så att sjukdomen inte alls kan komma tillbaka i framtiden. Faktum är att i de flera sjukdomar eller kirurgiskt ingrepp uppnår man inte det perfekta resultatet när man sätter in en behandling. Detta är också fallet med de flesta psykiatriska sjukdomarna och de psykiatriska behandlingarna som erbjuds idag.

Den missuppfattning som utbrett existerar ute i befolkningen är att man tror att många behandlingar mot somatiska sjukdomar är exakta i motsatt till psykiatriska behandlingar som är ungefärliga. Vi vet idag att även matematiska beräkningar inte är exakta utan det finns alltid felmarginaler.

Låt oss ta några exempel.

Sonya är 40 år. Hon ligger på operationsbordet för ansiktslyft och bröstförminskning. Hon har anlitat den bästa plastikkirurgen på stan och hoppas att få det perfekta resultatet. Jag kan med säkerhet säga att de allra flera individer som gjort ett sådant ingrepp vitnar att det har skett en markant förbättring men kirurgen lyckades ej att uppfylla deras förväntningar. Sonya ser fantastiskt ut efter operationen, men hon ser inte ut som när hon var 30 år gammal. Man ser en 40-årig kvinna som ser vackrare ut. Notera att det har skett en förbättring.

Bertil, 60 år, utför en knäoperation. Det blir en definitivt lyckad operation. Han kommer på sina fötter igen. Han kan gå sina dagliga promenader utan att ha ont. Frågan är om knäna är helt återställda såsom den var innan skadan. Svaret är definitivt nej. Det finns uppenbarligen operations ärr på knäna och Bertil måste hantera sina knän varsamt. Notera även här att det har skett en förbättring.

Det är också fallet med de flesta farmakologiska behandlingarna t ex mot diabetes, mot högt blodtryck eller mot magsår, med mera. Behandlingarna är inte exakta och behandlingsresultaten är ungefärliga. Det är viktigt att nämna att behandlingsutgången blir mer osäker när den mänskliga fakturen kommer in. Människan är absolut en oberäknelig variabel i behandlingen. Även här sker en förbättring i de allra flesta fall när man sätter in en farmakologiskbehandling.  

Även industrin är inte undantag i det fallet. De raketer man skjuter upp i rymden, de bomber man faller från ett bombflygplan, de missiler man skjuter till olika militära mål, de passagerarflygplan man flyger med alla har utan undantag felmarginaler.

Många patienter med olika psykiatriska besvär hoppas att de blir helt friska. De hoppas att kunna fungera som ”alla andra” efter behandlingen. Även anhöriga hoppas att vi ska kunna hjälpa en individ med t ex affektiva störningar såsom depression, bipolär sjukdom, ångestproblematik, OCD, tvångs tankar/beteende eller sjukdomar såsom ADHD eller autism, samt personlighetsstörningar att kunna operera felfritt i samhället efter behandlingen. Faktum är att det inte kommer att hända i de flesta fall. Många blir mycket besvikna efter ett sådant besked. Det som vi gör i behandlingen är att först medvetandegöra patienten och anhöriga om patientens begränsningar, biologiska/neurologiska tillkortakommanden och sedan vägleda både patienten och anhöriga om hur de kan navigera i sin interaktion med sig själva och med de andra ute i samhället. Detta för att patienten ska leva ett någorlunda normalt liv. Det är viktigt att man inte utsätter sig för helt onödiga påfrestningar baserad på feluppfattning eller orealistiska förväntningar om sig själv eller baserad på förväntningar av andra såsom föräldrar.

Faktum är att vi föddes med olika biologiska/neurologiska resurser och vi hamnar i olika miljöer med olika ekonomiska- och sociala förutsättningar. Låt mig poängtera här att det som grupper med rasistiska uppfattningar vill göra gällande är helt olikt med det som jag nämner här. Det finns inget belägg för att vita är generellt bättre än svarta eller kvinnor är generellt mindre begåvade än män. Det är helt rasistisk uppfattning som har i syfte att ta till sig mer resurser för att förslava andra. Det finns däremot individuella skillnader. Vissa födds med bättre neurologiska förutsättningar jämfört med vissa andra. Det blir då lättare för den förstnämnde (den med en bättre neurologisk uppsättning) att lyckas bättre i sitt liv.

Låt mig även här ta ett exempel.

Ponera att vi har två splitternya Volvo XC40. Båda har en bra motor, fyra fina och nya däck, en felfri kaross, fin inredning med läderstolar, navigation, stolvärmare, el hissar och körassistent med olika kameror och sensorer. Den enda skillnaden är att AC saknas i den ena bilen. Du kör en sådan bil utan AC i en varm sommardag. Fönstren är upphissade. Du börjar svettas mycket. Du blir agiterad. Din syn försämras efter en stund. Dina ögon är påverkade av hettan i bilen. Din uppmärksamhet sjunker. Även bilen börjar reagera onormalt. Du trycker på alla knappar på instrumentberedan för att få igång AC:n. Det händer ingenting. Om du fortsätter att trycka på knapparna och insisterar att få igång AC:n kommer både du (din hjärna) och bilen (din kropp) få skada eftersom det inte finns AC i själva systemet. Detsamma gäller om du eller dina föräldrar trycker hårt för att du ska uppnå någonting och att ”AC:n” inte finns i systemet då själva systemet/individen kommer att få stor skada. Det är viktigt att man vet vad systemet klarar av. Ett privatflygplan kan flyga 5 individer och du lastar planet med 7 personer. Det finns då en stor risk att planet kraschar och alla dör.

Det som vi gör i terapin är att först uppmärksamma patienten och även anhöriga om att det saknas AC i systemet. Det innebär inte att systemet är värdelöst och man måste skicka bilen till skroten. Vi har fortfarande en mycket fin Volvo XC40 som det går att använda i många år. Terapeuten sedan hjälper individen med olika interventioner och terapeutiska verktyg om hur man kan göra för att inte utsätta systemet för felanvändning så att man kan använda systemet under en oöverskådlig tid. När vi talar om en neurologisk åkomma talar vi om att hjärnan inte opererar som den ska i vissa sammanhäng. Individen behöver bara lära sig hur man ska kunna använda sin hjärna så att hen inte utsätter systemet för onödig stress. Jag önskade att vi visste idag var någonstans i hjärnan skulle vi manipulera med psykosocialbehandlingar, med mediciner, eller kirurgiskt ingrepp för att kunna fixa en ”AC” där, men vi idag har inte den kunskapen. Så allt vi gör är att hjälpa individen att hitta ett sätt att utan större påfrestning kunna leva ett gott liv med sitt tillkortakommande. Även här sker en förbättring, i de flesta fall, i måendet efter behandlingen. Det finns dock en risk att individen återfaller i sjukdomen speciellt om man missköter sin hälsa.

Under mina år som kliniker har jag haft många unga patienter, inte minst, inom tvångsvården, med stora krav på sig själva eller kände stora krav från sina föräldrar för att skaffa sig en fin akademisk examen. Många av dessa ungdomar kom till och med in på läkarlinje, psykologprogrammet, juristlinje för att sedan drabbas av allvarliga psykiatriska sjukdomar såsom psykos, paranoia, djupdepression. Många av de hamnade senare inom den psykiatriska tvångsvården. Jag känner personligen ett antal sådana patienter som senare begick självmord eftersom de inte kunde acceptera sina sjukdomar eller de kände att deras föräldrar inte kunde acceptera att de inte kunde skaffa sig en fin utbildning.

De flesta behandlingarna leder inte till en total tillbaka gång till det friska och felfria. De hjälper däremot att man kan leva ett drägligare liv utan att utsatta sig själv eller blir utsatt av sina anhöriga för onödiga press som kan leda till ödesdigra konsekvenser. 

© Samuel E. Rajeus

PhD kandidat i Allmänpsykologi/ Leg. psykoterapeut (KBT)

PRESIDEN TRUMP, TREDJE RIKETS VINDAR!

Beträffande President Trumps uttalande om stulen valseger och belägringen av Kapitolium i Capitol Hill

I det senaste presidentvalet i USA förlorade president Trump med en marginal på 4 miljoner mot Joe Biden. Mer än 70 miljoner amerikaner röstade på honom. Han hävdar orubbligt att han har fått mer röster än Joe Biden. Och att Biden utropades till vinnare på grund av omfattande fusk. Trots otaliga försök och överklaganden till olika amerikanska domstolar samt påtryckningar på olika republikanska guvernörer och höga republikanska chefer, d v s personer med nyckelposition inom Trumps eget parti, inom valmyndigheter i olika delstater lyckades Trump inte bevisa att det hade skett omfattande valfusk. Flera valobservatörer och medarbetare inom valmyndigheten meddelade senare, bland de också många från det republikanska partiet, att den senaste presidentvalet hade genomfört demokratiskt och säkert. Trump hävdar dock att det hade skett omfattande fusk och det är tjuvarna som utropat sig till vinnarna. Notera att det finns miljoner amerikaner som helt och hållet håller med honom även om det överhuvudtaget inte kommit fram några bevis att det skett omfattade valfusk.

Faktum är att den amerikanska demokratin, trots alla sina brister, är en av de bästa demokratierna i världen. De olika demokratiska institutionerna observerar och övervakar varandra i en demokratisk anda. Det gör det möjligt att en liten grupp med politiska- ekonomiska- och även militära resurser inte kan bedriva sin egen agenda och skapa en diktatur såsom vi ser i Ryssland, Kina, Nordkorea och Iran. Frågan är varför så många miljoner amerikaner lyssnar och tror på det som Trump säger utan att det egentligen finns några bevis för det som han hävdar.

Vi ser tydligt och klart att president Putin har miljontals supportrar i Ryssland. Vi ser tydligt och klart att president Xi Jinping och den kinesiska kommunistpartiet har miljontals anhängare i landet. Och det är också fallet med alla andra förtryckta länder. Att ha så många miljoner supportrar och att kunna mobilisera en bråkdel av de räcker för att skapa en diktatur. Det var precis det som president Trump försökt att testa genom att hetsa tusentals av sina anhängare att storma Kapitolium och se om det går att skada den amerikanska demokratin. Han har tidigare flera gånger nämnd Putin och Kim Jong-un som respektabla och kraftfulla ledare värda att vörda. Hans önskan är att kunna operera som dem och att leda ett land som deras.

Den tillträdande presidenten Joe Biden ska tänka på allvar och ta de 70 miljonerna som röstade på Trump i beräkningen. Det finns säkert en anledning att så många är så missnöjda vilka röstar på en kritiskröst. Även om den kritiska rösten har sin egen agenda och inte vill förbättra folkets levnadsvillkor. Det var precis så som det hände i Tyskland när Hitler och hans parti kunde överta makten. Det fanns miljontals fattiga tyskar som var missnöjda. Hitler kanaliserade en bråkdel av dessa fattiga till sin egen vinning. Han använde demokratiska och parlamentariska medel för att överta maken. När han hade då makten skickade han till fronten först de miljontals absolut trogna anhängare som dödades i kriget. Ledarna som Hitler och hans ekonomiska- och militära elit hade levt i lyx till sista sekund av andravärldskriget. Trump och hans stab av ekonomiska och militära elit är utan tvekan mycket smarta individer med ekonomiska, politiska och militära resurser vilka alltid skickar, i de flesta fall, fattiga och även i vissa fall kriminella till fronten för sin egen vinning. Jag såg bilder på de som stormade Kapitolium. Av de bilderna att döma såg jag människor från allra lägsta i samhället och människor med kanske sina egna politiska/rasistiska agenda vilka härjade så belåtna i kongresslokalerna.

Ponera bara att någon som Trump skulle kunna beväpna 2 miljoner av de 70 miljonerna som röstade på honom då den amerikanske demokratin hamnar utan tvekan i gungning. Det här är exakt fallet med diktaturer som Ryssland, Kina, Nordkorea, Iran och med mera. De har beväpnat några miljoner av sina landsmän och försett de med basala nödvändigheter i livet och sedan beordrades de att döda sina egna landsmän vilka protesterar om orättvisor och önskar ett drägligare liv. Det var exakt det som hände i Nazityskland. En liten grupp av högintelligenta människor tog maken genom att ta med sig eliten. De beväpnade sedan ett par miljoner fattiga och skapade ett specialförband. Sedan var det kört för den tyska demokratin att vinna tillbaka landet genom parlamentariskt försök. Trots att Hitler hade absolut en bråkdel av tyskarna bakom sig lyckades han sätta hela världen på brand och orsaka mellan 50 och 60 miljoners död. Trump gjorde ett försök för att se om han kunde gunga den amerikanska demokratin. Det faktum att han sparkar sin försvarsminister och hans justitieminister avgår i slutet av hans dagar i Vita huset var tecken på att han hade även tänkt på en militärkupp, liknande Hitlers maktövertagande, vilket också general Mark Milley misstänkte och gjorde sina kollegor inom militären förberedd på. Tramp lyckades definitivt inte att iscensätta sina planer fullt ut. Han meddelade dock senare att han och hans anhängare är i början av ”den fantastiska resan”. Vi måste ta det budskapet på allvar. Den tillträdande presidenten Joe Biden och den amerikanska regeringen som efterträder den nuvarande måste verkligen tänka till och ta de över 70 miljoner missnöjda som röstade på Trump på allvar.

Det samma gäller hela världen. Vi ser idag många rasistiska och populistiska regeringar som har makten i Europa. Det är utan tvekan Tredje Rikets vindar som blåser igen. Tar vi inte hotet på allvar kommer vi betala ett högt pris för det, igen.

© Samuel E. Rajeus, redaktör, S.E.R.P. & Publishing, den 8:e januari 2021

ADHD-Superkraft eller Handikapp

Det är viktigt att notera att vi alla har olika grader av olika psykiska/psykiatriska symptom men det innebär inte att vi alla har en massa diagnoser. Har man t ex en hög grad av ADHD-drag men ändå lyckas att föra fram ett bra liv med utbildning, karriär/jobb och familj utan alltför mycket besvär då ska man inte få en diagnos. Det rekommenderas att vården gärna undviker att sätta en diagnos. Det ska undvikas att sätta en individen just i det facket helt onödigt. Det är inte vattentätt mellan de olika diagnoserna. Diagnoser säger inte allt om en individ. En människa är mycket mer än sina diagnoser. Har man däremot livslånga problem som manifesterar sig i olika delar av ens liv såsom jobbet, kontakt/relation med nära och kära, sociala- eller hälsoproblem såsom beroendeproblematik i olika former då sättandet av en diagnos rekommenderas. Individer som lider av ADHD-problematik har ofta problem i tre områden, nämligen koncentration, hyperaktivitet och impulsivitet.

Jag hör ofta att anhöriga till individer som lider av ADHD talar om att individen kan vara ”oerhört fokuserad” när han/hon vill och brinner verkligen för sin sak. Man ser det som en bra egenskap. Man ser det som en ”superkraft”. Det handlar egentligen om ett handikapp i dessa fall. Varför? Det finns nämligen skillnader mellan ”fokus”, hyperfokus” och ”flow”.

Fokus innebär att en individ kan fokusera och ignorera eller bortse från de kringliggande störningarna i en stor utsträckning för att kunna fortsätta med det som man håller på med. En student t ex med bra fokus kan sitta i flera timmar och plugga. Man kan också ta korta pauser och gå tillbaka till sitt pluggande och fortsätta vara fokuserad. Man kan avbryta för att äta lunch eller besvara ett telefonsamtal. Man kan utan större problem gå tillbaka till sitt arbete igen.

Hyperfokus däremot innebär att man är helt uppslukad av sin aktivitet och nästan helt oförmögen att avbryta utan att bli arg eller ha svårigheter att ta tråden igen. En individ med ADHD-problematik och hyperfokus kan t ex ”fokusera” på ett dataspel i timmar utan att bry sig om att gå och äta, eller svara i telefon eller struntar helt i sin sömnrutin. Hen kan sitta hela natten och spela och njuta. Man då har svårigheter att vakna i tid på morgonen och ta sig till skolan. Skolarbetet blir lidandet. Om förälder i detta fall avbryter individen kan han/hon bli jättearg och t o m svära och slå sönder saker och ting. Individen har stora svårigheter att återgå till t ex spelandet om man blir avbruten. Det är därför detta är inget konstruktivt och hälsosamt fokus och det är därför man kallar det ”hyperfokus” vilket är ett handikapp.

Flow innebär att man hamnar i ett tillstånd av en ovanlig produktivitet. Det liknar fokus men skillnaden är att individen kan sitta t ex i fyra timmar och producera så mycket som man normalt skulle producera i en halv vecka. Man kan också i detta fall avbryta för att uträtta korta behov. Man kan dock gå tillbaka till arbetet och fortsätta i samma takt (flow) som innan. Det är inte helt och hållet klarlagt varför man ibland hamnar i detta tillstånd som kallas flow men det är klart ett positivt och önskvärt tillstånd.

Individer med koncentrationssvårigheter, hyperaktivitet och impulsivitet kan ha olika grader av ADHD-problematik. Det är ändå möjligt att sätta en diagnos. Jag drar ett exempel här:

Hurace är 45 år. Han är civilingenjör med en doktorsexamen från Chalmers. Han har ej missbrukat alkohol eller droger i hela sitt liv och han har aldrig hamnat i onåd med rättsväsendet. Han har inga fysiska sjukdomar. han känner sig förövrigt frisk och kry. Han är däremot misslyckad med tre äktenskap, har tre barn med tre olika kvinnor, älskar att hoppa fallskärm, springer nästan 15 mil varje vecka. Han älskar också att spendera pengar/tid både på kvinnor och på olika spel. Han har inte heller lyckats att göra en karriär då han hade svårt att komma överens med både sina underordnade och sina överordnade. Hurace var också i perioder sjukskriven i långa perioder. Han har tyvärr ingen bra relation med sina föräldrar och syskon. Hans barn är inte så förtjusta heller att spendera tid med honom.

Vi ser i Hurace fall att det har gått så bra för honom i vissa avseenden men inte alls så bra i andra avseenden. Det finns också livslångt lidande när det gäller impulsivitet och hyperaktivitet gällande relationer, ekonomi och karriär.

Kommer Hurace till en basutredning på en psykiatrisk mottagning kommer han med största sannolikhet gå vidare för en neuropsykiatrisk utredning gällande bland annat ADHD.

© Samuel E. Rajeus

ALKOHOL-DEN VÄRSTA DROGEN?

Alkoholkonsumtion orsakar 3 miljoner dödsfall världen över årligen. Alkoholindustrin omsätter 1300 miljarder dollar årligen. Det finns därför starka krafter i världen vilka vill promota alkohol som njutningsmedel och inte som en drog. Dricker man, som man, mer än 14 standardglas alkohol i veckan och som kvinna, mer än 9 standardglas alkohol i veckan då klassas man som alkoholist i Sverige. Dricker man, som man, mer än 4 standardglas och som kvinna mer än 3 standardglas på en och samma gång då dödar man sina hjärnneuroner vilket innebär att man skadar sig själv genom sitt drickandande. 14 standardglas i veckan motsvarar cirka 3 flaskor vin eller 53 cl starksprit. 9 standardglas i veckan innebär motsvarande cirka 2 flaskor vin eller 34 cl. starksprit. Ett standardglas alkohol innehåller 12 gram ren alkohol som motsvarar:

  • 1 glas bordsvin (12-15 cl)
  • 1 flaska starköl (33 cl, 5%)
  • 1 litet glas dessertvin (8 cl)
  • 1 grogg (knappt 4 cl sprit)

Det kom en studie om befolkningsalkoholvanor för ett antal år sedan i vilket Sverige, Karolinska institutet, också medverkade. Man gjorde en longitudstudie på hundratusentals individer i Europa och Amerika för att kartlägga deras alkoholkonsumtion och de skador alkoholen orsakar. Resultatet visade tydligt och klart att inget drickande, alltså nollalkoholintag är bäst för individen.

Det finns en risk att mellan 10 och 15 procent av de som börjar dricka i tonåren utvecklar alkoholberoende. Mer än 8 miljoner svenskar över 15 år dricker alkohol vilket innebär cirka 80 procent av befolkningen. Mer än 1 miljon beräknas ha någon form av överkonsumtion som klassas som riskbruk. Av dem lider cirka 350 000 av alkoholberoendeproblematik i olika grader, enligt Systembolaget.

Forskarna i Storbritannien har klarlagt 16 skador, både på konsumentnivå och samhällelignivå, som alkoholkonsumtionen orsakar. WHO har nämnt mer än 200 sjukdomar som kan orsakas eller förvärras av alkoholkonsumtion. De vanligaste sjukdomarna är olika cancerformer, såsom tjock- och ändtarmscancer och bröstcancer. Börjar individen dricka alkohol vid 13/14 årsåldern är risken mycket högre att drabbas av cancer 20-30 år senare. Dricker man i 20-30 år är det nästan omöjligt att hjärnan kan återgå till den struktur som man hade innan alkoholberoendet. Det blir permanenta skador livet ut.

Forskarna anser att det behövs ett helhetsgrepp på samhällelignivå för att få bukt med detta samhällsproblem. Det är ett mänskligt behov att få njutning såsom upphetsning, avslappning och fantasi vilka nämns som tre huvudsakliga njutningsvägar. Många söker att tillfredsställa dessa njutningsvägar via t ex alkohol. Det är fullt mjöligt att uppnå dessa njutningar genom t ex konstruktiva aktiviteter. Långsiktigt är det viktigt att man börjar med barnen och i hemmet. Ju senare man introducerar barnen för alkohol desto bättre är det.  Tre skyddsfaktorer i familjen nämndes som viktiga. De är följande:

  • känslomässigt stöd till barnen – att barnen kan lita på att föräldrarna finns där för dem.
  • Positiv övervakning – att föräldrarna vet var ungdomarna är på lördagskvällar.
  • Kvalitetstid – Ju mer föräldrarna kan spendera kvalitetstid med sina barn desto minskar de risken att barnen senare utvecklar beroendeproblematik.

samhällelignivå är det avgörande att t ex staten förbjuder alkoholreklam och håller monopol på alkoholförsäljning. Att man redan på förskole- eller lågstadienivå ser till att barnen är mycket aktiva med olika fysiska aktiviteter. Samt att familjer får stöd med de tre ovan nämnda skyddsfaktorerna.

© Samuel E. Rajeus

Dr. kand. i psykologi/Leg. psykoterapeut (KBT)

President Trump, preparation for the second run and probably nomination for the Nobel Peace Prize-analysis

On the occasion of assassination of general Qasem Soleimani, the commander of Quds Force- a division of the Islamic Revolutionary Guard Corps (IRGC) of the Islamic Republic of Iran, by the US military forces in Bagdad, Iraq on Friday, January the 3rd, 2020.

Since the first day President Trump has entered the White House, he has worked hard for the American people to see that he is a man of action and not just of talk.

President Trump has managed to fulfill some of his most important election promises during his first term in the White House. He has succeeded in boosting the economy by, for example, giving free hands to the coal industry. He has protected the jobs and created several job opportunities by imposing duties on import materials. He has really lost the United States aid to various countries and a number of international organizations. He also does his best to build some kind of wall to stop ”Mexican criminals, and rapists” from entering the United States. And last but not least, he does everything he can to rein in North Korea and Iran. In any case, he wants the American people to look at his time at the White House in this way. In all likelihood, so are his followers and some others will see him the way he wishes.

In fact, he hasn’t done much. But that’s not at all the way Americans look at his efforts. Let’s take a closer look at his accomplishments so far. Custom duties against European countries were more than just a harsh rhetoric for the domestic audience. We know today that nothing happened on that front. President Trump, however, appears to be a strong leader in front of his people against ”the Europeans who have been exploiting the United States for years”. Tariff against China has also not resulted in any concrete gain for the United States, as China strongly threatens to answer with the same coin.

No wall has been built and probably never will be. What counts is that President Trump, with a ruthless tone, wants to get through an agreement to build some kind of wall, in some parts of the US-Mexico border. If it doesn’t, President Trump can always explain to his supporters that ”evil forces within the US” put an end to his plans for this. However, he has succeeded in gaining momentum on the economy. Dollar is stronger today compared to a few years ago. Through the coal industry and by stopping aid (withdrawn from several international agreements) and losing military activities, he has succeeded in improving the economy.

What happens to the climate in the long term? What happens to the economic imbalance in the world in the long term? What happens to poverty and the unjust economic distribution in the world? How to deal with climate disasters that are becoming more and more? How to overcome the refugee disaster that will be more and more? The Trump administration is closing its eyes on these issues as they are protectionists. They do not care about these issues. What is important to them is the short-term win that applies. And it seems that they will get what they are looking for. Unfortunately, this is also how the world economy works.

At the international arena, as part of his foreign policy, he has had two theatrical meetings with North Korea’s leader Kim Jong-un to limit North Korea’s nuclear weapons development and its long-range robot defense program. North Korea, as many times before through a political maneuver, has managed to fade the Trump administration’s rhetoric. Today, they continue with their missile developments the same as their nuclear weapons ambitions. The tone however in Washington and with President Trump is that an agreement has been reached with Kim Jong-un that makes the world a safer place to live in.

The US government, with Trump at the forefront, has also sought to put the reins on the Iranian government by first stepping out of the nuclear deal and then embarking on extensive financial sanctions that actually put the Iranian people on their knees. The purpose is to get the Iranian administration to come to the negotiation table to show, like North Korea, through a couple of theatrical meetings, the domestic audience that they also have control over a barbaric regime like the Iranian. It turned out that, in the Iranian case, it was more difficult to get the Mullahs to come to the negotiation table. The latest spectacle has then been that the United States chooses to eliminate one of Iranian generals, Qasem Soleimani, who played a key role in the conflicts in Iraq, Syria, and Yemen, to name a few. This also as a further attempt by President Trump to pull the Iranians on the negotiation table. His tweet immediately after the assassination of general Qasem Soleimani that ”Iran has never won a war but has never lost a negotiation” was a clear signal that ”hey, guys, come on, let’s talk a little and we both will get big wins on that.

President Trump does not want war. The Mullahs do not want war either. There will be no war. Both Americans and Iranians are tired of participating in wars and sacrificing their young men and women (often from the working class) in order for their leaders to rule and live their lives. Today, Iran is on its knees financially and does not have the popular support to start a full-scale war. The US regime knows that it has no mandate from its elected officials, nor the popular support to re-enter a war. President Trump is not ”genetically” a hard-liner. He is a businessman who ultimately only wants to make financial profits. The Mullahs are also not ”genetically” a warrior. As soon as they understand that the bottom is reached, and their existence is in danger, they will back from their positions. That’s exactly what Ayatollah Khomeini did by ”drinking up the poison” and putting an end to the war between Iran and Iraq in the late 1980s when they knew that there was no economic or military power at all to continue to war. Let me remember that this Ayatollah Khomeini had always used to say that “you will fight until you win back Jerusalem”.

The Iranians are likely to strike back militarily in one way or another. It will probably be a very limited and isolated attack to show only its supporters both in the country and in the region that the murder of general Qasem Soleimani was avenged. They will most likely also approach the Trump administration to negotiate a deal. This is in order to ease the financial penalty. If Mullahs come to the negotiating table, Trump will declare with noise and trepidation that he has succeeded in neutralizing the most dangerous evil in the world. He even more secures his chances for re-election. It can even be completely in order to nominate him for the Nobel Peace Prize. Even here, like the North Korea case, nothing will really happens, but for the domestic audience, Trump appears to be a forceful leader worthy of governing, and of course a full-fledged Nobel Peace Prize candidate when, with his efforts, the world has become a safer place to live in. Ja, we are living in such a world.

© Samuel E. Rajeus, Editor

West Palm Beach, Florida, USA, January 5th, 2020

DEN FRAMGÅNGSRIKA ”PSYKOPATEN” MED EN FORSKARPOSITION (3)

Pavlovs hundar

#Bryt tystnaden-doktorer!

Tema: Alfaindividers alfamotståndare

Föreläsare: Dr. Simon Nordin

Plats: Aula Magna, SU, Stockholm

Tid: fredagen, den 19 januari 2018

Det var först efter Dr. Nordins vinterprat i P1 2017, inspirerad av Metoo-rörelsen, som doktorers situationer fick nationell uppmärksamhet.

Aula Magna var fullpackad med 1394 åhörare som förutom sittplatserna hade intagit trapporna och raderna längs bak på föreläsningssalen. Rörelsens Bryt tystnaden- doktorers arbetsgrupp hade bjudit in mer än 500 doktorer och doktorskandidater från hela landet vilka hade skrivit till rörelsen och rapporterat om trakasserierna på sina respektive institut i samband med sina forskarutbildningar.

”Jag har ingen forskning med vilken jag kan backa upp det som jag vill berätta för er idag. Det är bara mina egna erfarenheter. Detta är dock, anser jag, ett mycket intressant forskningsområde, d v s, att forska på de som forskar. Jag kan tänka mig att det finns en mycket stark motvilja bland dessa forskare som medveten motarbetar en sådan forskning.

Det finns tyvärr en stor grupp kandidater till forskarutbildningar som sållas bort metodiskt av professorerna redan innan de får en chans att komma in och visa vad de går för. En grupp elimineras bort då det inte finns plats för alla. Den andra gruppen är egentligen de som har, i många fall, bättre meriter jämfört med de som blir antagna. De kommer inte in för att de inte har någon kontakt (släkt/vänner) och inte etablerat i förväg någon kontakt med en institution eller en professor. Många av dessa doktorander som blir antagna är släkt till andra forskare/professorer som bereder platser för dessa sökanden in i forskarvärlden. Här pratar jag om de doktorsprogram där man kan få en doktorandtjänst. I de forskningsprogram såsom matematik, fysik eller kemi där vi inte har så många sökande för doktorandtjänsterna tar instituten in många utländska doktorander som med slavliknande ersättningar gör grovjobbet för sina professorer. Institutionerna kan då fortsätta få anslag för sina forskarutbildningar. Det finns också otaliga exempel på dessa doktorander vilka försökte göra sin röst hörd för ett antal år sedan, men utan större lycka.

Den andra gruppen är den grupp som blir antagna i doktorsprogram men ingår i den kategorin som ska trakasseras till max för att de inte ska lyckas. Man får fråga sig varför det ska vara på det viset. Har institutionen inget intresse att de ska bli klara och gå ut som färdiga doktorer? Svaret är kort och gott, ”nej”. Varför är det så? Ja, ingen institution vill få en stämpel på sig om att det är så enkelt att få en examen därifrån. Ponera att en institution antar 10 studenter för ett program, på avancerad nivå. Det blir en skandal och tummen nedåt för denna institution om alla 10 klarar programmet och får sin examen i den tidsram som är uppsatt för programmet. Jag kan dra en parallell med en gymnasieskola. Om en klass som har 20 studenter producerar 15 A och 5 B då blir läraren med största sannolikhet kallad till rektorn och ifrågasatt om att varför man delar ut så slapphänt så många A-betyg och B-betyg. Även om det kanske just i denna klass finns bra studenter. Läraren måste hålla sig inom den ram som finns. Skolan vill inte heller få ett rykte om att det är lätt att få A-betyg på denna skola. Det är liknande direktiv som råder på våra universitet och högskolor. Jag såg med mina ögon hur institutionerna motarbetade och rent kriminellt trakasserade mina klasskamrater på flera avancerade program för att de inte skulle klara sig i tid. Låt mig ta ett exempel. I mitt senaste program fick 5 studenter mycket hjälp av sina handledare att bli klara i tid. Det är också ett minustecken för en institution ifall ingen kommer att få sin examen i tid. 4 fick kämpa som dårar mellan 1 och 3 år för att få sin examen och 3 är fortfarande, efter cirka 5 år inte klara med sin examen. De troligen hoppar av programmet som är också institutionens syfte. Institutionen gör inget försök att de ska komma tillbaka och slutföra sina studier. Man är glad att de inte fullföljer sina studier. Det är inte bra heller för en institution där alla får sin examen. Det kan också vara tecken på släpphänthet.

Min poäng här är att det spelar ingen roll hur engagerad och duktig du är som student. Om de bestämmer sig för att du inte ska bli klar i tid eller i värsta fall, om de bestämmer sig för att du inte ska bli klar överhuvudtaget då blir du inte det. Det är där diskriminerings-, psykopatiskt- och till och med kriminellt tänkande kommer in. Man använder sig av sådana subtila metoder att ingen kan ifrågasätta dem och man fortsätter med denna omänskliga metod ofta i en sluten krets som är mycket svårt att penetrera.

Doktorskandidaterna som utsätts för denna behandling tröttnar till sist. De hoppar av programmet. De drar sig tillbaka. Detta är så starkt förknippad med så mycket skam. Man väljer, i bästa fall, ett stillsamt och tillbakadraget liv och jobb där i princip ingen som ser en. Man fortsätter att lida i åratal i det tysta. Jag känner personligen ett tiotal doktorskandidater från läkarprogram, psykologprogram, tandläkarprogram, sociologprogram som tvingades att ge upp efter många år kämpande och lidande.

Det finns ytterligare en grupp som till slut blir klara med sin doktorsexamen men hela processen blir som ett trauma för dem. Man utsätts för enorma och ogrundade ifrågasättande kring sitt forskarprojekt och man får absolut ingen hjälp av sin handledare. Handledare i princip intar rollen av en ”bödel” som gör allt för att sänka sin student. Många av dessa individer som klarar sin examen på det viset blir traumatiserade och får svårigheter att föra fram ett balanserat privat- och arbetsliv. Även här känner jag flera läkare, psykologer och sociologer med en doktorsexamen som har varit sjukskrivna i långa perioder, varit tvungna att jobba som timanställd eller inta deltidspositioner. Man orkar inte, av olika anledningar, att arbeta heltid. Man undervisar en kurs på något universitet eller arbetar då och då som konsultläkare. Vi ser tyvärr att självmordsantalet bland dessa doktorer är högt. Igen, det här är ett mycket viktigt forskningsområde att se om det finns ett samband mellan dessa självmord och det trauma de tvingade genomgå under sin doktorsutbildning. Jag personligen känner 5 doktorer (läkare, tandläkare, psykolog och sociolog) som begick självmord de senaste 10 åren.

Det finns ett enkelt och allmänmänskligt redskap som jag vill prata om här. Under min utbildning betonade lärarna gång på gång att mottagandet av en patient med genuin respekt och värme är enorm viktig för att skapa allians och för att uppnå ett bättre behandlingsresultat. Det innebär att man med respekt och mellanmänsklig värme (bemötande) skapar en bättre grund för att sedan med psykologiska tekniker hjälpa patienten att ta itu med sina problem och fungera bättre i den omvärld han/hon befinner sig. Det är detta Anna Kåver, bland annat, betonar i sin bok Allians, Den terapeutiska relationen i KBT. Jag tror starkt på att det måste vara samma princip som ska gälla relationen mellan en student och dess lärare/handledare. Ett lärosäte ska genom genuin respekt och mellanmänsklig värme (bemötande) skapa en solid grund för att studenterna ska kunna ta till sig kunskap och lyckas även bättre som kliniker. Det är så enkelt att fatta detta. Ansvariga tänker inte på detta enkla faktum när det gäller de studenter de vill ska misslyckas. Lärosätenas suveränitet och goda rykten är överordnad studenternas hälsa och studielycka.

Dessa individer som på det viset hamnar i marginalerna blir helt ensamma och lider i sin ensamhet. En Alfaindivid som presterar på denna nivå och kommer upp på den högsta akademiska nivån, nämligen en doktorsutbildning, och sedan får liksom en kniv i ryggen av andra alfaindivider har egentligen ingenstans att ta vägen. Skammen är så stor. Man lider i det tysta. Man väljer ofta att inte tala med någon. Även om man talar om det då är det inte många som lyssnar. Andras inre dialog kan vara: ”är du så duktig att ta dig upp på den nivån så får du också lösa det lilla bakslaget själv, det råder egentligen ingen nåd på dig”. Man känner sig helt ensam och övergiven av omgivningen. Visa individer blir till och med glada (skadeglädje) att en människa med så höga ambitioner har fått en spark i magen eller ett slag i ansiktet. Jag tror att det är därför många förblir traumatiserade efter en sådan erfarenhet. Man lyckas aldrig att återhämta sig fullt ut, då man inte talar om det. Man får egentligen aldrig en behandling. Låt mig igen citera Anna Kåver som säger att ”en stor del av människans psykiska ohälsa kan härledas ur olika brister i bemötandet, både under uppväxt och i vuxenliv”. Det dåliga bemötandet av institutionerna som pågår i många år ökar risken att individen drabbas av psykisk ohälsa. Det blir en medveten handling att göra människor sjuka. Det är kriminellt.

Även om institutionerna rättfärdigar dessa trakasserier och diskrimineringar under namnet ”forskning” tycker jag att det är helt idiotiskt att hålla på med detta. De långgående konsekvenserna av dessa handlingar skapar en fientlighet bland doktorer. Den bromsar vetenskapen i sin strävan efter nya vägar att hjälpa mänskligheten och den försämrar den vård vi erbjuder vårdtagare eftersom det inte finns en anda av samarbete bland doktorerna. Vi ser idag hur doktorer motarbetar och idiotförklarar varandra både inom och mellan professionerna. De flesta har absolut ingen respekt för varandra. Det kan förklaras med det bemötande de fick av sina överordnade (andrar doktorer) under sina utbildningar.

Okej, jag ska strax ta emot några frågor, men innan, låt oss stå upp och applådera, låt mig säga, 45 sekonder, för alla dessa alfaindivider som har kämpat så tappert och blev motarbetat så omänskligt av sina överordnade, men de väljer att leva och inte vill ge upp.”

Hela Aula Magna står upp och applåderar kraftfullt i 45 sekunder. Det är mäktigt att se detta och veta att man blev till sist hörd.

”Låt mig ta en fråga från den raden som står längs bak i salen. De som kanske aldrig fick en plats i den främsta raden. De som kanske valde att aldrig ta en plats i den främsta raden. Okej, den äldre herren med den blåa hatten som står mellan två damer med kjolar i regnbågsfärger vilka står under den svenska flaggan som hängs på väggen, varsågod!”

GETINGBOET, SLUTANALYS

Getingboet, Clownerna på Badbybackens FoU-center, slutanalys

Mötesprotokoll:

Närvarande: 39 studenter från PSY10 till PSY15

Tid: fredagen den 22 januari 2016

Plats: S.E.R.P & COUNSELING (Kungsholmen)

–       Hej allesammans! Låt mig meddela att vi har idag med oss några journalister från SVT som kommer att lyssna på er via en videolänk. De vill gärna höra vad ni har att säga.  Ni som vill att ert ansikte ska också synas när ni uttalar er kan ni (en och en) komma och sätta er bredvid mig på den lediga stolen så att journalisterna kan också se ert ansikte när det blir er tur att tala. Vill ni inte det så går det att delta i diskussionen därifrån ni sitter.

Jag ser inte Douglas, Nora och Sara. Vet någon var de är?

–       De är inte med oss längre. Jag kommer att berätta mer i slutet av träffen.

–       Ja, vi vet att ett stort antal av er går/gått igenom en mycket tuff utbildning där huvudfokus tyvärr inte varit på själva lärandet utan på att trakassera er. Det kom flera förslag när det gäller hur vi ska bemöta trakasserierna på institutet. Vi är här idag för att diskutera dessa förslag, och för att fatta ett beslut. Om det går att nå ett beslut. Vi får väl se.

Min uppfattning av det hela är att de håller på med en forskning, en dubbelblind observation där både studenterna och vissa lärare inte alls vet vad det är som egentligen pågår. Genom mina kontakter med flera studiegrupper har jag sett att centret tillämpar likadana kränkande metoder på vissa utvalda studenter i alla grupper och det är framförallt vissa utvalda lärare och handledare som håller på med detta. Ni också ser att ingen i ledningen och inte ens universitetskanslersämbetet reagerar på våra brev. De troligen vet vad det är som pågår på institutet. Våra reaktioner ingår i själva forskningen.

–       Varsågod!

–       Jag håller inte med dig. Titta bara på dem, ett gäng fantasilösa individer som sitter hemma på kvällarna i sin ensamhet med sina chipspåsar och ölburkar. De hittar på saker för att komma senare på centret och trycka ner oss. Det är liksom hela Skansen som är samlade på en och samma plats. För mig är det solklart att det handlar om några få utslagna individer som på egen hand håller på med att göra livet surt för studenterna och de väljer sina offer på måfå.

Vi har sett hur de baktalar varandra och kritiserar ledningen på lektionerna. Jag har också hört hur nedlåtande vissa av de talar om studenterna. Meningar som: ”ni ska svettas ordentligt”, eller ”aha, finns det någon student som fattar något?”, är den rådande jargongen på centret. Det finns ingen sammanhållning på denna institution.

Även den höga personalomsättningen sedan 2010 då i princip hela lärarkåren och ledningen byttes ut, eller sagt upp sig, (förutom de få som håller på med sina trakasserier) är ett bevis på att den administrativa delen är infekterad och sjuk och inte fungerar optimalt.

–       Ja, varsågod!

–       Jag kan faktisk inte se att de är några fantasilösa individer med en examen och en liten maktposition vilka springer runt som herrelös hundar och trakasserar underordnade studenter. Det finns alltid några som går de kopplade hundarnas ärenden vilka säljer sig för att inte förlora sitt levebröd eller sin position. De kan alltid rättfärdiga det som de gör med fina ord. Historien är full av sådana finförklaringar. Nej, de gör det utifrån en mall och på order.

Jag har också sett hur de förolämpar varandra på programrådträffarna. Det går också att se det som en del av projektet, nämligen att skapa tvivel hos studenterna så att de tänker det som de blir utsatta för är inte planerade utan ett verk av isolerade småvarelser som utnyttjar sina maktpositioner för att kränka andra. Tror du verkligen dessa individer har stake nog att på egen hand, på en sådan etablerad institution, hålla på med dessa trakasserier utan att vara rädda för konsekvenserna? Det är tvärt om. Precis baserad på det som du säger om dem argumenterar jag att de är ett gäng noga utvalde forskare som bara på utsidan ser ut som marginaliserade och utslagna individer. Just denna konstellation uppfyller ett syfte. Forskargruppen är noga utvalda för att se ut som de gör. Man vill att studenterna ska tro att de håller på med dessa kränkningar för att de känner sig som nollor. Det här är en forskargrupp, eller snarare en specialkollektion vilket består av lärare/handledare med anmärkningar från socialstyrelsen, kraftigt överviktiga män med hästsvans som går runt med gåbord, telefonsexförsäljare från Nice, Sheboys och före detta cannabismissbrukare som nuförtiden kallas för Dr. Dress av sina kollegor och studenter. Som sagt, de har inte stake nog att på egen hand hålla på så här.

–       Hum, okej…ja.

–       Eller de är bara några clowner som fått en chans att utnyttja kaoset på centret och sätta igång med en show. De leker lite för att peppa upp sig själva och krydda sina trista liv. Jag har sett hur de ler och skrattar sarkastiskt när de ser att studenterna lider. Dessa clowner har förvandlat centret till sin egen lekstuga. Vilken skam!

–       Jag ser två uppräckta händer. Vi börjar med dig där bak, varsågod.

–       Kan du vända på din kamera så att journalisterna kan se mig?

–       Nej, du får gärna komma och sätta dig bredvid mig så att de kan se dig, om du vill.

–       Problemet är att programmet finns under FoU-centret. Det är ett faktum att programmet ingår i forskningen. Vi som tackat ja till programmet tackat automatiskt ja till att också vara en del av forskningen. Man måste egentligen flytta programmet från forskningscentret om man vill råda bot på sjukdomen. Huvudfokus ligger just nu på forskningsdelen och inte på utbildningsdelen.

Samtidigt vet vi att några lärare/handledare (tyvärr med en nyckelposition) på institutionen sagt att de inte tror på korttidsterapi som en behandlingsmetod. De är egentligen bara där för att föra fram sitt forskningsprojekt.

–       Ja, varsågod!

Jag fattar inte hur dessa clowner resonerar. Det blir ett problem när en utbildning (träning) är förknippad med så mycket dåliga minnen (smärta och kränkningar). Jag är då övertygad om att man har en lägre benägenhet att använda det man lärt sig under utbildningen i sin kliniska vardag senare i livet. Man vill gärna glömma allt.

 

–       Varsågod, din tur.

–       Jag vill gärna säga det som jag känt kring många nya forskningsprojekt de senaste åren. Det var flera kontroversiella forskningsprojekt som hade varit liggande på universitetet då de förra regeringarna inte ville bli associerade med skandalforskning. Denna möjlighet fick man med en ny regering för några år sedan då tillsattes ledningen för universitetet av professorer (med psykopatiska drag, förstås) som var för sådana galna men banbrytande forskningsprojekt. Man då valde att gå runt de etiska riktlinjerna genom att inte kalla sina projekt för forskning. Man la de t ex under sjukhusverksamhet, eller som vårt program, just ett program som tränar specialister under ett FoU-center, fast forskning är en huvuddel i det hela vilket ingen utåt uttalar sig om. Man kan alltid hitta på en flyktväg ifall något går fel, t ex om en student drabbas av utmattningsdepression, får ekonomiskskada eller i värsta fall tar livet av sig.

–       Får jag tillägga en sak?

–       Ordet är ditt, varsågod.

–       Jag har studerat på flera lärosäten både här och utomlands. Tyvärr har jag sett att när man läser på ett gratisuniversitet och lärarna inte är berörda på samma sätt som på ett lärosäte där studenterna betalar för sin träning själva är risken större att vissa lärare inte tar ansvar fullt ut för sitt yrke. De låter sig förolämpa sina studenter, eftersom deras beteende inte resulterar till några konsekvenser. Jag har sett hur vissa lärare kommer till föreläsningar, helt oförberedda och nonchalanta. De babblar en timme och går utan att bry sig om studenternas lärande. Jag har också sett hur vissa lärare t ex på PBL-lektionerna som bara sitter eller halvligger på sina stolar i två timmar och tar tupplurar utan att bry sig ett dugg om lärandeprocessen.

Ja, det var det jag ville få sagt. Tack.

–       Nu är det din tur.

–       Okej, om vi ponerar att de håller på med en forskning vad kan det vara som de tittar på? Vad är syftet med detta?

–       Ja, det är en bra fråga. Det kan handla allt från stresshantering, impulskontroll men också att framkalla psykos eller paranoia vilket är Dr. Klännings specialitet. Såsom jag ser de gör allt för att utsätta sina utvalda studenter för en enorm stress för att, som sagt, sedan studera deras reaktioner. Ville de t ex skapa paranoia då kan jag lätt säga att de lyckades bra med mig (högt skratt).

De skulle också kunna resonera att de som inte klarar av pressen och går under t ex genom att ta livet av sig är självklart inte duger till att bli psykologer/psykiater som ska behandla andra.

–       Varsågod!

–       I mitt fall spelar det ingen roll. Man har redan kastat ut mig. Så jag ligger redan under vattnet. Jag skulle vilja komma och sätta mig bredvid dig framför kameran.

–       Ja, absolut.

–       Jag tycker att det finns ytterligare ett problem med detta program och generell med liknande program i vårt land. Jag har inte sett någonstans i världen att man ställer så många doktorer underställda en så kallade ”handledare” som inte ens ”genomlidit” en doktorsexamen men ändå ska bedöma så många doktorer. Jag tycker att det är helt fel att vi inte har ett bättre system. Det finns så många doktorer med en handledarutbildning i Sverige men ändå många institutioner väljer många gånger handledare som efter sin grundexamen enbart har en två eller treårig högskoleutbildning på avancerad nivå som handledare för att bedöma så många kompetenta psykologer och psykiatriker. Det är helt sjukt, tycker jag.

–       Ja, du får ordet.

–       Aha, det här är kanske en sådan socialistisk kvarleva att man skiter i titel och det är bara kompetensen som räknas.

–       Varsågod!

–       Ja, eller ett modernistiskt marknadsekonomiskt mode för universiteten. Man betalar mindre genom att anlita dessa handledare istället för att anlita handledare med högre kompetens vilka kostar mer. Det börjar tyvärr bli trendigt i detta land att man anställer människor med lägre kompetens till högre befattningar vilket försämrar kvalitén i det långa loppet. Vem bryr sig egentligen om kvalitén. Det är det kortsiktiga vinstresultatet som står i fokus. Många chefer vill visa att de är duktiga ledare som håller budgeten och går med större vinster.

–       Ja, du ville säga något. Varsågod.

–       Ponera att det är såsom du säger. Att det är en forskning som pågår utan att man öppet talar om det för studenterna. Är det etiskt att hålla på så här?

–       Bra fråga. Låt oss vända på frågan: Är det oetiskt att hålla på så här? Ja, i allra högsta grad, kanske till och med kriminellt. Men vi vet samtidigt att de håller på med en hel del oetiska forskningsprojekt. Man hittar hål i rådande regler och lagar och sedan startar man en kontroversiell forskning. Det finns säkert flera sådana forskningsprojekt som pågår nu på universitetet. Vissa har blivit avslöjade och vissa inte. Samtidigt vet vi att vi inte kan göra så mycket när man använder sig av sådana subtila metoder som inte lämnar några synliga ärr. Glöm inte att de till och med i sin forskning på konstgjorda luftstrupe dödade sex patienter hittills utan att någon verkligen blev straffad för det.

Jag personligen ser inte att det hjälper om vi polisanmäler centret i detta skede. Det är ingen bra idé att hoppa av utbildningen heller, då det blir ett personligt misslyckande för var och en. Mitt förslag är att fokusera helt och hållet på att bli först klar med utbildningen. Sedan om det kommer fram att de verkligen höll på med en oetisk aktivitet då kan vi i smågrupper skaffa advokater och kräva skadestånd.

–       Okej, min tur igen.

–       Faktum är att det spelar ingen roll vad du tror på, om det är en forskning eller ett verk av några sjuka individer. Om du tror på den ena eller den andra teorin och den funkar för dig så att du kan med minsta skadan fullfölja din utbildning, då tycker jag att du ska göra det. Målet ska vara att bli klar med utbildningen.

Dokumentera de sveda och värk ni drabbas av och avvakta på en öppning så att ni kan lagligen vidta juridiska åtgärder.

Vi kan fortsätta att träffas och ventilera. Vi kan stötta varandra, men vi ska inte ge vika. Som sagt, de har förvandlat centret till en lekstuga på bekostnad av studenternas hälsa och träning. Fokusera på målet. Och ni vet vad målet är. Det kan vara individuellt.

–       Okej, vill du berätta nu varför några av våra vänner inte är bland oss längre?