”Den lilla skiten kan inte vara min son. Han bara står där muttrad och blir liksom illaberörd av att se blod och döda fåglar. Jag skulle ha tagit livet av honom då han tagit på sig sin systers klänning framför 30 av våra gäster och gjort narr av sig själv. Jag satt där bland gästerna och skämdes som fan medan alla andra skrattade högt när de såg den lilla pajasen.”
Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda är märkbart irriterad och förbannad när han berättar detta för sin fru Khanom Agha efter att han har kommit tillbaka från en jakttur då han tagit med sig sin 17 åriga son Ghorbanolla Mohammad. Ghorbanolla Mohammad visar uppenbarligen inget intresse för jakt eller allt annat som de flesta killar normalt gillar. Han gillar inte fotboll. Han gillar inte kampsport. Han gillar inte hantera vapen och han definitivt gillar inte döda djur. Alamulhoda har försökt på olika sätt att få honom att bli som en man, att vara maskulin som han själv. Alamulhoda har flera jaktvapen hemma, går regelbundet på jakt, är ordförande för sin lilla stads skytteklubb och jaktklubb. Han kör runt med en häftig pickupp, förutom sin kakifärgade Jeep.
Alamulhoda kommer ihåg och refererar till en familjefest han haft hos sig själv då flera av släktingarna är hemma hos honom på middag. Alla är där med sina barn i olika åldrar. Ghorbanolla Mohammad är bara 11/12 år då. Han har jätterolig med andra barn. Ghorbanolla Mohammad får för sig att låta barnen skratta ännu mer när han försvinner en stund och plötsligt dyker upp i sin systers klänning.
Ghorbanolla Mohammad är 16 minuter yngre än sin tvillingbror Rahmatolla Mohsen. Båda är 17 år gamla. Året är 1982. Iran-Irakkriget pågår fullfullt. Khorramshahr, den strategiska hamnstaden kontrolleras fortfarande av den Irakiska armen sedan i början av kriget 1980. Medan den islamiska regimen i Iran griper och brutalt avrättar tusentals av sina motståndare, vilka är t ex mot obligatorisk hijab eller mot strikta islamiska lagar, anklagade av att de är styrda av utländska stater som vill störta islamiska regimen och bryta upp Iran håller de samtidigt på att rekrytera hundratusentals barnsoldater i Basijmilisen inför det planerade anfallet för att ta tillbaka Khorramshahr. Mohammad och Mohsen går i samma skola. Basijmilisens representanter är närvarande i skolan och propagerar intensivt för att rekrytera barnsoldater. Mohammad och Mohsen är helt ointresserade.
Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda tar reda på att det pågår en måleritävling i grannprovinsen. I Khanom Ahghas förvåning och alla andra barns häpnad tar han Ghorbanolla Mohammad i sin militärfärgade Jeep och kör i väg till måleritävlingen på en dagsresa. Khanom Agha är extremt orolig för sin son Mohammad. Hon vet att Haji inte brukar alls gilla sådana aktiviteter som har med konst att göra. Hon vet att Haji ännu mindre ogillar Mohammad då han inte är lika macho som han. Hon är förtvivlad om vad som pågår i Hajis huvud. Khanom Agha är inte alls säker om Haji kommer tillbaka hem på slutet av dagen med barnet. Haji kommer tillbaka hem på slutet av dagen tillsammans med Mohammad helskinnad. Khanom Agha drar lättnadens suck.
Mohammad har haft den bästa dagen i sitt liv. Han gör det som han älskar. Han har gått i 17 år och önskat att kunna vinna sin fars kärlek mot sig själv. De två har haft en fantastisk dag tillsammans. De äter tillsammans. De målar tillsammans, eller att Mohammad målar och han sitter bredvid och är med och ger beröm. De talar framförallt hela dagen tillsammans. Mohammad känner för första gången i sitt liv att han har en pappa som älskar honom.
Dagen efter måleriresan går Mohammad rakt in i Basijmilisens tält på skolgården och anmäler sig som barnsoldat för att resa till fronten. När Mohammad senare på eftermiddag meddelar att han har skrivit in sig som soldat då får han en bamsekram av Haji medan Khanom Agha svimmar av chock. Dagen därpå går Rahmatolla Mohsen rakt in i Basijmilisens tält och anmäler sig själv som barnsoldat. Mohsen som är 16 minuter äldre än sin tvillingbror har i 17 år känt ett ansvar för Mohammad. Han älskar sin bror och vill inte låta honom åka ensam till fronten. Trots att Haji är emot Mohsens beslut att åka till fronten kan han inte ändra hans beslut. Mohsens svar är rakt: ” antingen stannar vi båda eller åker vi båda.”
Tre veckor senare åker båda bröderna, bara 17 år gamla, till KampKarbala (Gharargah e Karbala) i utkanten av Khorramshahr.
Natten till den 24:e maj 1982 sitter mer än 20 000 minderåriga pojkar med gröna huvudtyg runt sina pannor och gråter högt medan den iranska religiösa sångaren (Nohekhan Ahhangaran) sjunger i högtalarna om hur 72 av Emam Hosseins anhängare och medkämpar, helt ensamma och övergivna blev martyrer för sin sak ett tusen fyrahundra år sedan. Pojkarna sitter i timmar under den klara himmelen och gråter tillsammans. Medan tusentals pojkar sitter och gråter under barhimmel delar ut hundratals Basijipojkar tabletter som ska lugna ner pojkarnas nerver. Var och en kan ta en handfull piller som servers i fat. De fraktas senare till fronten. Barnen instrueras vidare att springa, utan vapen, på ett stort minfält för att öppna vägen för mer än hundratusen soldater som ska ta tillbaka Khorramshahr.
Det som är kvar av Mohammad och Mohsen är deras kvarlevor som är några brända och stinkande ben vilka överlämnas i två kistor till familjen två veckor efter den stora offensiven. Brödernas martyrskap blir en stor händelse i trakten och den stora snackisen är att Haji har offrats två av sina söner på en och samma gång för den stora Ayatollan. Vilken enorm uppoffring. Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda undviker att delta i barnens tredje, sjunda och fyrtionde minnestund. Rykten går att Haji mår så pass dåligt att han inte orkar att delta. Khamon Agha sjunger i sin förtvivlan.
KRIGETS SORG
Mamman med ögon som är blodiga av tårar kommer hem idag.
Hon är i stan igen och gråter mycket, som vanligt, när hon ser kropparna av fallna soldater, när hon ser kropparna av fallna ungdomar.
Modern har varit orolig för att hon har sin son i fronten,
Förtvivlad som tusentals andra mammor, som har sina nära och kära i kriget.
Hon är rädd att Basijmilisen kommer en dag och överlämnar hennes sons kropp till henne, eller kanske istället för hennes sons kropp, bara några brända och stinkande ben.
Det här är krigets dagar och vardagens lidande.
Det finns inte längre tårar i ögonen på mammorna. De gråter blod.
I mindre än tre månader efter barnens bortgång får Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda licensen för att exklusivt importera gödsel till alla 14 städer i provinsen. Alamulhoda öppnar 14 kontor i provinsstäderna och reser kors och tvärs på olika städer för att få igång affärerna. Han skaffar också på kuppen 14 sighe (tillfälliga fruar), en sighe i varje stad han har kontor på. Plötsligt är han inte bara en vanlig affärsman i sin trakt utan en stenrik miljardär med hundratals anställda, en affärsman som har täta kontakter med högsta ledningen i Jamaran, Teheran, och nära band med Islamiska revolutionsgardet i bland annat KampKarbala som har ett huvudkontor i Jamaran.
En kväll när Haji är tillbaka från en affärsresa är Khanom Agha så ledsen att hon inte kan hålla sig längre. Hon har suttit och gråtit hela dagen och bett sina böner. Med klump i halsen anklagar hon Haji att hon vet att det är han som övertalade Mohammad att ta värvning i Basijmilisen och att det är han som orsakade döden av sina två söner. Hon läser högt:
Gud har lovat hycklarna, männen såväl som kvinnorna, och de envisa förnekarna av sanningen HELVETETS ELD och där skall de förbli till evig tid; det är ett tillräckligt straff för dem. Gud har fördömt dem och ett ändlöst lidande väntar dem.
- Du kommer att brännas i helvete och ett ändlöst lidande väntar dig för det som du gjort mot mig och mina barn.
Haj Mohammad Ghasem e Alamulhoda blir så pass förbannad att han tar ett hårt strypgrepp på sin fru Khanom Agha och trycker så pass hårt att hon svimmar. Han sedan våldtar henne brutalt. När Khanom Agha vaknar en stund senare ser hon att hon blöder kraftigt i underlivet.
- Om du stör min verksamhet kommer jag bränna upp dig levande din jävla Torrfitta. Du kommer att uppleva HELVETES ELD i denna värld och inte i någon fantasivärld som du läst i någon sagobok.
Nio månader senare föder Khanom Agha en flicka som hon namnger Golnesa.
© Samuel E. Rajeus