Samuel E. Rajeus Publishing – S.E.R.P

Det händer i forskningssammanhang att forskare (läkare, psykologer, psykoterapeuter) intar rollen av en ”bad guy” i t ex en dold observation för att studera reaktionen – såsom stressreaktion eller impulskontroll- hos deltagarna. Detta har förekommit många gånger i vetenskapens historia. Den etiska aspekten av en sådan forskning har varit föremål för diskussion och debatt också många gånger. Exempel på sådana forskningsprojekt är Milgrams lydnadsexperiment i USA i 40-talet, och Nazi- Tysklands forskningsprojekt i koncentrationsläger under andra världskriget, samt svensk rasbiologisk forskning på minoritetsfolket i Sverige under 50- och 60-talet då forskarna många gånger lurade deltagarna och inte berättade för dem vad forskningen egentligen gick ut på.

I en studie från University of Oxford, publicerad i tidskriften PNAS, 2014, bad forskarna deltagarna att ge sig själva och andra elstötar mot betalning. Ju högre elstöt man tilldelade sig själv och de andra, desto mer betalning fick man. Många deltagare valde att ge både till sig själva och till de andra kraftigare elstötar för att få mer betald. Forskarna kunde via andra tester konstatera att de deltagare med tecken på psykopatiskt drag var villiga att tilldela sig själva och även andra kraftiga elstötar.

Karolina Sörman som är neurobiolog och forskare vid Centrum för psykiatriforskning vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet betonar på skillnaden mellan individer med psykopatiska drag och individer som klassas som psykopater. De senare är de som uppfyller de medicinska kriterierna för psykopati. Många individer med psykopatiska drag som besitter olika ledningspositioner kan vara manipulativa, orädda, eller/och självupphöjande utan att för den sakens skull vara psykopater, enligt Karolina Sörman. Dessa individer har ett högre psykopatiskt drag som ofta söker sin egen vinning genom att låta andra lida. De kan alltid rättfärdiga sitt agerande genom att förklara att syftet är gott. En forskare i ett sådant sammanhang (som Milgram och Nazi- forskarna gjorde)  kan alltid rättfärdiga sitt deltagande i projektet genom att hänvisa till det goda syftet med forskningen.

Jag kan dra slutsatsen, baserad på dessa studier, att även den forskare/ de forskare som i dold observation intar rollen av en ”bad guy” måste besitta ett högre psykopatiskt drag vilket gör att han/hon väljer att ingå i en sådan konstellation, nämligen att trakassera och förolämpa deltagarna – som inte vet vad det är som egentligen pågår- för att få svar på en forskningsfråga.

© Samuel E. Rajeus,

Doktorand i psykologi/psykoterapistudent på KI (Centrum för psykiatriforskning/Kompetenscentrum för psykoterapi)

Källor:

Vi skadar heller oss själva än andra:

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ny-studie-vi-skadar-hellre-oss-sjalva-an-andra

Mytomspunna experiment visar hur lätt vi kan luras till onda handlingar:

http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/studie-i-ondska

Psykopater är inga monster: Medicinsk vetenskap, Karolinska institutet, Nr: 3, 2015.

Crocketta, M. J., Kurth-Nelsona, Z., Siegela, j. Z, Dayand, P., & Dolana, R. J. (2014). Harm to others outweights harm to self in moral decision making. PNAS. 112(48), 17320-17325 http://www.pnas.org/content/111/48/17320.full.pdf

Plats:             Stockholm

Datum:          Den 12 oktober 2013

Jag hade läst om AA och diskuterat om organisationen i olika akademiska miljöer men jag hade aldrig personligen deltagit i ett sådant möte. När jag diskuterade med en av mina patienter som hade alkoholproblem om att delta i ett AA-möte så sa han till mig att hur jag visste att det var bra om jag aldrig besökt ett. Jag bestämde därför att delta i ett sådant möte.

Lokalen är ett rum (5×9 kvm) i baksidan av ett sjukhus. Rummet har flera små fönster i den långa sidan. Det är målat med vit färg och det finns ett stort pappersritning av ett landskap på väggen i vänster sidan av rummet när man kliver in. Det står en gammal grön och gråaktig skinnsoffa för tre och en grön och gråaktig fåtölj i ena sidan av rummet. I mitten finns det ett stort träfärgat bord omgiven av 12 stolar av samma färg. Det finns två termosar av kaffe, en liten påse av bitsocker och några plastmuggar vid den ena sidan av bordet. Bordet är dekorerat med fyra små brinnande stearinljus. Det finns några pappersark, två böcker med röda och gråa omslag och en bok med vit omslag i mitten av bordet. Titeln på den ena boken är: ”De 12 stegen och de 12 traditionerna”. Det ligger en liten och sliten gul mössa med lite pengar i på den ena sidan av bordet. Bredvid mössan ligger en öppen anteckningsbok för registrering av de pengar man samlar från besökarna. Det finns också några gröna växter i vita vaser i olika storlekar runt om i rummet. Jag kan också läsa några inramade texter om AA-stadgan på väggen. En bön med röd färg inramade i ett stort glas hängs på väggen framför dörren helt synlig när man kliver in. Rummet är ljust med flera tända glödlampor hängande från taket.

Det finns tre män mellan 40 och 50 år gamla som sitter runt bordet och pratar. Jag presenterar mig och frågar om jag kunde ansluta mig till mötet. Mötet är ett öppet AA möte och de säger att jag kan delta. En av dem frågar mig om det är första gången jag går på ett AA-möte och jag svarar ja. Jag förklara syftet med min vistelse vid mötet och en av dem (instruktören för mötet) informerar mig om att det är okej, att jag kan berätta deras historier, men det är inte tillåtet att nämna deras namn. Gruppledaren Andrew sitter vid den långa sidan av bordet. Han är smal och lång med rakat huvud. Han har på sig en gammal mörkblå vårjacka med luva och ett par slitna ljusblåa jeans. Han öppnar mötet med att säga: Hej, jag heter Andrew och jag är alkoholist. Deltagarna i mötet svarar honom genom att säga: Hej, Andrew. Andrew förklarar att alla har tjugo minuter på sig att prata fritt och ingen har rätt att avbryta dem eller ställa en fråga. Han ger sedan ett pappersark med en text till en deltagare och frågar honom om han kan läsa den för alla. Texten handlar om AA-stadgan. Han räcker sedan ytterligare ett papper till en annan deltagare och frågar honom, om han kan läsa den för oss.

Någon öppnar dörren och kommer in. Han säger hej och går och sätter sig på kortsidan av bordet nära soffan.

Deltagaren läser texten som handlar om de 12 stegen i AA-programmet. Andrew reser sig sedan och släcker lamporna. Rummet känns behagligt med fyra brinnande stearinljus. Andrew ber sedan en deltagare att berätta för de andra någonting om sig själv.

William

William, en smal och måttligt lång man, är klädd i en fin blå jeans, en vit och ny skjorta under en ny röd tröja. Han bär på ett par glasögon med tunna svarta ram och en vacker silver- guld klocka. Hans hår är ljusbrunt och kortklippt. Han börjar prata i den svaga ljusglimten av brinnande stearinljuset. Hans röst är ljus och han andas normalt.

William säger: Mitt namn är William och jag är alkoholist. Jag gillar att dela med mig om en tid för 7 år sedan. Min fru av 25 år var sjuk och döende i cancer. Hon hade ont och fick palliativ vård. Vi försökte vara med våra barn så mycket som det var möjligt. När hon var frisk brukade vi dricka tillsammans. Jag minns då att hon i ett par tillfällen tyckte att jag inte kunde sluta dricka när jag väl hade börjat. När hon dog, lämnade hon en dagbok efter sig. Jag öppnade den och började läsa. Hon skrev många mycket fina saker om våra liv tillsammans. Men något i hennes dagbok slog mig starkt. Hon skrev flera gånger i sin dagbok i olika tillfällen: ”William har druckit sig full igen och gått la sig. Jag sitter här ensam med min dödsångest ”.

När William berättade det för oss fortsatte han ha sitt huvud hängande nedåt medan hans händer var utsträckta liggande på bordet. Alla var tysta och lyssnade. Det tog en lång stund tills William kunde fortsätta berätta.

Han säger: Jag älskade min fru mycket och vi har vackra barn tillsammans. Jag började studera juridik och senare utbildade jag mig inom bilbranschen. Jag var egenföretagare och jag trodde att jag var en bra make och en god far, trots mitt drickande, men jag var inte det. Den dagen jag läste hennes dagbok krossades mitt hjärta och jag visste att jag inte var helt och hållet där för min fru när hon behövde mig som mest. Jag är nykter sedan dess.

Pirjo

Pirjo är en 49 år gammal invandrare från Finland. Han är skallig och har klippt håret kort. Ansiktet är välrakat. I hans lillfinger på hans högra hand sitter en liten guldring. Han är klädd i en stor illasittande vit t-shirt med en randig svart mönster på framsidan, och ett par blåa och slitna jeans. På stolen han sitter på hänger en pilotjacka som är svart med röda armar. Det finns en hel del olika klistermärken på den.

Pirjo säger: Hej, jag heter Pirjo och jag är alkoholist. Jag var först i kontakt med AA för nästan 20 år sedan och jag har positiva minnen av det. För två månader sedan började jag dricka igen och jag beslutade att delta i AA-mötena på nytt i hopp att sluta dricka. Jag har inte druckit nu i några veckor, men jag måste erkänna att suget är bara enormt. Jag gillar att dricka. Mitt problem är att jag inte kan dricka som ”normala människor”, d v s dricka några glas och det är det. När jag dricker blir jag kreativ. Jag börjar skriva … (han försöker att hitta de rätta orden, han tänker en liten stund). jag börjar skriva vackra och känsliga ord. Mina döttrar brukar säga, när de läser mina ord: ”Pappa måste ha druckit annars skulle han aldrig visa sådana känslor eller några känslor alls.” Jag kan bli full, gå ut, besöka olika barer, stanna ute en hel helg och inte tänka på min fru och mina döttrar. Jag kan börja slåss. Jag kan bli en bråkmakare. Jag skäms för att inte ta mitt ansvar för min familj. Jag är tacksam för att ha en bra fru som är fortfarande med mig. Och jag har en mycket god vän som också är min chef. Och det är därför jag har fortfarande ett jobb att gå till. Jag måste säga att det är väldigt svårt för mig att inte dricka, men jag vet att jag inte kan dricka som andra människor. Det är därför jag måste välja, antingen för att vara alkoholist eller nykterist.

Jonas

Jonas är en medelålders man, vältränad och välklädd. Han har på sig ett par glasögon med svart ram. Han har mörkt blont hår som är välklippt. Han är klädd i en mörkblå jeans och en ny svart skjorta. Han är kanske 170 cm långt.

Jonas säger: Hej, jag heter Jonas och jag är alkoholist. Jag vill prata om hur viktiga dessa möten är för mig. Jag började delta i AA-möten för flera år sedan. De individer jag träffar på AA-mötena ger mig en känsla av att jag inte är ensam i mitt lidande och det ger mig den styrka jag behöver för att fortsätta att vara nykter. Det är faktiskt inte svårt för mig att inte dricka när jag först slutat att göra det. Begäret är inte där alls, men det finns en ständigt önskan hos mig att kunna dricka som ”normala människor”. Jag minns att min fru och jag hade varit nykter i flera år och vi trodde att det inte fanns någon risk för oss att återfalla så vi bjöd in några vänner för en trevlig middag hemma hos oss. Vi hade en bra middag och vi serverade vin med maten. Min fru och jag fortsatte dricka som … och vi båda föll i sömn medan alla våra vänner var fortfarande kvar i mitt hus. Dagen efter ringde de mig och berättade att festen blev väldigt kortvarig eftersom värden hade fallit i sömn och gästerna bestämde sig att ge sig av. Skammen var enorm hos mig och jag kände att jag var åter på ruta ett.

Andrew

Andrew säger: Hej, jag heter Andrew och jag är alkoholist. Jag var på en middag med mina medarbetare häromkvällen. Det var en middag med alkohol. Mina kolleger hade planer på att gå till olika klubbar och tillbringar hela natten i stan. Jag tyckte att det var bara lite pinsamt att gå dit och inte ta en drink. Men det visade att det fanns många kolleger som inte drack och det var typ helt okej att säga att jag inte dricker. Jag hade några bra timmar med mina kollegor, med en god middag och gott sällskap. Jag bestämde mig att gå hem efter middagen och inte gå med dem till olika klubbar. Förut kunde jag inte tänka mig att vara bland en massa människor i en fest utan att dricka. Jag brukade hänga med dem, dricka mycket, komma hem på morgonen, sova förmodligen till denna tid (klockan var 20:00) med en baksmälla. Men jag är stolt över att jag kunde gå ut med mina vänner, ha roligt, utan att dricka, och jag sitter här med er idag.

Avslutning

Deltagarna tackar Andrew. De står upp och tar varandra i händer och de ber högt tillsammans.

• Namn, tid, plats och vissa detaljer är fingerade.

© Samuel E. Rajeus

Sömnsjukdomar såsom insomningssvårigheter, tidigt uppvaknande, störning i djupsömn och blandad sömnstörning är bland andra några av de sömnsjukdomar som orsakar allvarliga hälsoproblem och det i sin tur leder till sjukskrivningar med ekonomiska följder.

Det finns gott om evidens om att de som sover för lite har svårare att lära sig saker. I två studier från University of California och Berkeley´s GoldenBear Sleep and Mood Research Clinic kunde forskarna kartlägga 2700 amerikanska studenters sömnvanor. Resultatet visar att de som sover mindre, går och lägger sig sent på nätterna (nattugglor) får sämre betyg i skolan. De uppvisar också mer känslomässiga problem jämfört med de studenter som går och lägger sig tidigt.

Hormonet melatonin är det hormon som reglerar sömncykeln. Det har visat sig att användandet av tekniska apparater före läggdags såsom starkt ljus från laptops, smarta telefoner, läsplattor och andra elektroniska apparater hämmar melatoninproduktionen vilket gör att man sover ytligt och har svårt att hamna i djupsömn som är en viktig del av sömncykeln för att man ska känna sig utvilad när man vaknar.

I en studie i Finland genomförde forskarna en screening på drygt 3700 personer som följdes i sju år. Syftet med studien var att hitta den optimala sömnlängden för hälsan. Slutsatsen är att personer som sover mellan sju och åtta timmar per natt löper mindre risk att sjukskriva sig. Den tydliga rekommendationen var att kvinnor bör sova 7 timmar och 38 minuter och män 7 timmar och 46 minuter per natt om man inte vill bli sjuk. Sover man mindre än sex timmar, eller mer än nio timmar per natt då ökar risken för att bli sjukskriven. Man kan alltså minska kostnaderna för sjukskrivningarna avsevärt genom att komma till rätta med sömnstörningarna.

För att kunna ha en bättre sömn anser sömnforskaren Maria Söderström att det finns tre faktorer som är avgörande när det gäller hur man sover natt för natt. De tre faktorerna (sömnformeln) är följande:

1. Vakenhetens längd
2. Dygnsrytmen
3. Stress/aktiveringsnivå

Det är alltså viktigt att man har koll på hur länge man har varit vaken sedan föregående sömn. Det är bland annat avgörande för sömnkvalitén att man t ex inte lägger sig och sover på dagen eller tar en topplur efter jobbet sent på eftermiddagen. Power nap fungerar bra för många, men det är skillnad mellan att ta en power nap än att ligga och sova t ex en halvtimme. Den vanliga regeln är att man delar dygnet på tre delar (8+8+8=24). För att kunna få en chans att sova 8 timmar är det viktigt att man är vaken 16 timmar. Men det räcker inte att man är bara vaken 16 timmar utan det är viktigt att man tänker på dygnsrytmen och den stress och aktivitets nivå man utsätter sig under sin vakenhet.

En dygnsrytm handlar det om att sova när det är mörkt, det vill säga natten, och att vara vaken och aktiv när det är ljust, dvs när det är dag. Detta innebär att om man håller sig vaken t ex tom kl. 02/03 på natten och går och lägger sig och försöker att sova 8 timmar är det ofta så att man stör sin egen dygnsrytm vilket innebär en sämre sömn och svårare att nå djupsömnen. Störd dygnsrytm är en diagnos som bland annat handlar om en obalans mellan den dygnsrytm som personen följer och den dygnsrytm som omgivningen följer (APA, p. 188, 2013). Man menar att dygnsrytmen faller före midnatt t o m klockan 03-04 på natten. Därefter stiger dygnsrytmen och ligger som högst på eftermiddagen. Det är avgörande att man går och lägger sig före midnatt då får man hjälp av dygnsrytmen för att sova gott (Söderström, S. 74, 2007).

Har man en aktivitetsnivå, en stress nivå som är för hög eller för låg påverkar den nattsömnen. Varje individ avgör själv om hans/hennes stress/aktiveringsnivå är lagom eller ej. Man avgör via erfarenhet om ens stressnivå under vakenheten påverkar ens nattsömn negativt. Har man för mycket att göra på jobbet, är man orolig för olika saker, jobb, familj, ekonomi under sin vakenhet då påverkas sömnen på olika sätt. Har man inte så mycket att göra då påverkas också nattsömnen på ett negativt sätt. Det är därför viktigt att man hittar en lagom nivå för att aktivera sig på dagarna och att man tycker att man hanterar stressnivå på ett bra sätt.

Kan man hitta en balans i de tre faktorerna, då har man en bättre chans att ha en bra nattsömn vilket i sin tur gör att man kan vara mer produktiv under sin vakenhet, känna sig utvilad och ha tillräcklig med energi för att utföra sitt uppdrag. Störningarna i de tre faktorerna ökar risken för sjukskrivning.

© Samuel E. Rajeus

Referenser

American Psychiatric Association, (2013). Desk reference to the diagnostic criteria from

DSM-5. Washington: APA.

Söderström, M. (2007). Sömn: sov bättre med kognitiv beteendeterapi. Stockholm: Viva.

Tidskrifter:

Modern psykologi_januari_2014

Akademiker_augusti_2014

Foto: AKADEMIKERN_7/2014

Han säger att han har tillägnat sig kunskaper med långa utbildningar vilket gett honom förutsättningar att tjäna bra. Han tillägger att han har skaffat sig en ekonomisk trygghet så att han kan köpa privat vård när han går i pension.

Jag säger: Det är inget fel med det, du förtjänar det. Men glöm inte att du hade bara haft TUR att du föddes med en teoretisk hjärna och hamnade i en social vänlig miljö med förutsättningar för att kunna ägna dig åt långa teoretiska utbildningar som resulterade bland annat i den finansiella tryggheten som du har idag. Men tänk på de som inte haft denna TUR att födas med en teoretisk hjärna. Detta trots att de kanske hade befunnit sig i en social vänlig miljö. Då är det statens ansvar att se till att dessa individer får ett anständigt liv med tak över huvudet, med mat på bordet och med en social trygghet som till exempel vård och omsorg.

Man ska inte behöva skämmas för att man inte haft förutsättningar för att göra bättre ifrån sig.

Man ska inte behöva ha ett sämre liv för att man inte haft förutsättningar för att göra bättre ifrån sig.

Samuel E Rajeus, den 13 september 2014