Samuel E. Rajeus Publishing – S.E.R.P

Sture Bergwall betonar med kraft att Thomas Quick inte existerar längre. Det är faktiskt tveksamt. Jag anser att Thomas Quick lever som aldrig förr.

Thomas Quicks förklaring till att varför han ljög under så många år och tog på sig så många mord hade varit att han var rädd för fängelse och att han var under en tung medicinering. Det är mycket naivt att tro att denna förklaring räcker för en sådan skandalös upplösning av en rättsskandal och ett medicinskt fiasko. Oavsett hur mycket rädd man är för fängelse och hur starkt medicinerad man är har man utan tvekan vissa stunder då man kan tänka klart. Man kan då bestämma sig för vad man vill göra i olika situationer. Eftersom Thomas Quick var rädd för fängelse bestämde han sig för att ljuga, så i det fallet hade han förståndet i behåll. Sedan säger han att han inte hade förståendet i behåll när han började med sitt ljugande, detta under tung medicinering.

Egentligen behövde han inte ta på sig så många mord för att bli dömd till rättspsykiatrisk vård. Frågan är varför han gjorde så. En teori kan vara att han valde helt enkelt någonstans i denna process att sätta i gång med sitt projekt, nämligen att experimentera med både rättssystemet och den psykologiska/psykiatriska vårdapparaten. Thomas Quick som hade ett trassligt liv med ensamhet, pedofilidom, arbetslöshet med mera hamnar av lika skäl i en mordutredning. Han finner det intressant. Han som är så besviken på samhället bestämmer sig att håna hela Sverige genom att mycket medveten iscensätta sitt projekt. Projektet är att bevisa för hela svenska folket men också för hela världen hur skrattretande och lösaktig både rättsapparaten och vetenskapen i detta avseende är. Jag uppfattar honom som en mycket intelligent man som startar en lek. Han lyckas att ta med sig högprofilerade individer inom rättssystemet och inom vetenskapen i leken.

Det handlar faktiskt inte alls om att Margit Norell influerar alla andra och tar dem med sig i leken. Det handlar om att Thomas Quick influerar Margit Norell och alla andra och tar dem med sig in i leken. Alla vinner någonting genom att fortsätta med leken. Vissa vinner till och med stort. Vem bryr sig om en liten stackars individ som fabricerar olika historier. Att dessa individer (de levande) idag inte vågar och inte bryr sig om att träda fram och ge oss en förklaring är också skandalös.

Thomas Quick´s projekt går ut på att bevisa hur ”dumma” dessa individer men också hur ”korrupt” systemet är som köper hans skräpp. Att ha så många högprofilerade och högutbildade individer runtomkring sig under så lång tid och leka med allihopa ger honom en kick. När han blir senare dömd till flera mord och Sveriges genom tidernas seriemördare sitter inne vet han att han inte alls är klar med sitt projekt. Långt senare tar han tillbaka sina fiktiva historier och startar ”århundrades rättsskandal”. Andra delen av projektet är i fullgång.

Jag kan fortfarande se hur han njuter av att bli intervjuad när han vet att hela landet skrattar åt dessa system som lurades så enkelt av honom, ”en liten, homosexuell, pedofil och patologisk lögnare”. Men han är egentligen en superintelligent (med en grav personlighetsstörning) individ med långsiktig analytisk förmåga vilken vet vad han gör. Frågan är vad det är som kommer här näst i hans projekt? Vad ska vi vänta oss på? Om denna teori stämmer då är jag säker på att projektet har en tredje del som kommer i fullgång efter hans frigivning.

Jag tror inte alls att Sture Bergwall är här. Vi har fortfarande i allra högsta grad med Thomas Quick att göra.

Samuel E. Rajeus

Doktorand i psykologi/psykoterapeut-kbt

Min dotter ska inte könsstympas!

”Vi skrek och försökte gömma oss men det hjälpte inte, minns Mona och hennes blick är förkrossade ”

En majoritet av Egyptens kvinnor är könsstympade. Trots att traditionen förbjöds 2007 har inte mycket ändrats och på våren 2012 började parlamentsledamöter diskutera en upprivning av lagen.

Amnesty Press, Nr 1 mars 2013

*********************************************

KÖNSSTYMPNING PÅ BARN/EN HÖGAKTAD RIT?

Kalla det en tusenårig tradition
Kalla det en historiskt accepterad sed
Kalla det en bred samhällelig ritual
Kalla det en religiös högaktad konvention
Kalla den en allmän folklig ceremoni

Kalla det vad fan du vill!

Det är inget annat än en brottslig handling.

Samuel E. Rajeus, Stockholm, april 2012

Egentligen spelar det ingen roll vilka fotografier står där på respektive sidor. Det finns tusentals svenskar som är födda här i Sverige under, låt att säga 50 talet som ser ut som Darin, Zlatan och Loreen. Att tro att det finns ett svenskt utseende och ett utländskt utseende är lika rasistiskt som att anse att det finns en överlägsen arisk ras.

Att det finns en majoritet av svenskar som ser vita och blonda ut kan man förstå, men det finns inget svenskt utseende som kan ställas mot ett utländskt utseende. Många av dessa så kallade svenskar som heter Svensson, Karlsson, eller Borg och Billström har föräldrar som kommit från t ex Ukraina eller Rumänien. Är de svenskar bara för att de är vita och blonda? Är Rikard Wolff plötsligt inte svensk längre för att han ser ut som en ”utlänning” och han ska stoppas för att visa sin identitetshandling?

Jag har haft hundratals patienter under min tid på Flykting medicinskt centrum vilka hade kommit från t ex Ryssland, Azerbajdzjan, Armenien, och Ukraina. De var papperslösa. Vi hjälpte de framförallt med gratismediciner via Asylkommittén i Stockholm. De hade alla vit hudfärg, blåa ögon och blonda hårfärg. Är de av den ariska rasen och behövs därför inte stoppas för identitetskontroll?

Vilka beslutfattare är de som fattar sådana beslut?

Är de verkligen beslutfattare som inte fattar bättre?

Eller väljer de sina beslut omsorgsfullt utifrån en ideologi? Är de av den senare gruppen så är de värre än Brievik och Hitler.

Samuel E. Rajeus, Redaktör, den 01 mars 2013

http://korruptapolitiker.blog.com/2011/08/23/landstinget-kronoberg-politiker-korruption-psykopati/

DEN FRAMGÅNGSRIKA PSYKOPATEN MED EN CHEFPOSITION/EN GRANDIOS PERSONLIGHET

Individer med psykopatiska drag är fyra gånger fler bland personer med chefposter jämfört med andra yrkeskategorier. Det som skiljer sig en framgångsrik psykopat från en icke-framgångsrik psykopat är att den framgångsrike psykopaten agerar/reagerar inte impulsivt och oansvarigt utan man är kapabel av att kontrollera och sätta stopp på sina destruktiva impulser och tankar och omvandla de destruktiva tendenserna till att nå ett mål i framtiden. Det som man inte har och inte tänker på är ”samvete”. Den framgångsrike psykopaten saknar totalt samvete och är redo att göra vad som helst för att nå framgång. En sådan chef manipulerar och aggressivt plogar sin väg utan att ett dugg tänka på andras känslor. En sådan psykopat planerar och genomför sina planer ofta genom att bryta mot sociala normer och förväntningar utan den minsta känslan av skuld eller ånger. Skam existerar inte hos sådana framgångsrika psykopater. Sådana psykopatiska chefer ofta med framgång använder sig av skrämselteknik och härskarteknik för att kontrollera sina underordnade. Detta gör att medarbetare med en hög integritet och självkänsla – ofta efter protest utan resultat – avslutar sin tjänst och går vidare. Kvar blir det ofta medarbetare med låg självkänsla vilka stannar kvar och mår dåligt.

Den framgångsrike psykopatens verksamhet ser jättebra ut på ytan. Allt ser övertygande på papper och siffrorna verkar stämma. Man lägger fram sina presentationer på så sätt som verkar realistiskt och övertygande, men om man går lite närmare och iakttar verksamheten från nära håll så ser man att verksamheten kännetecknas av starka och långtgående interna motstridigheter, personalen mår dåligt och trivs inte bra på jobbet. Man har en ovanligt hög omsättning av medarbetare. Och det som verkade så framgångsrik verksamhet är innehållslös och bluff. För den framgångsrika psykopaten är det inte viktigt att det ska gå bra för företaget utan det ska se bra ut så att man själv kan klättra upp i karriären.

Den framgångsrika psykopaten säger aldrig nej eller tvekar aldrig på att utföra det order som kommer från hans/hennes överordnade. Man argumenterar aldrig med sina överordnade eftersom man inte vill bli uppfattad som en uppkäftig chef. Man utför allting mekanisk och det går ofta hem hos de högre cheferna. Däremot gillar inte en sådan chef underordnade som har synpunkter om verksamheten. De underordnade som lyssnar och genomför order utan några synpunkter placeras närmare men inte högre hos chefen. Man får aldrig en bättre position eller belöning. Med sin grandiosa personlighet ser den framgångsrike psykopaten sina underordnade bara som ett redskap för att nå personlig framgång. Eftersom man saknar samvete mår man mycket bra genom att nå framgångar via sina omoraliska och ibland kriminella tillvägagångssätt. Princip är ett begrepp som betyder ingenting eller väcker en känsla av obehag hos sådana framgångsrika psykopater. Och sådana psykopatiska chefer gillar inte principfasta medarbetare som man alltid uppfattar som ett hot mot de egna framgångs planerna. Den framgångsrika psykopaten med en grandios personlighet ser i princip alla andra – både sina överordnade/ underordnade men också sin egen familj- som redskap för att uppnå personliga framgångar. Det viktiga är att nå det personliga målet, allt annat och alla andra är bara redskap för det. Och allt är tillåtet för att nå dit.

Så länge man väljer dessa chefer (inom den kommunala och statliga verksamheten) baserad på deras lojalitet mot sitt parti och inte baserad på deras lämplighet att leda en verksamhet kvarstår problemet. Många av dessa chefer med psykopatiska drag är internrekryterade utan insyn och utan större lämplighetskrav uppifrån. Det som högre chefer, ofta med dåliga chefsegenskaper, nöjer sig med är att de är övertygade om att dessa chefskandidater lyssnar blint på dem och inte utgör någon större fara för dem. Men sådana chefer skadar både sin verksamhet, demokratin och välfärden eftersom de söker alltid sin egen kortsiktiga vinning, ingenting annat.

Rekryteringen kan också ske via en extern konsult utan någon inverkan från verksamheterna. Och man ska som regel inte välja chef från sin egen verksamhet. Om man tittar lite närmare på interna rekryteringar speciellt bland de kommunala och statliga verksamheterna så ser man att man väljer bort många mycket meriterade sökanden (institutionell diskriminering) för att välja en chef från sina egna som ofta inte bara har lägre kompetens utan också helt skadlig för att ta ansvar för skattebetalarnas pengar.

Samuel E. Rajeus /Redaktör, den 29 september 2012

Källor:

–          Vetenskapens värld, SVT den 09 april 2012

–          Board, BJ & Fritzon K (2005): Disordered Personalities at Work, Psychology, Crime, & Law, Vol. 11, Issue 1, 17-32.

–          Mullins-Sweatt et al (2010): The Search for the Successful Psychopath, Journal of Research in Personality, 44(4), 554-558.

–           Hare, RD, Without Conscience, opening lines.