Plats: Stockholm
Datum: Den 12 oktober 2013
Jag hade läst om AA och diskuterat om organisationen i olika akademiska miljöer men jag hade aldrig personligen deltagit i ett sådant möte. När jag diskuterade med en av mina patienter som hade alkoholproblem om att delta i ett AA-möte så sa han till mig att hur jag visste att det var bra om jag aldrig besökt ett. Jag bestämde därför att delta i ett sådant möte.
Lokalen är ett rum (5×9 kvm) i baksidan av ett sjukhus. Rummet har flera små fönster i den långa sidan. Det är målat med vit färg och det finns ett stort pappersritning av ett landskap på väggen i vänster sidan av rummet när man kliver in. Det står en gammal grön och gråaktig skinnsoffa för tre och en grön och gråaktig fåtölj i ena sidan av rummet. I mitten finns det ett stort träfärgat bord omgiven av 12 stolar av samma färg. Det finns två termosar av kaffe, en liten påse av bitsocker och några plastmuggar vid den ena sidan av bordet. Bordet är dekorerat med fyra små brinnande stearinljus. Det finns några pappersark, två böcker med röda och gråa omslag och en bok med vit omslag i mitten av bordet. Titeln på den ena boken är: ”De 12 stegen och de 12 traditionerna”. Det ligger en liten och sliten gul mössa med lite pengar i på den ena sidan av bordet. Bredvid mössan ligger en öppen anteckningsbok för registrering av de pengar man samlar från besökarna. Det finns också några gröna växter i vita vaser i olika storlekar runt om i rummet. Jag kan också läsa några inramade texter om AA-stadgan på väggen. En bön med röd färg inramade i ett stort glas hängs på väggen framför dörren helt synlig när man kliver in. Rummet är ljust med flera tända glödlampor hängande från taket.
Det finns tre män mellan 40 och 50 år gamla som sitter runt bordet och pratar. Jag presenterar mig och frågar om jag kunde ansluta mig till mötet. Mötet är ett öppet AA möte och de säger att jag kan delta. En av dem frågar mig om det är första gången jag går på ett AA-möte och jag svarar ja. Jag förklara syftet med min vistelse vid mötet och en av dem (instruktören för mötet) informerar mig om att det är okej, att jag kan berätta deras historier, men det är inte tillåtet att nämna deras namn. Gruppledaren Andrew sitter vid den långa sidan av bordet. Han är smal och lång med rakat huvud. Han har på sig en gammal mörkblå vårjacka med luva och ett par slitna ljusblåa jeans. Han öppnar mötet med att säga: Hej, jag heter Andrew och jag är alkoholist. Deltagarna i mötet svarar honom genom att säga: Hej, Andrew. Andrew förklarar att alla har tjugo minuter på sig att prata fritt och ingen har rätt att avbryta dem eller ställa en fråga. Han ger sedan ett pappersark med en text till en deltagare och frågar honom om han kan läsa den för alla. Texten handlar om AA-stadgan. Han räcker sedan ytterligare ett papper till en annan deltagare och frågar honom, om han kan läsa den för oss.
Någon öppnar dörren och kommer in. Han säger hej och går och sätter sig på kortsidan av bordet nära soffan.
Deltagaren läser texten som handlar om de 12 stegen i AA-programmet. Andrew reser sig sedan och släcker lamporna. Rummet känns behagligt med fyra brinnande stearinljus. Andrew ber sedan en deltagare att berätta för de andra någonting om sig själv.
William
William, en smal och måttligt lång man, är klädd i en fin blå jeans, en vit och ny skjorta under en ny röd tröja. Han bär på ett par glasögon med tunna svarta ram och en vacker silver- guld klocka. Hans hår är ljusbrunt och kortklippt. Han börjar prata i den svaga ljusglimten av brinnande stearinljuset. Hans röst är ljus och han andas normalt.
William säger: Mitt namn är William och jag är alkoholist. Jag gillar att dela med mig om en tid för 7 år sedan. Min fru av 25 år var sjuk och döende i cancer. Hon hade ont och fick palliativ vård. Vi försökte vara med våra barn så mycket som det var möjligt. När hon var frisk brukade vi dricka tillsammans. Jag minns då att hon i ett par tillfällen tyckte att jag inte kunde sluta dricka när jag väl hade börjat. När hon dog, lämnade hon en dagbok efter sig. Jag öppnade den och började läsa. Hon skrev många mycket fina saker om våra liv tillsammans. Men något i hennes dagbok slog mig starkt. Hon skrev flera gånger i sin dagbok i olika tillfällen: ”William har druckit sig full igen och gått la sig. Jag sitter här ensam med min dödsångest ”.
När William berättade det för oss fortsatte han ha sitt huvud hängande nedåt medan hans händer var utsträckta liggande på bordet. Alla var tysta och lyssnade. Det tog en lång stund tills William kunde fortsätta berätta.
Han säger: Jag älskade min fru mycket och vi har vackra barn tillsammans. Jag började studera juridik och senare utbildade jag mig inom bilbranschen. Jag var egenföretagare och jag trodde att jag var en bra make och en god far, trots mitt drickande, men jag var inte det. Den dagen jag läste hennes dagbok krossades mitt hjärta och jag visste att jag inte var helt och hållet där för min fru när hon behövde mig som mest. Jag är nykter sedan dess.
Pirjo
Pirjo är en 49 år gammal invandrare från Finland. Han är skallig och har klippt håret kort. Ansiktet är välrakat. I hans lillfinger på hans högra hand sitter en liten guldring. Han är klädd i en stor illasittande vit t-shirt med en randig svart mönster på framsidan, och ett par blåa och slitna jeans. På stolen han sitter på hänger en pilotjacka som är svart med röda armar. Det finns en hel del olika klistermärken på den.
Pirjo säger: Hej, jag heter Pirjo och jag är alkoholist. Jag var först i kontakt med AA för nästan 20 år sedan och jag har positiva minnen av det. För två månader sedan började jag dricka igen och jag beslutade att delta i AA-mötena på nytt i hopp att sluta dricka. Jag har inte druckit nu i några veckor, men jag måste erkänna att suget är bara enormt. Jag gillar att dricka. Mitt problem är att jag inte kan dricka som ”normala människor”, d v s dricka några glas och det är det. När jag dricker blir jag kreativ. Jag börjar skriva … (han försöker att hitta de rätta orden, han tänker en liten stund). jag börjar skriva vackra och känsliga ord. Mina döttrar brukar säga, när de läser mina ord: ”Pappa måste ha druckit annars skulle han aldrig visa sådana känslor eller några känslor alls.” Jag kan bli full, gå ut, besöka olika barer, stanna ute en hel helg och inte tänka på min fru och mina döttrar. Jag kan börja slåss. Jag kan bli en bråkmakare. Jag skäms för att inte ta mitt ansvar för min familj. Jag är tacksam för att ha en bra fru som är fortfarande med mig. Och jag har en mycket god vän som också är min chef. Och det är därför jag har fortfarande ett jobb att gå till. Jag måste säga att det är väldigt svårt för mig att inte dricka, men jag vet att jag inte kan dricka som andra människor. Det är därför jag måste välja, antingen för att vara alkoholist eller nykterist.
Jonas
Jonas är en medelålders man, vältränad och välklädd. Han har på sig ett par glasögon med svart ram. Han har mörkt blont hår som är välklippt. Han är klädd i en mörkblå jeans och en ny svart skjorta. Han är kanske 170 cm långt.
Jonas säger: Hej, jag heter Jonas och jag är alkoholist. Jag vill prata om hur viktiga dessa möten är för mig. Jag började delta i AA-möten för flera år sedan. De individer jag träffar på AA-mötena ger mig en känsla av att jag inte är ensam i mitt lidande och det ger mig den styrka jag behöver för att fortsätta att vara nykter. Det är faktiskt inte svårt för mig att inte dricka när jag först slutat att göra det. Begäret är inte där alls, men det finns en ständigt önskan hos mig att kunna dricka som ”normala människor”. Jag minns att min fru och jag hade varit nykter i flera år och vi trodde att det inte fanns någon risk för oss att återfalla så vi bjöd in några vänner för en trevlig middag hemma hos oss. Vi hade en bra middag och vi serverade vin med maten. Min fru och jag fortsatte dricka som … och vi båda föll i sömn medan alla våra vänner var fortfarande kvar i mitt hus. Dagen efter ringde de mig och berättade att festen blev väldigt kortvarig eftersom värden hade fallit i sömn och gästerna bestämde sig att ge sig av. Skammen var enorm hos mig och jag kände att jag var åter på ruta ett.
Andrew
Andrew säger: Hej, jag heter Andrew och jag är alkoholist. Jag var på en middag med mina medarbetare häromkvällen. Det var en middag med alkohol. Mina kolleger hade planer på att gå till olika klubbar och tillbringar hela natten i stan. Jag tyckte att det var bara lite pinsamt att gå dit och inte ta en drink. Men det visade att det fanns många kolleger som inte drack och det var typ helt okej att säga att jag inte dricker. Jag hade några bra timmar med mina kollegor, med en god middag och gott sällskap. Jag bestämde mig att gå hem efter middagen och inte gå med dem till olika klubbar. Förut kunde jag inte tänka mig att vara bland en massa människor i en fest utan att dricka. Jag brukade hänga med dem, dricka mycket, komma hem på morgonen, sova förmodligen till denna tid (klockan var 20:00) med en baksmälla. Men jag är stolt över att jag kunde gå ut med mina vänner, ha roligt, utan att dricka, och jag sitter här med er idag.
Avslutning
Deltagarna tackar Andrew. De står upp och tar varandra i händer och de ber högt tillsammans.
- Namn, tid, plats och vissa detaljer är fingerade.
© Samuel E. Rajeus
