Den internationella forskarklubben och det 15-åriga gravida adoptivbarnet.
Arana är redan i sin sjätte månad när professor Ekblom upptäcker att hon är gravid. Ekblom avslöjar för barnen, efter överläggning med forskarklubben cirka en månad senare, att de är syskon. Stöten är så kraftfull att både Arana och KeyGey, var för sig, lämnar sitt hus och försvinner i miljonstaden Stockholm. Professor Ekblom anmäler så småningom båda som mindre åringar som flytt sitt hem. Båda hittas av polisen några dagar senare, smutsiga, hungriga, nästan ihjälfrusna och i ett apatiskt tillstånd i utkanten av stan. Det visar sig att båda har spenderat flera nätter i skogen, i övergivna lokaler utan el, vatten och värme. De har gått hungriga i dagar utan att känna hunger. Båda hamnar i olika slutna psykiatriska avdelningar med låsta dörrar och dygnet runt personal. Arana får dygnet runt bevakning då en psykiater bedömer att det finns en risk för suicid samt att flickan är gravid. Arana får dropp i flera tillfällen. Hennes kropp tar inte emot mat. Hon sväljer inte mat och drick. Läkarna bedömer att Arana är i ett alvarligt apatiskt tillstånd som kan leda till att hennes hjärta stannar då hennes olika vitala organ börjar stängas ner en efter en. Man bestämmer då att förse Arana i koma tills man vet bättre hur man ska behandla henne.
KeyGey mår lite bättre efter flera dagar vistelse på en psykiatrisk mottagning i södra Stockholm. Han börjar berätta det som hänt och att hans adoptivmor berättat om deras adoption. Han är mycket orolig för sin syster som är gravid.
Trots att professor Ekblom vägrar att erkänna att hon fortsatt barnen i denna situation väljer socialtjänsten att ta barnen ifrån henne och klippa hennes kontakter med dem helt. Hon får inte veta var de är och vad de gör.
Det har aldrig varit Aranas avsikt eller önskan att ta livet av sig eller dö. Det är chocken av det som hon får veta som förser henne i detta apatiska tillstånd. Hon spenderar de resterande veckorna av sin graviditet på olika sjukhusavdelningar. Kl. 6.10, tisdagen den 18 februari 1992 föder hon en flicka på 3,2 kilo med planerat kejsarsnitt. När barnmorskan lägger den lilla människan på Aranas bröst då går det en ström av utomjordisk värme och kärlek i hennes kropp. Hon vaknar till liv, tittar på denna änglaliknande varelse, känner hennes snabba hjärtslag på sitt bröst och får en känsla av total tillgivenhet. Hur kan man inte älska en sådan skapelse? Hur kan man utsätta en sådan fullbordad skapelse för olika grymheter såsom forskningsexperiment? Hon går in i en total symbios med sin dotter. Hon låter sin dotter ligga i hennes famn i timmar utan att Arana rör på sig en millimeter. Samtidigt kan hennes 15-åriga hjärna inte klara av och besvara alla de olika motstridiga frågorna om dotterns existens. Hon vägrar att låta dottern ammas. Barnmorskorna anser att hon är så mager och utmattad att hon inte har bröstmjölk. De låter henne vara. Man tar bara barnet ifrån Arana med jämna mellanrum för att mata henne.
Arana ligger och talar i tysthet med sin dotter i dagar. Det är liksom att hon vill förbereda detta barn inför en värld full av faror och odjur, förklädda i vackra människoskepnad. Det är liksom att hon vill förbereda sin dotter för en grym värld där den lilla människans dumhet och vildhet har orsakat jorden stora lidanden. Där de goda hjärtan effektivt pushats tillbaka och hållits i schack av supersmarta, men kriminella hjärnor vilka kontrollerar världen som håller på att intetgöras.
Arana talar och sjunger till sin dotter till gryningen den 22 februari.
”Jag hörde vad demonerna sa Det är slut och ingen kan hjälpa
Hatets tunga har sagt sitt Jag trodde jag hade sett och hört det mesta
Men jag hade fel Det här var inte vad jag väntat mig
Hör att jag älskar dig
Kärlekens tunga
Låt mig höra kärlekens tunga Säg att du älskar mig Kärlekens tunga, kärlekens tunga Aldrig ska jag glömma dig
Aldrig ska du se mig och känna skam
Tala till mig Jag hör alla steg i trappen Men inga går till min dörr
Ingen någonsin går till mitt hjärta
Bara du
Nu sitter du som en fjäril i natten
Och talar till mig
Nu sitter jag som en fjäril i natten
Och talar till dig Som vi gjorde förr
Du och jag i nio månader
Du var min tröst
Du var mitt hopp i mörkret
Du var mitt allt
Allt det där om att vara på väg någonstans När man är tillbaks där allt började
Då demonerna talade
Då monstren talade Aldrig ska du glömma mig
Åh, vad jag älskar dig
Åh, vad jag älskar dig Mer än du någonsin kommer veta
Kärlekens tunga Säg att du älskar mig Kärlekens tunga, kärlekens tunga Aldrig ska jag glömma dig Aldrig ska jag glömma dig”
Arana skriver en lapp. På den står: Hon ska heta September. Hon lägger lappen bredvid September. Hon reser sig. Hon tittar en sista gång på sitt barn. Hon lämnar avdelningen och sjukhuset med sina tunna sjukhuskläder och sina tunna sandaler och går rakt in i det mörka och frusna morgonen. Miljonstaden Stockholm sväljer in den lilla flickan inom sig i sitt stora svarta hål. Det är som om ingenting hänt.
Den internationella forskarklubben och de bortglömda adoptivbarnen. Bild: UR Play. Tvillingexperimentet – UR play Three identical strangers: Five things you may not know / CNN entertainment, Janaury 27, 2019
Klockan 16.15 den 31 december 1977, på 3000 fot i det iranska luftrummet, närmar sig Air Force One den internationella flygplatsen Mehrabad som ligger i utkanten av Teheran. 10 splitter nya F14 jaktflygplan med iranska strid piloter, utbildade i den amerikanska flygbasen Naval Air Station Oceana (NAS Oceana), Virgina, flyger upp och närmar sig till Air Force One. De eskorterar president James Campbell, hans hustru Rosaline Adalyn Campbell och den amerikanska delegationen de kvarvarande 15 minuterna till Mehrabad. Ombord på Air Force One tillsammans med presidentparet befinner sig mer än 100 amerikanska regeringstjänstemän, militära generaler och prominenta vetenskapsmän. De är på en två-dagars statligt besök hos Irans kung Mohamad AliReza Pahlavy-Shah och hans hustru, kejsarinnan Fariba Farya Diiban.
Den iranska kungen vill visa, med denna vänskapliga gest, sin tacksamhet för den senaste ordern på 80 Grumman F-14 Tomcats, jaktflygplan vilka levererades till Iran sedan 1972. Hela ordern kostade Iran mer än 2 miljarder dollar. Den iranska flygvapnet har nu 101 jaktflygplan tillsammans med de tidigare F-5E som man hade köpt från USA. New York Times avslöjar senare att det amerikanska bolaget USS Enterprise betalat mutor för mer än 30 miljoner dollar till iranska regeringstjänstemän och militärer för att få avtalet i hamn. Irans militära order till USA från och med 1972 till och med 1977 uppskattas till 20 miljarder dollar.
Teherans borgmästare, Sayed Mohammad Javad Sahryare Lavasani, en före detta armégeneral, beordrar rektorerna till olika skolor i västra Teheran att skicka ut sina mellan- och högstadieelever på gatorna runt omkring Mehrabads flygplats för att välkomna den amerikanska delegationen. Mer än 300,000 skolbarn/ungdomar, viftande med iranska och amerikanska flaggor, samlas på gatorna runt flygplatsen i den kyliga decemberdagen medan James Campbell tillsammans med Irans härskare stående i en bil, omringad av tusentals militära och civila livvakter, passerar förbi. De flyger sedan med militära helikoptrar till Niavaran palatset i norra Teheran.
Kl. 05:25 den 01 januari 1978 samtals en liten grupp amerikanska och europeiska forskare i Sahebqraniyeh palatset just intill Niavaran palatset. The International Royal Adoption Center (iRAC) of Shahrbano Fariba Diiban, Irans första dam, ligger, lite gömd, lite diskret, under Mirror Hall och Tea House av Ghasre Sahebqraniyeh. Bland forskarna finns professor Peter B. Baumgarten från Department of the Twin Neuropsychology, New York University, professor Solweig Marianne Ekblom från The International Swedish Adoption of Twin Study (iSATS) från Karolinska Institutet och några få andra forskare från andra europeiska länder. De sitter och äter frukost. iRAC vill visa sin tacksamhet, ännu en gång, mot den amerikanska regeringen som villkorslöst stöttat kungen i åratal. The International Royal Adoption Center of Fariba Farya Diiban skänker 101 spädbarn till forskargruppen. Spädbarnen är mellan 1 vecka och max 6 månader gamla som ska adopteras till Europa och Amerika via de vetenskapliga institutionerna som är representerade av den amerikanska delegationen.
Alla spädbarn som finns på centret är oäkta barn från den kungliga familjen eller innersta cirkeln i den iranska regeringen och militära ledningen. Kungligheter, ministrar och generaler har haft affärer eller one-night-stand med sina understötar vilka senare blev gravida och födde deras barn. Dessa barn är nu på iRAC på action för adaption. Det finns också flera spädbarn som, mycket diskret, transporterades från Washington med Air Force One till Teheran för att via iRAC adopteras bort. Den iranska ambassadören i Washington, Fazlollah Aredshir e Zaheri, tillika kungens svärson, och hans diplomater lyckades att producera ett flertal oäkta barn med de personal som dagligen tagit hand om ambassadens olika ärenden. Det gick också rykten om att ett stort antal barn som är ute på action är oäkta barn från iransk kejsaren, kungen. Kejsarinnan Shahrbano är personligen engagerad i dessa barn för att de ska få ett fint liv i Europa och Amerika. Hon ser också till att arbetet försiggår så smidigt som möjligt så att den fina fasaden av monarkin och den iranska regeringen inte fläckas.
The International Royal Adoption Center (iRAC) of Shahrbano Fariba Diiban är utrustad med de modernaste forskningsapparaterna när det gäller människans och framför allt spädbarns neurologiska och biologiska uppsättning. Barnen utsätts för avancerade kontroll och all data noga registreras. De barn som har en neurologisk uppsättning över det normala vilka anses vara biologisk helt friska och starka väljs för adoption i västvärlden. Ett stort antal enäggs- och tvåäggstvillingar och trillingar väljs för adoption vilka transporteras vidare till Europa och Amerika. Professor Solweig Marianne Ekblom väljer ett par enäggstvillingar, en flicka och en pojke för adoption vilka transporteras till Stockholm den första januari 1978. Professor Peter B. Baumgarten väljer flera tvillingar och ett par enäggs trillingar för adoption i USA. Alla tvillingar och trillingar adopteras av själva forskarna som är närvarande på adoptionscentret i Ghasre Sahebqraniyeh i Teheran.
Kl. 19:55 den 14:e augusti 1999 landar en ambulanshelikopter på den östra stranden av Arneö. Ava, medvetslös, transporteras till det akademiska universitetssjukhuset i Uppsala och sedan därifrån till universitetssjukhuset Karolinska i Solna. Ava förblir sövd i 40 dagar. Läkarna bedömer att det finns en stor risk att hon får hjärnskador ifall hon väcks tidigare under en lägre tid. Dr. Gerlög Nanna Margit Ekblad samlar alla sina krafter och stannar 40 nätter hos sin dotter Ava som ligger på intensiven på KS. Hon är noga att lägga sin hand i timmar i sin dotters kropp och ibland mycket varsamt massera henne. Ava vaknar efter 40 dagar och flyttas till en vanlig sjukhusavdelning för ytterligare observation. Läkarna bedömer att Ava:s hjärna är intakt och det finns en stor chans att hon återhämtar sig helt. När Ava vaknar upptäcker hon att hennes rum är full av torkade och nya blommor. Hon tar reda på att Dr. Nilson har varit på besök hos henne en gång i veckan och lämnat några rosor varje gång han varit på besök. De andra 40 rosorna, berättar mamman, är från en 22-årig ung man som kallar sig KeyGey (Kyyan Gaavid) som ligger på samma avdelning. KeyGey brukar smyga in sent på kvällarna och titta bara på den vackra Ava och lämna en ros som han noga väljer och köper från kiosken på entrén på KS.
Fredagen den 22 januari 2000 publicerar svenska morgons- och kvällstidningar flera artiklar med nästan detaljerad information om en stor sexhandel härva mitt i centrala Stockholm där ett stort antal svenska män från näringslivet, svenska riksdagsledamöter och svenska ministrar finns på kundlistan. Det står i flera artiklar att den svenska justitieministern Jon Lennart Sigbjörn Greider är direkt inblandad och i många fall agerat som hallick och varvat mindre åriga flickor och pojkar för sex med äldre män och kvinnor. Statsminister agerar direkt och meddelar i ett direktsänt TV-tal att hon kommer kraftfullt agera och lagföra alla inblandade oavsett deras positioner.
Juldagen den 25 december 1999 donerar finansmannen, Geirlaug Cia Tylander, Avas far, 5 miljoner kronor till Svenska Kyrkan. Han blir officiellt tackad av Svenska Kyrkan för sin generositet. Tylander lovar också att skänka ytterligare 5 miljoner i 5 år till Svenska Kyrkans verksamhet, öronmärkt, för att dela ut mat och förse tak till behövande under vinterhalvåret. Svenska Kyrkan kallar Tylander för årets filantrop. Anledningen till denna generositet och filantropisk akt är att Tylander tar reda på via justitieministern att flera mobilmaster runt omkring den avlidna prästen Fader Theodore McGiven registrerar ett telefonnummer som går till hans dotter Ava. Man registrerar att minst ett par samtal har gått via Ava:s telefon till Fadern och man kunde binda Ava:s telefon till området vid brandolyckan. Tylander tar absolut inga risker gällande hans anseende. Han bestämmer sig att göra allt för att inte låta hans namn komma ut i media. Han lyckas då via sina kontakter med svenska regeringen skänka stora summor till Svenska Kyrkan för att köpa deras tystnad. Tylander ringer också sin vän professor Solweig Marianne Ekblom och ber henne att använda sina kontakter för att Dr. Nilsson inte ska fortsätta behandla Ava. Tylander får tydliga signaler via sin stab att det inte går att lita på Dr. Nilsson som behandlar Ava.
Kl. 11. 15, lördagen den 19 februari 2000, på café Forsete vid Edvard Andersson Växthus på Bergianska trädgården, Stockholm, äger rum ett inofficiellt möte mellan stadsministern och justitieministern Jon Lennart Sigbjörn Greider. Hela samtalet är bara på några minuter. Greider reser sig sedan och hämtar sin hustru Lyan Florence Kiara som sitter en bit därifrån. De promenerar bort till Bergianska trädgårdens parkering. Säpochefen Lars-Åke Hjelmström är det nästa person som stadsministern ska ha ett inofficiellt möte med. Medan Hjelmström är på väg in på café Forsete är Greider och hustrun Kiara på väg ut. Deras blickar möter varandra. Lasse, säger Greider och nickar artigt. Sigge, säger Hjelmström och nickar gentilt. De två herrarna passerar bara förbi varandra.
Måndagen den 29 maj 2000 publicerar flera dagstidningar att polisen har gjort en omfattande granskning av fallet barnsexhandeln i Stockholm utan att hitta konkreta bevis om att svenska regeringen är inblandad. Dagens Nyheter framför också en officiell ursäkt till justitieministern Jon Lennart Sigbjörn Greider vars namn hade tidigare blivit publicerad i samband med fallet.
Fredagen den 21 februari 2000, kl. 09:00 ringer Dr. Nilsson Sigrells telefon. Det är Professor Solweig Marianne Ekblom som är i andra sidan luren.
Jag fick reda på en sak du sa för några år sedan på en fest på SU. Du sa att om man inte är Sveriges FN-ambassadör med sitt kontor på FN skyskrapan i New York så alla andra positioner är bara skitjobb, säger Ekblom och skrattar högt i luren.
Ja, jag minns det. Det var på fyllan som jag sa så och det var till svar på en tidigare klasskamrat som försökte provocera mig, tillägger Dr. Nilsson.
Jag har talat med vår FN ambassadör Jan Henrik Gunnarsson. Du kan börja som andra viceambassadör och Sveriges hälsoattaché i USA med omedelbar verkan. Vi gillar dig. Vi har bra planer för dig Bosse.
Det låter ju fantastiskt.
Det kommer med en quid pro quo.
Okej, låt höra.
Du lämnar behandlingen av Ava till en annan doktor vi utsätter.
Börje Nilsson Sigrell funderar en kort stund. Hans svar lider kort och koncist: ”Fuck you”, han lägger på luren.
Samma dag kl. 11:00 träffar Dr. Nilson Sigrell Ava. Ava mår mycket bättre. Hon berättar att hon funderar att börja ta några kurser och komplettera sina studier. Bosse stödjer tanken och samtidigt råder han Ava att hon tar det med den takt hon kan och att hon inte utsätter sig för onödig press. De två fortsätter med sina samtal med jämna mellanrum. Ava är dock mycket frustrerad för att utredningen med barnsexhandeln har total havererat och att man bara drar ut på tiden med att ställa någon till rätta för dessa brott. Dr. Nilson är också i sin tur mycket frustrerad för denna situation. Han säger till Ava att han vet att regeringen har nu skickat ut sina tvåbenta, halvsmarta fähundar för att sopa undan så mycket bevis som det går. De vill bara rädda sina egna positioner, sitt eget parti och sin egen regering. Och att han inte tror att utredningen kommer fram till någon sanning.
Dr. Nilson lämnar över mer än 200 sidor journalanteckningar till Ava och säger:
Det är mycket troligt att jag blir omplacerad inom kort. Detta är din journal. Det är sekretessbelagda material. Men det är din journal och du kan göra precis vad du vill med det. Om du bestämmer dig att publicera dem då föreslår jag att du lämnar dem till Leif G. W. Person som är författare och journalist. Jag litar på honom.
Ava tar emot sina journalanteckningar och säger:
Ja, jag tycker att någon måste betala för denna orättvisa.
Stockholm, julafton, tisdagen den 24 december 1991. Enäggstvillingarna Araste Khanom Anahyta (Arana) och Kyyan Gaavid (KeyGey) som adopterades av professor Solweig Marianne Ekblom i Teheran 1978 utsätts för omfattande och långvarig psykisk försummelse under hela sin uppväxt. Barnen är drygt 15 år gamla. Syskorna är helt ovetande om att de är tvillingar. De uppfostras som om man har adopterat dem på ett adoption center i Teheran och att de kommer från 2 olika föräldrar. Syskorna sluter in sig mer och mer när de inte känner någon uppmärksamhet hemifrån. De söker tryggheten i varandra och spenderar timmar, ensamma, i hemmet. Deras uppfostran har också lett till att de uppfattas som ”freak” av sina skolkamrater vilket gör att deras benägenhet att gå skolan ännu mer sjunker. Professor Ekblom gör absolut ingenting för att hjälpa barnen utan hon observerar de och dokumenterar all data för ett mycket större syfte, nämligen att föra neuropsykologiska forskningen framåt för att kunna erbjuda ett bättre liv till tusentals tvillingar som födes i framtiden. Den totala känslomässiga isoleringen leder till att syskorna blir kära i varandra. Arana blir gravid av sin bror KeyGey. Professor Solweig Marianne Ekblom, barnens adoptivmor, tar upp ärendet med forskarklubben. Forskarna föreslår att professor Ekblom avslöjar för barnen att de är enäggs syskon för att forska på hur de skulle tackla den uppstådda situationen med den nya informationen.
De tvillingar och trillingar som transporteras till andra länder i Europa och i Amerika adopteras antingen av forskarna själva eller placeras de i olika familjer med helt olika socioekonomiska förutsättningar. Medan det ena tvillingbarnet placeras hos en vanlig medelklassfamilj placeras det andra hos en lågutbildad familj med alkohol/drog- och kriminalitetsproblematik på en mycket dålig stadsdel. Data om dessa barns uppväxt samlas kontinuerligt av forskargruppen.
Denna lilla skara av forskargrupp har samlats och bildats en sluten klubb för att kunna gå runt de etiska riktlinjerna som finns i Europa och Amerika. Gruppen kommer fram till slutsatsen att för att kunna få mer kunskap om miljöns påverkan på den starka neurologiska dominansen behöver man delvis adoptera barn själva för att kunna, i husets fyra väggar, utsätta dem för omfattande forskningsexperiment. På det sättet får man de data man behöver och ingen anpassning till etiska riktlinjer behövs. Många barn i denna forskarklubb utsätts för olika typer av fysisk och psykisk misshandel. Barnen tillåts att inte följa några hälsosamma rutiner såsom matdags, sömnhygien. Många barn får tillgång till stora mängder läsk, godis och sötsaker. De bestraffas senare att de ej sovit i god tid eller har ätit för mycket godis. De kan stanna hemma om de inte vill gå skolan. De får framför allt ingen kärlek. De växer upp i en mycket kall och kylig hemmiljö. Resultaten av denna sluten forskningsgrupp publiceras lite fri, lite diskret på flera internationella journaler, bland annat The Journal of Twins & Triple Psychological Development of Children. The Psychoanalytic Journal of Twin Children Development. Publiceringarna får internationell uppmärksamhet och forskarna bjuds in runt om i världen för att föreläsa om temat ”the nature and narture impact on psychological/behavoral development of human beings”. De känsligaste forskningsresultaten hemlighetsstämplas och lämnas till Yale University Library. Det ska öppnas först i slutet av oktober 2065.
Den internationella pedofilringen och Den bortglömda flickan Relaterade dokumentärer: Amerikas bortgifta barn, Mötet med Pedofilerna, SVTplay. Filth Rich: Jeffrey Epsteins uppgång och fall, Netflix. Vi överlevde R. Kelly, Netflix
Fredagen den 4:e juni 1999 publicerar Dagens industri på sin webbupplaga en stor bild och ett porträtt på flera sidor av finansmannen Geirlaug Cia Tylander. Tylander är en framgångsrik, 44-årig svensk man som nominerades tidigare som årets företagare av Di. Han är utbildad på den Matematiska institutionen från New York University. Tylander startade sitt finansbolag 10 år tidigare. Han lyckades dock på de senaste 5 åren omsätta mer än 700 miljoner kronor. Hans koncern har skapat tusentals jobb inom den svenska arbetsmarknaden sedan bildandet av bolaget. Tidigare samma år blev han också, med buller och bång, årets affärsman och Person of the Year av den ansedda tidningen Financial Times. Det står i samma Di-upplaga att han är bjuden på middag hos Kungen tillsammans med Prince Hardey of England och en rad nyckelpersoner inom den svenska ekonomiska och politiska eliten.
Söndagen den 4:e juli 1999, på den amerikanska nationaldagen, landar en privatjet tidigt på morgonen på Bromma flygplats. Man förbereder A-korridoren och Stab-avdelningen på flygplatsen. Den avdelningen är normal för att ta emot individer som är på statligt besök från andra länder. Planet förbereder sig på samma gång att tanka och flyga tillbaka. Ask Vide Astrid Tylander (Ava) är en knappt 17-årig flicka som ordnar 4 svenska 12-åringar som var och en anländer på Bromma flygplats med taxi tillsammans med en av sina föräldrar. Flickorna ska flygas, utan sina föräldrar, till Paris för en dagstripp. Barnen är också lovade för en snabbvisit på Disneyland Paris.
Finansmannen, den nya amerikanska miljardären, Seymour J. Rubinstein, också utbildad på det Matematiska departementet, New York University, bjuder in 4 av sina närmaste vänner på en fest på sin flottiga penthouse i centrala Paris. Han beställer därför 4 unga, oskulda svenska blondiner för att underhålla sina vänner. Han berättar stolt för sina vänner att han ”har köpt” 4 oskulder från deras föräldrar vilka ska traffickeras till Paris för att underhålla vännerna.
Ombord på det privata jetplanet, förutom de 4 flickorna, finns också riksdagsledamoten Jon Lennart Sigbjörn Greider på gästlistan. Greider väljs senare in som Sveriges justitieminister. De övriga gästerna är prins Hardey som flygs in direkt från Wales. Den Harvardutbildade stjärnadvokaten Al Morton Showitz som senare svärs in som domare på livstid på den amerikanska Högsta domstolen flyger in tillsammans med nära vännen S J Rubinstein till Paris. Ombord på Rubinsteins privatjet finns också hans gamle vän Alex Costa som senare kandiderar för presidentposten i USA. Costa tvingas snabbt hoppa av racet på grund av flera skandaler. Han lyckas dock att svära in som USA:s finansminister ett par år senare.
Torsdagen den 15 augusti 1997, SiS-morgonmöte kl. 08:00, på den vackra ön Arneö utanför Uppsala. Närvarande på frukostmötet är verksamhetschefen, chefsöverläkaren, psykiatern och legitimerade psykoterapeuten Mikael Morton Rask, psykologen och psykoterapeuten dr. Bo Nilson Sigrell, socialsekreteraren Alice Rosenberg. Avas behandling står på dagordningen. Chefsöverläkaren Rask berättar att han har träffat Ava 3 gånger och han kan med säkerhet konstatera att ”den här flickan har gått och horat sig i flera år. Det här är hennes livsstil. Det går inte att få bot på dessa små horor”. Bo Nilsson blir så illa berörd av arrogansen i Rasks ord att han ber att ta över behandlingen av Ava.
Kl. 11.00 samma dag kallas Ava på sitt första bedömningssamtal hos Dr. Nilsson. Bo möter upp, i sin förvåning, en liten flicka som väger knappat 40 kilo. Ava har taggarna ute och tycker att ”de djävlarna” har väckt henne tidigt på morgonen och tvingat henne till denna session. Hon låter inte Bo avsluta sin första mening då hon börjar knäppa upp sin sommarklänning, tar av sin trosa och sitter där helt naken framför Bo. Hon säger: Ni nollor alla tänker med era små kukar, så låtsas inte för mig att du inte vill knulla mig, varsågod. Bo sitter oberörd kvar i sin fåtölj. Han pekar med sin högerhand dataskärmen som är mot honom och Ava och säger: ser du denna skärm. Jag spelar in både med bild och ljud allt som pågår i detta rum. Det finns ytterligare en kamera, gömd här, som jag precis aktiverat för att spela in vårt samtal. Jag är inte intresserad av att ha sex med dig. Jag går ut nu och kommer tillbaka efter en stund. Du får gärna tänka lite. Om du vill samtala med mig så kan vi göra det när jag är tillbaka. Då vill jag gärna att du har dina kläder på dig.
Julafton, tisdagen, den 24:e december 1991. Ava är bara 9 år gammal. Hon är ensambarn. Pappan är den framgångsrika affärsmannen som tävlar med andra affärsmän. Hans huvudfokus är att komma in på den svenska miljardärsklubben. Avas mor heter Gerlög Nanna Margit Ekblad Tylander, född 1960, som är Harvardutbildad dr. i personlighetspsykologi. Paret träffades på Rubinsteins privata ö i Karibien när båda studerade i USA. Ekblad Tylander lyckades aldrig göra en karriär. Hon har varit sjukskriven i långa perioder i sitt liv. Hennes drickande bland annat har alltid varit ett problem. Trots att hon lades in på slutenpsykiatrisk behandling både i Sverige och i USA lyckades hon inte komma till rätta med sina besvär.
Den svenska kyrkans biskop Fader Theodore McGiven har precis flyttat in i sin stora villa i det fashionabla kvarteret Rosendalen med sin hustru. McGiven är anklagad av den franska polisen för sexuellt utnyttjande av flera mindre åringar under sin tjänstgöring i Centralafrika. Svenska kyrkan flyttar honom tillbaka till Sverige i ett försök att lägga på locket. Geirlaug Cia Tylander, Avas far, lägger upp en medveten strategi. Han bjuder in prästparet till en julmiddag i ett försök att få in en fot som finansiell rådgivare även i den andliga världen. Redan samma kväll visar Fader Theodore McGiven en stor tillgivenhet mot Ava. Ava stortrivs i att få uppmärksamhet och kärlek vilken hon saknat i hela sitt liv.
Fadern McGiven förvandlar delar av sin bottenvåning till ett fantastisk barnlekrum med färgglada färger, olika barnfilmer och massor av leksaker. Han inreder våningen med olika ljusa väggfärger, Disney tavlor och mjuka soffor.
Redan vid julledigheten börjar Fadern sexuellt utnyttja Ava. Nanna (Avas mor) som inte orkar att ta hand om Ava lämnar ofta henne till prästparet medan GC är på affärsresor. De sexuella utnyttjandena fortsätter intensiv på sommarlov och övriga helger. Ava blir sexuellt utnyttjad i hundratals, om inte tusentals, tillfällen i 3 år, f o m 9-årsåldern t o m 12-årsåldern. Ava blir sämre och sämre i sitt mående. Hon är ofta tyst i skolan, vill ej engagera sig i skolämne, blir lätt arg och hamnar i slagsmål med andra barn. Skolan larmar och GC och frun till slut upptäcker vad som pågår med deras lilla flicka hemma hos prästparet. Föräldrarna bestämmer sig att lägga på locket och låtsas att ingenting hänt. GC anser att rätt och fel finns inte och allt detta är skapat av människor och på samma sätt går det att förmå flickan att bara lägga det bakom sig och gå vidare, som om ingenting hänt. Föräldrarnas ignorans gör att Ava mår ännu sämre. Hon läggs in på privatägd psykiatrisk avdelning under alias i en annan region för att undvika publicitet. När man meddelar att Ava mår lite bättre då skickar föräldrarna henne direkt till en internatskola. Avas vistelse på internatskolan blir förstås inte långvarig.
Lördagen den 24:e juli 1999 förmedlar Ava 2 unga tjejer till 2 äldre rika män som vill köpa sex av unga tjejer. Kl. 17:45 samma dag uppstår ett bråk i lägenheten där gubbarna och unga flickorna befinner sig. En av gubbarna kastas ner från balkongen på 9:e våningen. Den andra gubben lyckas att ta sig därifrån oskadd. Senare i polisutredningen visar sig att en högtuppsatt polischef agerar som hallik för att förmedla unga tjejer till äldre affärsman i Sverige. Man upptäcker senare att en rad svenska riksdagsmän och regeringstjänstemän tillsammans med svenska affärsmän anordnar fester på Stockholms innerstad dit svenska flickor, 14- 15-åringar, traffickeras för att underhålla herrarna.
Kl. 08:00 på morgonen, lördagen den 14:e augusti 1999 ringer Ava Fader Theodore McGiven. Hon berättar för Fadern att hon har en 12-årig snygg och trång flicka till honom. Ava säger att det kostar Fadern bara 1500 kronor och han kan göra vad han vill med flickan. Fadern accepterar dealen glatt. Samma dag kommer Ava ensam till Fadern. Hon ser besvikelsen i Faderns ögon när hon ensam, utan flickan, dyker upp. Ava berättar att flickans föräldrar dök upp på behandlingshemmet. Det fanns ingen chans att hon kunde ta henne med sig till Fadern. Ava lovar att ordnar det nästa gång. Hon erbjuder då en avsugning för att gottgöra att hon kom tomhänt. Fadern som inte gillar äldre barn motvillig accepterar. Han drar ner sina byxor. Ava tar då tag i hans penis med sin högra hand och med sin vänstra hand sprutar hon en liten flaska alkohol på hans penis och hans kropp och sätter eld på honom med en tändare. Den 72-åriga Fadern har ingen chans att värja sig från lågorna. Han lyckas dock ta sig ut på gården och kasta sig in i den lilla barnpoolen han hade byggt på sin bakgård. Han transporteras vidare till sjukhus men det går inte att få liv i honom.
Kl. 19:20 samma dag den 14:e augusti 1999 på SiS ungdomsboende på Arneö ligger Ava på sin säng och tänker på de 81 flickorna hon tror att hon traffickerat till olika inflytelserika män runt om i Sverige. Hon sätter sig upp på sin säng och stirrar på de 81 starka sömntabletterna hon samlat på sig. Beslutet att ta tabletterna är inte svårt för henne att fatta. Hon tar tabletterna och en flaska vatten. Hon går ut raka vägen in i skogen och ner till en av stränderna på ön. Hon sätter sig på en bänk och sväljer tabletterna utan att tveka en sekund. Hennes kropp hamnar så småningom i ett viktlöshetstillstånd. Hon har svårt att se klart och föremål ser suddiga ut. Hon tappar fokus och får tunnelseende. Hon känner sig trött och det blir allt svårare att andas. Hon kan inte tänka klart och börjar hallucinera. Hon får både röst- och hörselhallucinationer. Hon kommer till klar medvetande en stund och vet att hon ligger på en bänk under barhimmel. Hennes andetag blir allt tyngre och tyngre. Hon börjar tänka på människorna. Hon tänker på människornas grymhet. Hon tänker också på sin mor, på sin far. Hon ser deras ansikten fram för sina ögon. Hon drömmer om att hon leker och skrattar med sina syskon, som hon aldrig haft, hennes tårar, bara få tårar, rinner ner hennes kinder. I ett tillstånd av sömn och vakenhet sätter hon på sig sina hörlurar och trycker på några knappar på sin mobil. Börje Nilsons jourtelefon ringer. Han svarar och upptäcker genast att det är något som är på tok med Ava.
Bosse, det är mina sista stunder i livet. Jag vill inte vara ensam. Kan du vara med mig och inte lägga på även om jag blir tyst och somnar så att jag vet att jag inte är ensam?
Jag är här och med dig Ava. Du är inte ensam. Vill du/orkar du berätta vad du gjort.
Jag har tagit en massa sömnmediciner. Jag orkar inte med mig och med livet länge. Det finns ingenting i den här världen för mig. Jag hade inget att säga när jag kom till den här världen. Jag kunde inte välja de föräldrar som blev mina. Jag kunde inte välja at ha syskon. Men jag väljer att sätta punkt på mitt liv. Jag vill bestämma över min död.
Ava låter trött i rösten. Hon sluddrar och talar ibland osammanhängande. Hon samlar kraft efter ett tag och fortsätter att tala.
Har du någonsin upplevt hur fruktansvärt sorgligt det är att sakna din mors knä eller din fars famn men aldrig få dem, och istället hamna på knäna på män på en främmande plats, i en bil, eller på en toalett och känna enormt äckel, hat och sorg?
Du är inte ensam Ava. Stanna bara i luren med mig. Du får gärna blunda men lyssna hela tiden på min röst. Jag tar dig dit du önskar. Jag tar dig till en trygg plats. Du får säga till mig var någonstans du önskar att vara. Använd din fantasi Ava. Bara var med mig.
Jag vill vara i mitt sovrum när jag var liten.
Hur gammal är det du då?
Jag är 8 år gammal.
Använd din fantasi Ava och titta runt i ditt sovrum i fantasin och beskriv rummet för mig. Beskriv också om vilken tidpunkt på dagen det är.
Det är en ljus sommarkväll. Det är ljust ute. Ljuset tränger in i mitt rum genom neddragna persienner. Jag ligger på min säng och ser min dörr mittemot mig. Jag ser också en tavla av Askungen med sin vackra och blåa klänning. Mitt rum är målat vit. En remsa av små neonlampor hängs ner från taket i det ena hörnet.
Du beskriver rummet väldigt bra. Vad har du för kläder på dig Ava. Tala med mig, är du snäll.
Jag har mitt tunna sommarlinne med små tulpaner på det. Bakgrundsfärgen på linnet är ljusblå. Den går ner till knäna.
Ava tappar andan. Hon andas allt för glesare och tunnare. Det blir tyst. Hon orkar inte för några sekunder att fortsätta. Bo ropar på henne.
Ava, Ava, Ava, är du där med mig? Stanna med mig Ava. Stanna med mig. Du är inte ensam. Nu ser du att din pappa kommer in och sätter sig bredvid dig. Han lyfter dig och tar dig i sin famn. Du hör din fars hjärtslag och känner hur älskad du är. Pappa stryker dig över håret. Han pussar dig på pannan. Du ser att din mor kommer in i rummet och sätter sig vid sängkanten. Hon lägger dina fötter på sina knän och masserar dem mjukt med sina varma händer. Du känner din mors kroppsvärme via hennes händer. Du känner din fars kärlek via hans hjärtslag. Du är omgiven av dina föräldrar som älskar dig. Du känner deras kroppsvärme och deras kärlek. Du är inte ensam. Du känner all deras kärlek. Du är inte ensam. Du är inte ensam. Du har de som du älskar vid din sida Ava. Du är inte ensam.
Avas andetag blir allt för glesare och glesare. Bo försöker att få henne säga något. Han får inget svar. Det blir total tyst på andra sidan luren.
Ava, är du där? Ava, är du med mig? Ava, kämpa lite till? Ava, Ava, Ava?
Photo: The Atlantic #CIA delivers cash to afghan leaders, The New York Times #Afghanistan´s corruption was made in America, Foreign Affairs #Why America keeps building corrupt client states, The Economist,#Consumed by corruption, The Washington Post
Den 17 augusti 2021, framför världens ögon, föll den afghanska regeringen och dess armé som ett korthus. Talibanerna marscherade in i Kabul triumferad och utan det minsta motstånd. Tusentals skräckslagna afghaner och utländska medborgare rusade desperat till Kabuls internationella flygplats för att fly landet. Den kaosartade och skambelagda reträtten av den amerikanska armén resulterade i förlusten av hundratals oskyldiga liv i en serie av självmordsattacker nära flygplatsen efter Talibanernas maktövertagande. Bland de som satte sitt liv för denna politik var också 13 unga amerikanska soldater och mer än 15 amerikaner fick, mer eller mindre, men för resten av sitt liv.
Hela ansvaret för denna tragiska händelseutveckling som ledde till att Afghanistan föll i Talibanernas händer ligger helt och håller hos de amerikanske regeringarna de senaste 20 åren. Amerikanska regeringar, framförallt, republikanska regeringar satte in sina egna förtrogna personer på alla nyckelposter i Afghanistan via helt och hållet icke-demokratiska processer. Amerikanerna struntade totalt i Norra Alliansen som hade hela ansvaret för markoffensiven, med amerikanska flygunderstöd, som intog Kabul och kastade ut Talibanerna och dess allierad Al-Qaida för 20 år sedan. Norra Alliansens kämpar hade tillräcklig med stridsmoral för att riskera sina liv och gå in i en strid med Talibanerna. Via helt odemokratiska processer och egentligen kriminella metoder utser den amerikanska regeringen för 21 år sedan en president och bygger en armé för Afghanistan som egentligen har absolut ingen moralisk grund för att strida för sitt land. Motsättningarna mellan Abdullah Abdullah, Amerika och afganska första och andra presidenter som egentligen är amerikanska marionetter är så tydliga. Både den afghanska folket och framför allt den nybyggda afghanska armén och inte minst Talibanerna ser dagligen att det inte finns något samarbete eller respekt mellan presidenten och Abdullah Addullah, samt mellan regeringen, Nationella Koalitionen av Afghanistan samt den Nationella Motståndsfronten av Afghanistan med bland annat Ahmad Massoud i spetsen. Hur kan en armé ha stridsmoral när frontfigurer i den afghanska regeringen anklagar presidenterna som amerikanska knähundar som har makten via valfusk med omfattande amerikanska understöd.
Det har kommit flera rapporter under de senaste 21 åren att miljarder amerikanska dollar helt enkelt försvunnit på väg in till Afghanistan. De amerikanska tjänstemän som ledde hela operationen i Afghanistan i 21 år är direkt ansvariga att miljarder dollar försvann. Det är mycket svårt att hålla på med korruption i USA, även om det förekommer, med tanke på de starka reglerna och lagarna landet har. Men i Afghanistan var det helt fritt för amerikaner med nyckelpositioner i Afghanistan att med fria händer göra alla olagligheter de egentligen inte kunde göra på amerikansk mark. Riggade val, flera gånger, korrupta personer i nyckelpositioner, låtsas armé med arméchefer som plundrade miljonerdollar av de pengarna som skickades in i landet. De amerikanska och afganska hökarna hade hittat en möjlighet att förskingra miljarder dollar.
Den amerikanska administrationen medveten skapade en kleptokratisk stat i Afghanistan. De ignorerade, inte bara, den breda kurroptionen inom den afghanska administrationen, utan de, i själva verket, var en betydenade del av själva kurroptionen vilket gjorde båda sidorna till dollarmiljonärer.
The Special Inspector General for Afghanistan Reconstruction (SIGAR) raporterade 2016 i 164 långa sidor hur Washington backat och blundat för den breda korruptionen i den afghanska administrationen sedan 2001. Flera amerikanska tidningar bland annat The New York Times and The Washington Post kom fram till att ”den amerikanska administrationen är den största källan till kurroption i Afghanistan”. Ett klart fall är när det avslöjades att den afghanska National bank hade förskingrat cirka en miljarddollar via falska företag som inte existerade. Den amerikanska administrationen med CIA i spetsen går in för att leda utredningen vilket rinner ut på sanden och läggs ner, enligt SIGARs rapport. Detta är ett klart bevis att den afganska administrationen tillsammans med sina amerikanska kollegor och i samförstånd med dem varit involverade i miljardklasskorruption i Afghanistan.
Som om det inte räckte till att installera låtsas regeringar och skapa låtsas armé valde också den republikanska regeringen att inleda samtal på högsta nivå med den barbariska gruppen, Talibanerna, i Doha vilket i princip helt försvagade den redan mycket svaga afghanska regeringen och moralen i den afghanska armén. Amerikanerna inledde intensiva samtal, framför ögonen på hela världen men framför allt framför ögonen på den afganska armén med dess svaga stridsmoral.
Flera högt uppsatta generaler i Pentagon, inklusive general Kenneth F. McKenzie Jr. och general Lloyd J. Austin, ifrågasatte samtalen med talibanerna vilket var initierad av Trump-administrationen. General McKenzie Jr. ansåg att förhandlingarna med talibanerna i Doha och att ett avtal undertecknades med dem för att fastställa ett datum för att helt lämna Afghanistan ”var rötterna till Afghanistans fall”. I princip ”sattes ännu en spik på denna kista” av president Biden som satte ett definitivt slutdatum för USA:s tillbakadragande från Afghanistan. Den tidigare amerikanska centralkommendanten (CENTCOM) och den nuvarande försvarsministern, general Lloyd J. Austin ansåg att det så kallade Dohaavtalet mellan USA och talibanerna försvagade den afghanska administrationen och hade en negativ psykologisk inverkan på dess armé , vilket gjorde talibanerna ännu ”starkare”.
President Ashraf Ghani förstod steg för steg att han är bara en marionett och ingenting annat för det amerikanska politiska och militära maskineriet. Amerikanerna hade bestämt sig att lämna över makten till Talibanerna. De hoppades dock att det skulle ske smidigare än det utspelade sig i augusti förra året. Talibanerna spelade sin roll mycket skickligt som förhandlare i Doha. De lovade guld och gröna, t ex inkluderande och demokratiskt styre tillsammans med alla afghanska folkgrupper, att de inte skulle inta Kabul utan att först komma överens med sina förhandlingspartner, att de skulle respektera kvinnors rättigheter. Men vi vet historisk att man aldrig kan lita på en så bakomsträvande grupp med förlegade politiska och religiösa agenda.
Jag ser likheter i detta som hände i Afghanistan 2021 och det som hände i Iran 1979. Ayatolla Khomeini i sina intervjuer med utländska journalister i Paris, lovade också mycket skickligt guld och gröna till amerikanska och europeiska regeringar om att man skulle respektera människliga rättigheter och skapa en paradisliknande stat på jorden. Och hela västvärlden föll för deras charm. Det som vi sett efter den islamiska revolutionen är att man direkt började avrätta tusentals oliktänkanden, påtvinga bakomsträvande lagar på kvinnor, såsom obligatorisk hijab, och skapade ett specialförband (det islamiska revolutionsgardet) som till och med idag, efter 43 år av det islamiska övertagandet av Iran, fortfarande terroriserar världen. Om talibanerna går framåt med charmoffensiv nu och är mer återhållsamma idag är det därför att de inte har den militära och enorma ekonomiska resursen Iran hade då. De skulle annars göra ännu värre än vad den islamiska regimen av Iran gjorde för 43 år sedan.
Hela det ansvaret för att Afghanistan ligger under Talibanernas skräckvälde ligger hos amerikanska regeringar som skickar in korrupta amerikaner som väljer korrupta afghaner till nyckelpositioner och neutraliserar i princip de riktiga afghanska hjältarna som befriade Afghanistan för 21 år sedan.
The Washington Post avslöjade.” In reality, U.S. officials backed off, looked away and let the thievery become more entrenched than ever.” Man ska vara naiv att tro att de amerikanska tjänstemän blundade för miljardkurroption i Afghanistan utan att själva ta del av kakan. Det var i själva verket en grupp tjuvar bestående av amerikaner och afghaner som hade hittat en ”fristad”, ett laglöst land, en Afghanistan där de kunde berika sig utan att vara rädda för rättsliga åtgärder.
Häromveckan tittade jag på en dokumentärfilm (Pornfluencers) på SVT play som handlade om människor som kallar sig influenser vilka säljer pornografiskt material eller helt enkelt nakna/erotiska bilder/filmer på nätet i syfte att tjäna pengar. Dessa individer vill absolut inte kalla sig prostituerade även om de säljer sina pornografiska bilder/filmer för att tjäna pengar. Och de kanske har rätt.
Prostituerad är, enligt definition, en individ, man eller kvinna, som säljer sin kropp (ej sin arbetskraft eller sin kompetens) till en eller flera i syfte att tjäna pengar. Individer som håller på med andra sorters affärsverksam inom denna bransch (sexindustrin) kallas för sexarbetare som är ett samlingsbegrepp. Sexarbete innebär att man tjänar pengar genom att låta någon annan eller några andra få sexuell upphetsning mot betalning. En prestation som vanligtvis inte behöver särskild en lång utbildning för att bemästra. Prostitution är en form av sexarbete, stripdans, pornografiska modellering eller akt, och telefonsex är andra former av sexarbete. Det finns dock många andra former av sexarbete som inte är så självklara och så synliga. Individer som håller på med denna sort av prostitution vill absolut inte bli kallad för sexarbetare.
Syftet med dessa rader är inte att demonisera sexarbetarna eller att moralisera dess yrke som är ett av världen äldsta yrken. Det är däremot ett försök att kalla saker med dess rätta namn. Vi ”alla” någon gång i vårt liv har säkert sålt sex mot betalning då vi låtit, till exempel, en annan betala för vår drink på en klubb för att kyssa oss eller njuta av vår kropp för några minuter eller några timmar (one-night-stands). Och syftet i det fallet var att man helt medvetet valde att låta sig köpas genom att erbjuda sin kropp mot betalning. En annan sexarbetare kan t ex vara en student som låtit sin professor på institutionen smeka hans/hennes kropp mot att få godkänd på en kurs. En sexarbetare är också en kvinna eller en man som medvetet väljer att erbjuda sin kropp till en annan individ, även om det sker via giftermål, för att få ekonomisk trygghet, uppehållstillstånd, eller andra materiella och icke-materiella förmåner. För en människa som växer upp i fattigdom och har, i många år, gått och lagt sig med tom mage eller drömt, i hela sitt liv, om att äga ett par fina skor är valet inte så svårt. Man väljer att vara sexarbetare under några år i syfte att få ekonomisk och social trygghet. Jag dömer dem aldrig. Det är viktigt också att dessa individer inte inbillar sig att det handlar om någonting annat än prostitution.
Som ni ser, med denna definition, vi ”alla” hamnar i denna sexarbetar-kategorin. Det angår inte andra hur man lever, om man vill sälja sin kropp för pengar, eller för att bli godkänd på en kurs, eller att man väljer att sälja sina nakna bilder och sina erotiska filmklipp på nätet för att tjäna pengar. Om en vuxen individ bestämmer sig för detta med frivilja då är det inte andras angelänghet att lägga sig i, självklart utifrån de lagar vi har i den västerländska civilisationen. I nödläge, med få alternativ att välja, är det inte konstigt att många väljer att sälja sex. Mer än 1 miljon svenskar immigrerade till USA för cirka 100 år sedan. Hundratusentals av dem blev sexarbetare och hamnade på amerikanska bordeller. Iranierna har levt under ekonomiska sanktioner i decennier med ett dåligt ledarskap som gjorde livet outhärdligt för dem. Hundratusentals iranska tjejer och killar, om inte miljontals, jobbar nu som sexarbetare i Gulfländerna.
Vi vet idag att det pågår en febril aktivitet inom porrindustrin, med mångmiljardsatsning, för att kalla detta någonting annat i syfte att hjärntvätta barn och ungdomar redan innan de fyller 18 år för att sedan använda dem som sexarbetare inom porrbranschen. Det är därför man använder begrepp som exotiskdansare, filmstjärna, eskort, modell, influencer och så vidare. Väljer man att göra det helt medvetet, eller väljer man att göra det eftersom det inte finns andra alternativ till buds, t ex, svåra förhållanden i fattiga länder, då vet man att man är en sexarbetare, en prostituerad, även om man gör det på ett par minuter eller på livstid. Bara att man kallar det vid sitt rätta namn.
Natten till den 20 december är tempratoren minus 15 grader i Stockholm. Det känns som 21 grader kallt när Gregor går ut för att uträtta sina behov. Det är cirka 15 centimeter snö som täcker hela marken och träden runtomkring honom. Snötyngden gör att grenarna böjer sig nedåt mot den vita marken i lagom avstånd. Det känns att hela omgivningen böjer sig framåt i långa rader för att visa vördnad. Det är en klar och kall natt och det blåser frisk. Många skulle beskriva den som en oerhörd vacker natt med ett sagolikt vackert, vitt landskap, men för Gregor är det bara ett helvete som öppnar sina portar och vill omintetgöra honom. Hela hans skelett känns som totalfrusen när han sätter sig på hinken som står vid busken intill viadukten som korsar cykelvägen till korsningen där pendeltåget passerar. Tempratoren känns inte heller något varmare när han återvänder till sitt tält och lägger sig i sin hårda träsovplats.
Gregor är 45 år gammal och redan ser ut som en 70-årig sliten gubbe. Hans dotter, Nina, är en 20-årig kvinna som lämnat bakom sig 2 småbarn hemma i Bulgarien i hopp att spara ihop lite pengar i Sverige och försörja sin familj i hemlandet. De två intar två sittplatser i närheten av varandra vid två matbutiker söder om stan.
På morgonen därpå känner Gregor en annorlunda frusenkänsla som går i hela hans kropp när han går och sätter sig vid sin hemgjorda pall vid matbutiken i Liljeholmens torg. Klockan är 9 på morgonen. Han sitter där, i minus 10 graders kyla, i 10 timmar denna dag med några korta kiss- och rökpauser. På slutet av dagen känner han att en annorlunda smärta och värmerush håller på att ersätta den dödskylan han tidigare känt i kroppen. Skelettsmärtan tar sig in i de smalaste benbarken i hela hans kropp. Han känner att det är någon djävulsk förbannelse håller på att lägga beslag på hans själ.
Varje gång han böjer sig över hans plastskål för att kasta ner några mynt tänker han: vilken jävla bluff jag är som tjänar tusentals kronor varje månad och skänker några spänn till dessa gatutiggare som ofta är lika gamla som jag vilka inte fått, i motsats till det jag fått, en chans för ett värdigt liv.
Hej, jag heter Bosse, eller Börje Bo. Vad heter du?
Tack so macke, säger Gregor
Nej, nej, Казвам се Босе, как се казваш? försöker Börje säga.
Ааа, казвам се Грегор, tillägger Gregor och försöker att le trots den hemska smärtan i kroppen.
Den dagen får han två bananer, en liten franska, en burk läsk och 25 kronor. Ingen köper de få träslevar han lagt framför sig på en bit papperskartong på golvet. Innan han tar sig hem till tältet denna afton köper han ytterligare ett paket cigarett.
Tälten Gregor sover i delar han med ytterligare 4 andra av sina släktingar. På morgonen därpå är det omöjligt för honom att ta sig upp. Han har ingen hosta men svårt att andas, har dödssmärta i hela kroppen och hög feber. Han uppmanar familjen att ta sig till ”jobbet” som vanligt och lämna honom att vila i tältet. Han har en falska halvfrusen Coca cola, en flaska helfrusen vatten, lite bröd och ost kvar i tältet i fall han blir hungrig.
Nina tänker då och då på sin far som ligger sjuk i tältet. Det mesta av hennes tankar och energi går ut på att hålla sig ”varmt” eller kämpa igenom kylan när hon sitter på sin plats utanför matbutiken. Hon sitter där varje dag i 10 timmar på en kartongbit, ihopsjunken i flera lager av smutsiga och gråaktiga kläder utanför T-banestationen. Tusentals passerar förbi henne varje dag, men det är inte många som ser henne. Hon tittar inte på folk. Hon orkar inte lyfta blicken och iaktta förbipasserande. Då hon ibland lyfter blicken blickar hon människorna med tomma ögon. Hon ser ibland sorgsen ut, ibland skamfull, ibland förbannad, ibland revanschsugen, ibland mordisk. Hon ser framförallt övergiven ut. Denna dag får hon en liten franska, en påse gula vindruvor, 5 tomma läskflaskor och 20 kronor. Pandemin härjar hejdlös. Människor dör varje dag. Det är tusentals som ligger på sjukhus, folk är oroliga och nu tänker de i första hand på sig själva än på de fattiga som räcker ut sina händer eller ropar på att få hjälp. Nina lyfter sin blick och ser en fin bil parkerar på parkeringen nära där hon sitter. Ett vackert par kliver ut ur bilen, båda med fina och stiliga vinterkläder, vinterskor och färgglada, troligen mycket dyra pälsmössor. Hand i hand, medan de småpratar och ler passerar dem henne. De väljer noga att inte tittar åt det hållet hon sitter. Nina ser sig själv i dem, tänker att hon kunde vara istället för henne. Men nu sitter hon här på en bit kartong och fryser, att hon är så ung men har redan två barn och att hon inte gått skolan. ”Hej” säger Nina spontant och tittar på paret. De passerar bara förbi. Nina sänker sin blick och tänker: ”Hoppas verkligen att hela världen drabbas av den djävla äckliga Coronan ännu hårdare så att vi alla dör, så att ni också känner lite av den smärtan och det eländet jag går igenom”.
En välklädd kvinna som kallar sig Angie luta sig mot Nina och tar en av hennes träslevar. Hon känner på den lite, frågar hur mycket det kostar. Nina säger att den kostar 50 kronor. Hon lägger ner sleven. Hon tar ut en ganska ny 100 lapp och ger den till Nina. ”behåll resten”, säger Angie. Angie talar Bulgariska. Hon erbjuder att Nina skulle kunna övernatta hos henne och hennes man Carl i deras stora villa i utkanten av Stockholm. Angie tillägger att det är kallt och folk hjälper inte som tidigare på grund av Coronan, men att hon och hennes man är generösa. Hon sedan vänder blicken och pekar med sin vänstra arm en bil i parkeringen och säger att det är hennes man som är där. Mannen som står vid bilen höjer sin hand och vinkar leende. Angie går sedan tillbaka och sätter sig i bilen och de kör iväg. Sleven blir kvar.
Två dagar passerar och familjen märker att Gregor blir sämre och sämre. Han orkar inte ens säga några ord och att han börjar kissa på sig. På den tredje dagen ringer Nina till 1177. Det blir svårt att göra sig förstådd. Hon får tips att man ringer tillbaka ifall Gregor blir sämre. Dag 4 blir Gregor ännu sämre. Familjen talar om att ta honom till akuten men Gregor vägrar och säger att det är en besvärlig influensa som troligen kommer att bli bättre snart. När ”influensan” inte ger sig då föreslår Gregor att man ringer till medium Dawood i hemlandet för att spå om han klarar sig igenom influensan. Dawood vill att familjen först skickar 200 kronor till hans konto i Bulgarien för att han sedan ska uttala sig. Efter att han får sina pengar vill han att han lyssnar på Gregor andetag i telefon. Han uppmanar sedan familjen att man skaffar 7 stycken stearinljus med en specialdoft från en Bulgarisk butik i Stockholm. Han ger även adressen till affären så att familjen inte väljer fel ställe. Instruktionen är att man ska hålla ett levandeljus brinnande varje natt i hela natten i sju nätter. Han skickar iväg från sitt residens i Bulgarien ett brev med andliga ord som ska först doppas ner i ett glas vatten sju gånger. Gregor ska sedan dricka upp det helande vattnet som fått andliga ord. Man ska sedan torka brevet och brinna det med det sjunde stearinljuset den sjunde natten. Dawood tillägger att han ser ett skenande ljus runt Gregor vilket familjen och Gregor själv tolkar som om han kommer att tillfriskna från den hemska infektionen. Flera i familjen struntar i sina dagliga ärenden och åker iväg för att köpa de 7 stearinljusen som kostar 350 kronor. Det brev med andliga ord som Dawood skickar iväg med ett bud kostar ytterligare 200 kronor. För att visa sin välvilja och generositet meddelar Dawood att familjen kan betala pengarna efter att Gregor tillfrisknat.
Det blir ett projekt att hålla levandeljuset brinnande hela natten i 15/20 graders kyla inne i ett tält, men familjen bestämmer att sitta och vaka över ljuset en och en varje natt. Det femte natten sitter Nina och vakar över den tjocka stearinljuset med den ganska obehagliga doften. Nina hade ”jobbat” hela dagen och varit tvungen att sitta vaken hela natten. Mitt på natten somnar hon en aning. Hon vaknar skräckslagen och upptäcker att ljuset brinner inte längre. Hon snabbt tänder på det igen. Nina vet inte exakt hur många minuter hon hade somnat och hur det kommer att påverka tillfrisknandeprocessen av sin fars sjukdom. Men hon är jätteorolig. Hon sitter resten av natten och ber att det avbrottet från behandlingen inte skulle påverka slutresultatet på ett negativt sätt.
När familjen går upp på morgonen två nätter senare upptäcker man att Gregor har somnat in mitt på natten. Nina känner en enorm skuldkänsla. Hon väljer att förbli tyst om det som hände ett par nätter tidigare. Hon är rädd för att bli anklagad för pappas död och därefter utstött från familjen. Det går mycket dåligt med ”affärerna” och familjen tjänar mindre och mindre för varje vecka som pandemin pågår. Man får inte ihop tillräckligt för att skicka lite pengar hem till familjen. Oron är stor bland gruppen. Samtidigt planerar man att skicka Gregors kropp till Bulgarien. Det kostar också tid och pengar att transportera kroppen till hemlandet.
Det är en kall och solig dag. Det finns inte ett enda moln i himlen. Den blåa himlen ser helt himmelskt ut. Man har svept in Gregor i ett vitlakan och bundit fast kroppen på en träbreda. Nina, tillsammans med en kusin tar den korta sidan av träberedan vid sin fars huvud. En annan släkting tar den andra kortsidan av träberedan vid Gregors fötter. De lyfter den för att ställa den på taket av en bil som är redo att åka hem med kroppen. När de har Gregor ovanpå sina huvud så känner de att tyngden förändras. Tyngden av Gregors kropp försvinner gradvis och de i sin förvåning ser att kroppen svävar lätt i luften och går mot himlen. Alla blir så stumma vilka bara iakttar att en starkare kraft tar emot Gregor. Hans kropp försvinner i den sagolika blåa himmelen.
Nina kan inte slå ifrån sig sin skuld om att pappan inte lever längre. Samtidigt tänker hon på sina hungriga barn i hemlandet och att både pappas bortgång och pandemin som har orsakat ekonomiska problem för miljoner europier har gjort att hon har svårare att få ihop pengar och skicka hem det.
Angie dyker upp igen en dag på eftermiddagen. Hon lutar sig snällt framåt mot Nina och erbjuder att Nina ska i alla fall komma hem till henne och hennes make för att varma sig, duscha och dricka lite varm mjölk. Att familjen kan sedan köra henne tillbaka till hennes plats igen. Carl är som vanligt vid sin flashiga bil och vinkar på Nina. Angie erbjuder också att kompensera det inkomstbortfall det innebär om Nina lämnar sin plats för ett par timmar. Nina till slut bestämmer sig och tackar ja till erbjudandet. Tanken på ett varmt bad i ett fint badrum, rena kläder och varm dryck är som en dröm för henne. Hon går och sätter sig på baksätet av bilen. Angie sätter sig på framsätet vid Carl. Efter 10 minuter körning stannar Carl bilen och Angie går ut. Angie säger till Nina att hon ska bara handla lite och kommer hem senare. Att Nina kan åka vidare med Carl. Nina blir rädd och vill gå av bilen. Hon märker att bilen är låst inifrån. Carl vänder blicken vänligt och visar en bunt med pengar och säger: ”här är det 2000 kronor. Du får det om du kommer hem till mig och duschar och gör mig sällskap ett par timmar. Det är upp till dig.” Angie tolkar medan hon står utanför bilen och är på väg att stänga dörren. Carl säger att hon får fundera en stund. Han låser sedan upp bildörrarna och säger att Nina kan gå ut om hon vill. Nina funderar en stund, öppnar dörren till bilen, funderar ytterligare en stund och sedan stänger dörren igen utan att kliva av. ”Då så, du är välkommen”, säger Carl. Angie stänger dörren och avlägsnar sig från bilen. Carl och Nina åker iväg.
I flera dagar i rad ser Börje att det finns en annan man, en lite yngre man, som sitter istället för Gregor på hans plats. Han går till sist fram och frågar vad som hänt med Gregor. Han fick veta att Gregor troligen blev en av de tiotusentals som fallit offer för Coronavirus vilken aldrig blev ett konstaterat fall.
Börje sitter i sin bil. Han känner och hör hur han andas tungt. Han fäller några tårar och tänker att han hatar denna orättvisa värld. En stund senare tänker han att det inte hjälper att fälla tårar eller hata världen. Han måste göra något. Han bestämmer sig att ringa två samtal.
Det första samtalet går till hans vän Soraya i Bryssel.
Hej vännen, hur är läget? Skulle vi/du kunna samtala med dina kollegor i parlamentet för att se om vi så småningom kan sätta press på de europeiska länderna med romsk befolkning att prioritera denna grupp och höja deras levnadsstandard. Jag tror att Europa, med hjälp av Amerika, Kina och Ryssland, måste vidta piska-och-morot-politiken för att få de där djävla regeringarna att förbättra levnadsstandarden för den del av sin egen befolkning som lever i misär. Titta lite närmare, är du snäll och se om vi kan börja någonstans ifrån.
Det andra samtalet går till hans dotter i Stockholm.
Hej älskling, hur har ni? Kan vi träffas över en fika eller en lunch?
Ja, vad bra, hämta gärna barnbarnet också, det blir kul.
Dokumentärfilmer: Operation Varsity Blues: Mutskandalen på USA:s elitskolor. /// KI anklagas för jäv- förtur för tandläkarbarn, Kalla Fakta.
Individer med olika mål/drömmar försöker sitt bästa under sin livstid att förverkliga sina visioner. En vill öppna sin egen restaurang. En vill köpa sin drömvilla. En vill bli lärare. En vill bli författare. En vill bli artist. En vill bli fotbollsproffs. En vill bli youtuber. Börje Nilsson hade alltid en dröm. Hans mål var att bli professor och verka inom forskarvärlden.
Börje är 23 år då han tar sin kandidatexamen i psykolog. Han jobbar några år och sedan pluggar han till master i socialpsykolog. Han var då 29 år då han bestämmer att söka en forskarutbildning. Det tar 5 år för honom att komma in. Han söker till olika forskarutbildningar inom sociologi och psykolog varje år. Han får avslag på sina forskaridéer gång på gång. Han upptäcker ganska snart att han inte har de rätta kontakterna och att han inte kommer från de rätta familjekretsarna. Det gör det svårare för honom att komma in på den forskarutbildning han söker sig till. De sociologiska institutionerna han skickar sin ansökan till anser att hans forskaridéer tillhör mest den psykologiska sfären och de psykologiska institutionerna han skickar sin ansökan till meddelar att idéerna passar mest inom den sociologiska forskarvärlden. Han kommer till sist in på ett forskarprogram. Programmet är normalt en 4-årigt utbildning. Det tar precis 10 år för Börje att bli klar med det. Han förstår också att det är en medveten strategi från institutionernas sida att vissa studenter som tillhör ”persona non grata” ska fördröjas så mycket som det bara går. Börje var 44 när han börjar undervisa på universitet. Han upptäcker ytterligare att varje forskargrupp har sin bunkermentalitet och tar in forskare som tillhör de rätta politiska kretsarna. Trots att han söker lektorstjänster förblir han som lärare i 11 år innan han får ett lektorat. Börje jobbar vidare och publicerar flera böcker inom sitt ämne, men någon professur är inte alls i sikte. Positionerna är tagna av ”gamarna” som håller hårt i sin uppfattning om att inte låta en som inte tillhör ”den högsta kasten” ska ta sig in. Börje hinner att bli 64 år gammal. Han beviljas till slut en professorship. Han går i pension ett år senare.
Börje känner sig på något sätt förolämpad när han blir professor vid den åldern. Det går inte att använda den på något sätt. Det är bara ett spel för gallerierna, en siffra i statistiken. Han tänker, detta är på något sätt värre än ”The Hunger Games”. Att någons hela liv går förlorat när man blir en bricka i ett spel.
Hur mycket kontroll har man egentligen över sitt eget liv?
Publicerat iNovell|Kommentarer inaktiverade för PERSONA NON GRATA (1:5)
Beträffande de psykiatriska störningarna och dess behandlingar
När en människa besöker en läkare hoppas man ofta att ens besvär/sjukdom ska förvinna helt och man blir botad. Man hoppas också att man blir på något sätt immun så att sjukdomen inte alls kan komma tillbaka i framtiden. Faktum är att i de flera sjukdomar eller kirurgiskt ingrepp uppnår man inte det perfekta resultatet när man sätter in en behandling. Detta är också fallet med de flesta psykiatriska sjukdomarna och de psykiatriska behandlingarna som erbjuds idag.
Den missuppfattning som utbrett existerar ute i befolkningen är att man tror att många behandlingar mot somatiska sjukdomar är exakta i motsatt till psykiatriska behandlingar som är ungefärliga. Vi vet idag att även matematiska beräkningar inte är exakta utan det finns alltid felmarginaler.
Låt oss ta några exempel.
Sonya är 40 år. Hon ligger på operationsbordet för ansiktslyft och bröstförminskning. Hon har anlitat den bästa plastikkirurgen på stan och hoppas att få det perfekta resultatet. Jag kan med säkerhet säga att de allra flera individer som gjort ett sådant ingrepp vitnar att det har skett en markant förbättring men kirurgen lyckades ej att uppfylla deras förväntningar. Sonya ser fantastiskt ut efter operationen, men hon ser inte ut som när hon var 30 år gammal. Man ser en 40-årig kvinna som ser vackrare ut. Notera att det har skett en förbättring.
Bertil, 60 år, utför en knäoperation. Det blir en definitivt lyckad operation. Han kommer på sina fötter igen. Han kan gå sina dagliga promenader utan att ha ont. Frågan är om knäna är helt återställda såsom den var innan skadan. Svaret är definitivt nej. Det finns uppenbarligen operations ärr på knäna och Bertil måste hantera sina knän varsamt. Notera även här att det har skett en förbättring.
Det är också fallet med de flesta farmakologiska behandlingarna t ex mot diabetes, mot högt blodtryck eller mot magsår, med mera. Behandlingarna är inte exakta och behandlingsresultaten är ungefärliga. Det är viktigt att nämna att behandlingsutgången blir mer osäker när den mänskliga fakturen kommer in. Människan är absolut en oberäknelig variabel i behandlingen. Även här sker en förbättring i de allra flesta fall när man sätter in en farmakologiskbehandling.
Även industrin är inte undantag i det fallet. De raketer man skjuter upp i rymden, de bomber man faller från ett bombflygplan, de missiler man skjuter till olika militära mål, de passagerarflygplan man flyger med alla har utan undantag felmarginaler.
Många patienter med olika psykiatriska besvär hoppas att de blir helt friska. De hoppas att kunna fungera som ”alla andra” efter behandlingen. Även anhöriga hoppas att vi ska kunna hjälpa en individ med t ex affektiva störningar såsom depression, bipolär sjukdom, ångestproblematik, OCD, tvångs tankar/beteende eller sjukdomar såsom ADHD eller autism, samt personlighetsstörningar att kunna operera felfritt i samhället efter behandlingen. Faktum är att det inte kommer att hända i de flesta fall. Många blir mycket besvikna efter ett sådant besked. Det som vi gör i behandlingen är att först medvetandegöra patienten och anhöriga om patientens begränsningar, biologiska/neurologiska tillkortakommanden och sedan vägleda både patienten och anhöriga om hur de kan navigera i sin interaktion med sig själva och med de andra ute i samhället. Detta för att patienten ska leva ett någorlunda normalt liv. Det är viktigt att man inte utsätter sig för helt onödiga påfrestningar baserad på feluppfattning eller orealistiska förväntningar om sig själv eller baserad på förväntningar av andra såsom föräldrar.
Faktum är att vi föddes med olika biologiska/neurologiska resurser och vi hamnar i olika miljöer med olika ekonomiska- och sociala förutsättningar. Låt mig poängtera här att det som grupper med rasistiska uppfattningar vill göra gällande är helt olikt med det som jag nämner här. Det finns inget belägg för att vita är generellt bättre än svarta eller kvinnor är generellt mindre begåvade än män. Det är helt rasistisk uppfattning som har i syfte att ta till sig mer resurser för att förslava andra. Det finns däremot individuella skillnader. Vissa födds med bättre neurologiska förutsättningar jämfört med vissa andra. Det blir då lättare för den förstnämnde (den med en bättre neurologisk uppsättning) att lyckas bättre i sitt liv.
Låt mig även här ta ett exempel.
Ponera att vi har två splitternya Volvo XC40. Båda har en bra motor, fyra fina och nya däck, en felfri kaross, fin inredning med läderstolar, navigation, stolvärmare, el hissar och körassistent med olika kameror och sensorer. Den enda skillnaden är att AC saknas i den ena bilen. Du kör en sådan bil utan AC i en varm sommardag. Fönstren är upphissade. Du börjar svettas mycket. Du blir agiterad. Din syn försämras efter en stund. Dina ögon är påverkade av hettan i bilen. Din uppmärksamhet sjunker. Även bilen börjar reagera onormalt. Du trycker på alla knappar på instrumentberedan för att få igång AC:n. Det händer ingenting. Om du fortsätter att trycka på knapparna och insisterar att få igång AC:n kommer både du (din hjärna) och bilen (din kropp) få skada eftersom det inte finns AC i själva systemet. Detsamma gäller om du eller dina föräldrar trycker hårt för att du ska uppnå någonting och att ”AC:n” inte finns i systemet då själva systemet/individen kommer att få stor skada. Det är viktigt att man vet vad systemet klarar av. Ett privatflygplan kan flyga 5 individer och du lastar planet med 7 personer. Det finns då en stor risk att planet kraschar och alla dör.
Det som vi gör i terapin är att först uppmärksamma patienten och även anhöriga om att det saknas AC i systemet. Det innebär inte att systemet är värdelöst och man måste skicka bilen till skroten. Vi har fortfarande en mycket fin Volvo XC40 som det går att använda i många år. Terapeuten sedan hjälper individen med olika interventioner och terapeutiska verktyg om hur man kan göra för att inte utsätta systemet för felanvändning så att man kan använda systemet under en oöverskådlig tid. När vi talar om en neurologisk åkomma talar vi om att hjärnan inte opererar som den ska i vissa sammanhäng. Individen behöver bara lära sig hur man ska kunna använda sin hjärna så att hen inte utsätter systemet för onödig stress. Jag önskade att vi visste idag var någonstans i hjärnan skulle vi manipulera med psykosocialbehandlingar, med mediciner, eller kirurgiskt ingrepp för att kunna fixa en ”AC” där, men vi idag har inte den kunskapen. Så allt vi gör är att hjälpa individen att hitta ett sätt att utan större påfrestning kunna leva ett gott liv med sitt tillkortakommande. Även här sker en förbättring, i de flesta fall, i måendet efter behandlingen. Det finns dock en risk att individen återfaller i sjukdomen speciellt om man missköter sin hälsa.
Under mina år som kliniker har jag haft många unga patienter, inte minst, inom tvångsvården, med stora krav på sig själva eller kände stora krav från sina föräldrar för att skaffa sig en fin akademisk examen. Många av dessa ungdomar kom till och med in på läkarlinje, psykologprogrammet, juristlinje för att sedan drabbas av allvarliga psykiatriska sjukdomar såsom psykos, paranoia, djupdepression. Många av de hamnade senare inom den psykiatriska tvångsvården. Jag känner personligen ett antal sådana patienter som senare begick självmord eftersom de inte kunde acceptera sina sjukdomar eller de kände att deras föräldrar inte kunde acceptera att de inte kunde skaffa sig en fin utbildning.
De flesta behandlingarna leder inte till en total tillbaka gång till det friska och felfria. De hjälper däremot att man kan leva ett drägligare liv utan att utsatta sig själv eller blir utsatt av sina anhöriga för onödiga press som kan leda till ödesdigra konsekvenser.
Beträffande President Trumps uttalande om stulen valseger och belägringen av Kapitolium i Capitol Hill
I det senaste presidentvalet i USA förlorade president Trump med en marginal på 4 miljoner mot Joe Biden. Mer än 70 miljoner amerikaner röstade på honom. Han hävdar orubbligt att han har fått mer röster än Joe Biden. Och att Biden utropades till vinnare på grund av omfattande fusk. Trots otaliga försök och överklaganden till olika amerikanska domstolar samt påtryckningar på olika republikanska guvernörer och höga republikanska chefer, d v s personer med nyckelposition inom Trumps eget parti, inom valmyndigheter i olika delstater lyckades Trump inte bevisa att det hade skett omfattande valfusk. Flera valobservatörer och medarbetare inom valmyndigheten meddelade senare, bland de också många från det republikanska partiet, att den senaste presidentvalet hade genomfört demokratiskt och säkert. Trump hävdar dock att det hade skett omfattande fusk och det är tjuvarna som utropat sig till vinnarna. Notera att det finns miljoner amerikaner som helt och hållet håller med honom även om det överhuvudtaget inte kommit fram några bevis att det skett omfattade valfusk.
Faktum är att den amerikanska demokratin, trots alla sina brister, är en av de bästa demokratierna i världen. De olika demokratiska institutionerna observerar och övervakar varandra i en demokratisk anda. Det gör det möjligt att en liten grupp med politiska- ekonomiska- och även militära resurser inte kan bedriva sin egen agenda och skapa en diktatur såsom vi ser i Ryssland, Kina, Nordkorea och Iran. Frågan är varför så många miljoner amerikaner lyssnar och tror på det som Trump säger utan att det egentligen finns några bevis för det som han hävdar.
Vi ser tydligt och klart att president Putin har miljontals supportrar i Ryssland. Vi ser tydligt och klart att president Xi Jinping och den kinesiska kommunistpartiet har miljontals anhängare i landet. Och det är också fallet med alla andra förtryckta länder. Att ha så många miljoner supportrar och att kunna mobilisera en bråkdel av de räcker för att skapa en diktatur. Det var precis det som president Trump försökt att testa genom att hetsa tusentals av sina anhängare att storma Kapitolium och se om det går att skada den amerikanska demokratin. Han har tidigare flera gånger nämnd Putin och Kim Jong-un som respektabla och kraftfulla ledare värda att vörda. Hans önskan är att kunna operera som dem och att leda ett land som deras.
Den tillträdande presidenten Joe Biden ska tänka på allvar och ta de 70 miljonerna som röstade på Trump i beräkningen. Det finns säkert en anledning att så många är så missnöjda vilka röstar på en kritiskröst. Även om den kritiska rösten har sin egen agenda och inte vill förbättra folkets levnadsvillkor. Det var precis så som det hände i Tyskland när Hitler och hans parti kunde överta makten. Det fanns miljontals fattiga tyskar som var missnöjda. Hitler kanaliserade en bråkdel av dessa fattiga till sin egen vinning. Han använde demokratiska och parlamentariska medel för att överta maken. När han hade då makten skickade han till fronten först de miljontals absolut trogna anhängare som dödades i kriget. Ledarna som Hitler och hans ekonomiska- och militära elit hade levt i lyx till sista sekund av andravärldskriget. Trump och hans stab av ekonomiska och militära elit är utan tvekan mycket smarta individer med ekonomiska, politiska och militära resurser vilka alltid skickar, i de flesta fall, fattiga och även i vissa fall kriminella till fronten för sin egen vinning. Jag såg bilder på de som stormade Kapitolium. Av de bilderna att döma såg jag människor från allra lägsta i samhället och människor med kanske sina egna politiska/rasistiska agenda vilka härjade så belåtna i kongresslokalerna.
Ponera bara att någon som Trump skulle kunna beväpna 2 miljoner av de 70 miljonerna som röstade på honom då den amerikanske demokratin hamnar utan tvekan i gungning. Det här är exakt fallet med diktaturer som Ryssland, Kina, Nordkorea, Iran och med mera. De har beväpnat några miljoner av sina landsmän och försett de med basala nödvändigheter i livet och sedan beordrades de att döda sina egna landsmän vilka protesterar om orättvisor och önskar ett drägligare liv. Det var exakt det som hände i Nazityskland. En liten grupp av högintelligenta människor tog maken genom att ta med sig eliten. De beväpnade sedan ett par miljoner fattiga och skapade ett specialförband. Sedan var det kört för den tyska demokratin att vinna tillbaka landet genom parlamentariskt försök. Trots att Hitler hade absolut en bråkdel av tyskarna bakom sig lyckades han sätta hela världen på brand och orsaka mellan 50 och 60 miljoners död. Trump gjorde ett försök för att se om han kunde gunga den amerikanska demokratin. Det faktum att han sparkar sin försvarsminister och hans justitieminister avgår i slutet av hans dagar i Vita huset var tecken på att han hade även tänkt på en militärkupp, liknande Hitlers maktövertagande, vilket också general Mark Milley misstänkte och gjorde sina kollegor inom militären förberedd på. Tramp lyckades definitivt inte att iscensätta sina planer fullt ut. Han meddelade dock senare att han och hans anhängare är i början av ”den fantastiska resan”. Vi måste ta det budskapet på allvar. Den tillträdande presidenten Joe Biden och den amerikanska regeringen som efterträder den nuvarande måste verkligen tänka till och ta de över 70 miljoner missnöjda som röstade på Trump på allvar.
Det samma gäller hela världen. Vi ser idag många rasistiska och populistiska regeringar som har makten i Europa. Det är utan tvekan Tredje Rikets vindar som blåser igen. Tar vi inte hotet på allvar kommer vi betala ett högt pris för det, igen.
Det är viktigt att notera att vi alla har olika grader av olika psykiska/psykiatriska symptom men det innebär inte att vi alla har en massa diagnoser. Har man t ex en hög grad av ADHD-drag men ändå lyckas att föra fram ett bra liv med utbildning, karriär/jobb och familj utan alltför mycket besvär då ska man inte få en diagnos. Det rekommenderas att vården gärna undviker att sätta en diagnos. Det ska undvikas att sätta en individen just i det facket helt onödigt. Det är inte vattentätt mellan de olika diagnoserna. Diagnoser säger inte allt om en individ. En människa är mycket mer än sina diagnoser. Har man däremot livslånga problem som manifesterar sig i olika delar av ens liv såsom jobbet, kontakt/relation med nära och kära, sociala- eller hälsoproblem såsom beroendeproblematik i olika former då sättandet av en diagnos rekommenderas. Individer som lider av ADHD-problematik har ofta problem i tre områden, nämligen koncentration, hyperaktivitet och impulsivitet.
Jag hör ofta att
anhöriga till individer som lider av ADHD talar om att individen kan vara ”oerhört
fokuserad” när han/hon vill och brinner verkligen för sin sak. Man ser det som
en bra egenskap. Man ser det som en ”superkraft”. Det handlar egentligen om ett
handikapp i dessa fall. Varför? Det finns nämligen skillnader mellan ”fokus”,
hyperfokus” och ”flow”.
Fokus innebär att en
individ kan fokusera och ignorera eller bortse från de kringliggande störningarna
i en stor utsträckning för att kunna fortsätta med det som man håller på med.
En student t ex med bra fokus kan sitta i flera timmar och plugga. Man kan
också ta korta pauser och gå tillbaka till sitt pluggande och fortsätta vara
fokuserad. Man kan avbryta för att äta lunch eller besvara ett telefonsamtal.
Man kan utan större problem gå tillbaka till sitt arbete igen.
Hyperfokus däremot innebär att man är helt uppslukad av sin aktivitet och nästan helt oförmögen att avbryta utan att bli arg eller ha svårigheter att ta tråden igen. En individ med ADHD-problematik och hyperfokus kan t ex ”fokusera” på ett dataspel i timmar utan att bry sig om att gå och äta, eller svara i telefon eller struntar helt i sin sömnrutin. Hen kan sitta hela natten och spela och njuta. Man då har svårigheter att vakna i tid på morgonen och ta sig till skolan. Skolarbetet blir lidandet. Om förälder i detta fall avbryter individen kan han/hon bli jättearg och t o m svära och slå sönder saker och ting. Individen har stora svårigheter att återgå till t ex spelandet om man blir avbruten. Det är därför detta är inget konstruktivt och hälsosamt fokus och det är därför man kallar det ”hyperfokus” vilket är ett handikapp.
Flow innebär att
man hamnar i ett tillstånd av en ovanlig produktivitet. Det liknar fokus men skillnaden
är att individen kan sitta t ex i fyra timmar och producera så mycket som man
normalt skulle producera i en halv vecka. Man kan också i detta fall avbryta
för att uträtta korta behov. Man kan dock gå tillbaka till arbetet och
fortsätta i samma takt (flow) som innan. Det är inte helt och hållet klarlagt
varför man ibland hamnar i detta tillstånd som kallas flow men det är klart ett
positivt och önskvärt tillstånd.
Individer med koncentrationssvårigheter, hyperaktivitet och impulsivitet kan ha olika grader av ADHD-problematik. Det är ändå möjligt att sätta en diagnos. Jag drar ett exempel här:
Hurace är 45 år. Han är civilingenjör med en doktorsexamen från Chalmers. Han har ej missbrukat alkohol eller droger i hela sitt liv och han har aldrig hamnat i onåd med rättsväsendet. Han har inga fysiska sjukdomar. han känner sig förövrigt frisk och kry. Han är däremot misslyckad med tre äktenskap, har tre barn med tre olika kvinnor, älskar att hoppa fallskärm, springer nästan 15 mil varje vecka. Han älskar också att spendera pengar/tid både på kvinnor och på olika spel. Han har inte heller lyckats att göra en karriär då han hade svårt att komma överens med både sina underordnade och sina överordnade. Hurace var också i perioder sjukskriven i långa perioder. Han har tyvärr ingen bra relation med sina föräldrar och syskon. Hans barn är inte så förtjusta heller att spendera tid med honom.
Vi ser i Hurace
fall att det har gått så bra för honom i vissa avseenden men inte alls så bra i
andra avseenden. Det finns också livslångt lidande när det gäller impulsivitet
och hyperaktivitet gällande relationer, ekonomi och karriär.
Kommer Hurace till en basutredning på en psykiatrisk mottagning kommer han med största sannolikhet gå vidare för en neuropsykiatrisk utredning gällande bland annat ADHD.
